Dolce Bambini

Den där stranden jag var till med Alvin igår... Jag var dit ifjol med en vända. Men det är nu så där att åren innan hade jag Lova med. Jag skriver ju inte så mycket om sorgen här i bloggen mer, och det tänker kanske ni läsare på också. Men det känns som jag då under min flitigaste period fick ur mig mycket mycket känslor. Allt från hennes sjukdomstid och hela första året efter hennes bortgång... Det var en så skön och bra terapi många gånger. Trots att det kom en del höns med elaka kommentarer.


Det var mitt sätt att få ut saker. En del går hos sina psykologer och knaprar sina piller. Jag valde att satsa helt på min egen medicin, skrivandet. Och det hjälpte mig att orka genom många mörka stunder. Tillsammans med kärleken från finaste Alvin. Han som fick mig och min man att ens orka stiga upp på morgnarna. Och att Lykke kom till oss alla, det var som en riktig skänk från ovan som en del säger. Hon är ett riktigt hjärteplåster. Men sorgen den finns där, men jag vet lite hur jag bär den just nu idag i skrivande stund. Den har funnit en plats i vårat liv där den lärt sig att inte smärta varenda en dag lika hårt fast den alltid får en att tänka på Lova, alla dagar tänker jag på henne, flera gånger om dagen.


Lova vill att vi minns henne som en glad och sprallig tjej, det vet jag och att vi fortsätter leva livet fullt ut. Men visst är det tungt vid speciella dagar främst, då mer än annars. Som midsommar tex och då man ser någon flicka i den ålder Lova skulle ha befunnit sig i nu. Speciella platser och sådant. Oftast så nollställer kag känslorna då jag besöker dessa "nya" (gamla) ställen. Ett av dem var Torget i Mariehamn. jag undvek torget och lekplatsen i 1.5 ÅR. Tills en dag då jag kände för att gå dit med Alvin. Dit där Lova älskade att vara och leka. Nu öär det Alvin och jag och Lykke som går dit ibland. Ibland när vi besöker Mariehamn. Och självklart minns jag en skrattande Lova just då.

Jag har varit på språng idag också eller kanske det heter vi. Handlat en hel del inför dopet och smörgåstårtorna. Någon undrade varför inte Alvin var med på dopsamtalet igår. Farmor ville låna honom så därför var han inte hemma, de åkte till stranden igen så Alvin hade tur, han fick 2 strandbesök igår, ett med mig och Lykke, och ett eget med farmor. Och det var nog roligare än att se 3 vuxna sitta och prata vid ett bord för honom. Imorgon är det fredag så då lär det bli att göra det sista inför dopet på lördag. Tänka sig, är det redan så snart. Dopklänningen som sist användes i mars 2004 och dessförinnan någongång i januari 1980 skulle jag gissa, är redo att igen kläs på en liten flicka.

319 personer har hittat till Dolce Bambini på Facebook. Ja det kunde varit sämre, roligt att få se ett ansikte på många av de som följer bloggen. Samtidigt känns det trevligare att få kommunikation där också även om många är lite tystlåtna. Jag skriver kanske inte så mycket där, mest små uppdateringar ibland, men det är ni läsare som också skall komma med tips om vad ni vill läsa, se och veta såklart. Så gilla på och kom med egna ideér ibland.

I september, ett litet tag dit ännu men ändå, så då fyller bloggen 3 år. Inte att jag bloggat i 3 år, jag har bloggat mycket längre, sedan 11 år tillbaka ungefär och främst periodvis, men det blir 3 år här på blogg.se seriöst. Ni andra som bloggar, hur länge har ni bloggat?

 

 

Okej, vi kör ett sista inlägg för dagen, eftersom jag nu har haft lite tid att blogga och haft något att skriva om också. (Så att inte folk får för sig att jag inte gör annat än bloggar men det gör jag ju, men nu har jag som sagt haft mer tid att skriva, Lykke sover ganska bra mellan varven, och Alvin var till farmor eftersom vi haft dopsamtalet, men somliga har ju alltid fått för sig saker som jag tidigare berättat (Lite ironi!))


Idag hämtade jag alltså ut Natusanprodukter på posten. För ingenting. Varför då? Jo för att jag är en Buzzador som så många andra. Och nu blev jag uttagen att vara med i kampanjen för Natusan. Jag skall också dela ut samma produkter åt vänner och bekanta med bebisar/småbarn så de också får testa Natusan. Så nu ikväll har jag hunnit med att dela ut första provet åt prästen som kom på dopsamtal. Han fick en baby i maj så det passade riktigt bra att skicka hem prover med honom. De produkter jag delar ut är minikopior av de stora jag fick.


Sedan så har Lykke testat att bada i Natusan  First touch Bath ikväll. Denna är helt parfymfri. Bra.
Löddrar inte så mycket om man inte häller i massor antar jag. Löddret försvann snabbt. Efter badet testade vi oljan man kan använda efter badet eller vid babymassage, torr hy eller så. Också den är helt utan parfymer. Tyckte först den kändes lite som en hinna på mina händer då jag började smörja men då det sugit in blev de ganska mjuka.
Det försvinner fort in i hyn så det är bra så man kan klä babyn snabbt om det är så. Helt okej produkter men ingenting som ÄR ett måste att ha. Men det är riktigt roligt att få kunna testa det här och det känns trevligt såklart att fått vara med i kampanjen så tack till Buzzador. Och jag har flera förpackningar hemma även om några är tingande.

Vi var en stund till stranden idag. Alvin plaskade lite. Nästa gång skall vi ta med en håv eftersom det finns småfiskar i vattnet. Spiggar och sånt där. De ville Alvin testa att fånga nästa gång. Nu var vi inte så länge där eftersom vi hade en tid till hälsocentralen att passa med Lykke, så vi hade bara lite saft med och dessutom är inte denna min favoritstrand just då det mest är kallare vatten här och ganska oren botten. Jag föredrar Nabben i Mariehamn. Nu var vi bara på den badplatsen närmaste från oss.

Idag skall vi åka till hälsocentralen en vända med Lykke. Vi var ju på BVC igår och vägde och mätte, allt var bra. Hon var 58,7 lång så jag var ganska nära min gissning på 59 cm. Vikten var 4,6 lite på så hon väger inte massor men är ju ganska lång istället och har vuxit 3 cm på 1 månad och 10 cm nästans sedan hon föddes.


Hon fick dos 2 av rotavaccinet.  Sen tog jag upp att hon föredrar att titta åt ett håll hela tiden och känns lite spänd när hon skall vrida sig, hon kan ju se runt åt alla håll men det tar emot lite, så BVC sa direkt att det lät som något som heter torticollis. Det är ganska vanligt att små babysar får det och kan ha det redan vid födseln, och det beror främst på att de legat trångt i magen bl.a. Så idag skall vi via hälsocentralen och träffa en läkare, här skickar de så småa via läkaren först som ger en remiss till fysioterapi. Där i sin tur skall vi få ett träningsprogram som man skall följa, olika övningar och sånt. Jag har googlat på lite och stött på en hel hög med torticollis barn och de har fått träningsövningar som mycket magläge vid vakentid och "allt åt det svåra hållet" som roliga sakerna att titta på ditåt osv. Det kan ta ett tag men så gott som var enda en som får träning "i tid" blir helt återställd.


Jag tänker i mitt stilla sinne... det kunde ha varit värre. Mycket värre. Men att det alltid skall vara någonting. Lykke själv är lika glad som alltid. Och ikväll har vi dopsamtal.

Idag kom ett väldigt fint paket i postlådan, för gott samarbete, av Hjärtat mitt. Klänning åt Lykke från Moonkids. En fin zipjacka eller vad kallas dessa? från Geggamoja. Gatkritor och klubbor.
Allt är så fint, jag vill påminna er om tävlingen hos mig, med presentkortet från dem, den slutar 30.6. Skynda på nu.
Tack Hjärtat mitt.

Alvin är go han. Tog på mig ett nytt långlinne och han sa "Din tröja är fin". Hoppas han fortsätter att uppskatta människor och ge komplimanger och att det inte är något som "växer bort". Det behövs mer kärlek i den här världen. Idag skall vi åka till BVC och jag tror och gissar på att Lykke är 59 cm lång och väger inte mer än 4,5 typ. Nej jag har ingen aning alls. Har ju alltid annars haft lättviktarbarn.

Folk brukar allmänt vara intresserade ibland av att se bilder hur man ändras då bebisarna pluppat ut. Dock är det inget jag bara gör, drar upp tröjan och visar magen, är nog feg där.
2 månader efter Lykke föddes så ja, ansiktet smalnar och vågen sjunker nedåt, men är nog hullig om magen, det lär nog inte försvinna helt heller, det har det inte gjort efter andra barnet heller.


Bryr  mig nog inte så där värst mycket heller, så länge det håller sig ungefär som nu, i och för sig kanske det skulle försvinna det sista med om jag la av med min kära coca cola och småfikabröd. Det är väl dock den enda "last" jag har, äter ju inte smågodis tex heller. Kanske man skulle börja dricka kaffe istället för den där läsken men kaffe det har jag ju inte druckit på 6 år(!) efter att ha varit en riktig kaffedrickare (främst hos min mamma som bryggde så GOTT kaffe).

Igår så åt vi skagen toast och jordgubbspannacotta. Det var gott. Idag har jag ränt runt stan och hittade till sist en tunika som jag tror blir fin till Lykkes dop på lördag. Ett dera är det bara en massa storblommor eller vitt som verkar gälla mycket så jag valde att köra på det vita så det blir lite stilrenare. Nu visar jag inte hela plagget men det kommer bilder sen, vid dopet, dock får ni se någon detalj tillsvidare.

 

Det där gråa är rysk kaviar som vi köpte i Tallinn förut. Jag äter inte sådant där men de andra fick en klick.

Jordgubbspannacottan var en full pott.

 

 

Och detaljer av tunikan/"kortklänningen" Den var väldigt söt tyckte jag och då jag är så där "pygmékort" så blev den ju ganska lång ändå på mig.

 

 

 

Ett par örhängen till blev det också...

 

 

Tyvärr blev bilderna nedan en aningens suddiga men det är roligt ibland att följa Lykkes alla små minspel. Och det är ju också en del av hennes sätt att visa hur hon har det just nu. Här nedan har vi en ganska nynapad tjej som mojsar sig förnöjt.

Tack för alla som orkat ge feedback och kommentera om glasögonbågarna. Jag vet ännu inte vilka det blir, slutar väl med att jag köper bägge eller något... Kom på mig själv igår med att glana in vad folk hade för glasögon på sig.
De var nog en hel salig blandning det måste jag säga. Bågar är nog helt enkelt en smaksak om vad man känner att man passar i och själv gillar. (Tror jag).

Men vad det måste regna idag då, på midsommardagen. Inget direkt grillväder hos oss iallafall. Känns nästans som söndag så det är svårt att tänka sig att det är lördag. Nästa lördag önskar jag mig solsken eftersom vi döper Lykke då. Dags nu i veckan att fixa dopklänningen som legat i sin ask och sedan köpa en vit kortärmad body att ha under den. Också fixa med doptårtor och dylikt. Och i veckan kommer också prästen på dopsamtal.
Ja, den här veckan som kommer springer väl iväg. Hur kunde det gå så snabbt att det är dags för dop alldeles snart?


2 månader har gått redan, lite på och Lykke är en ganska nöjd dam som sover bra för det mesta, ammar en hel del och tycker om att vara i famnen men också att bara ligga på fällen och gyma i babygymet. Ibland så "pratar" hon lite men mest ligger hon och spanar och tittar på ens ansikte då man pratar med henne och så rör hon på munnen hon också. Hon är så hjärtanens rar på alla vis. Så som alla eller ja de flesta tycker om sina barn.
När jag tänker att maken får semester i juli så kort efter blir Lykke 3 månader och sedan börjar han jobba i augusti och då blir hon sedan 4 månader och då är det en hel del som börjar med smakisar, nej bevare mig väl nu...stoppa tiden lite. Det går FÖR fort.


När jag såg tultande småflickor igår vid midsommarstången så slog det mig igen att så där kanske Lykke tultar runt nästa sommar, på midsommar. När hon var på insidan om magen så var det en evighet att vänta på henne men nu, nu flaschar dagarna förbi i ett tempo som gör att man nästans blir rädd ibland. Alvin är en bit över 4 år redan också. Och Lova skulle ju ha slutat ettan i sin tur och varit 7.5 år redan. Det gäller nog verkligen att "fånga dagen" nu. Helst i positiv bemärkelse.

För det allra mesta halvligger hon i famnen ännu men idag så satt hon upp en liten vända så vi passa på att ta en bild då. Hon är väldigt nyfiken och huvudet brukar nästan gå runt runt, så här kan man inte tala om spänd och stel nacke ännu, som vi vuxna brukar gnälla över ibland.

Önskar alla läsare i bloggen en trevlig midsommar. Hoppas ni får det bra, med god mat, gott sällskap och vackert väder.

Idag kom 5 provbågar. 2 har fallit mig i smaken. De är kanske inte i diskretaste laget men jag gillar dem och de sitter bra på, är bekväma helt enkelt. Jag har nog beslutsångest och det slutar väl med att jag köper båda mitt i allt.
Jag vet inte om jag ens vågar visa de andra, två av dem ger nog ett dera skrämselhicka eller skrattanfall.
Den första nedan är svart som ni ser och bredare och lite 50-tals inspirerad nästan och den under den första påminner om Burberryrutor och har nån slags strass som ni ser på sista bilden. Ja...jag vet inte. De är ju absolut mycket snyggare än mina gamla skrangliga jag har nu iallafall.


Men "vågar" man gå ut med sådana här på eller kommer folk att glo och rentav skratta åt en? Och man vill ju att bekanta skall prata med mig och inte bara "prata med mig och stirra på bågarna och tänka", fan vad hemska glasögon människan har. Nu vet jag ju att alla som läser kommer ju inte att ropa, wow så snyggt men man behöver heller inte kommentera med fy fan vad fula osv. Håll gärna trevlig ton om ni vill bedöma dom dvs "välja orden".

 

 

Här om dagen slog det mig att Alvins ögon är ju inte alls helt blå längre. Inte så som Lovas var, eller pappa deras som också har blåa. De är mer havsblå-gröna. Och det är ungefär den färgen jag också har. Jag som alltid tyckt jag haft någon underlig ögonfärg, som varit svår att bestämma så egentligen är melerade nog mer rätt färg om man skall använda sig av den beskrivningen. Många sa förut då jag var barn/yngre att jag hade vackra ögon men själv tyckte jag de så helskumma ut, när de inte hade någon direkt bestämbar färg men nog kanske de sticker ut på ett annat vis än blåa eller bruna. Min pappa var brunögd och mamma min var blåögd. Bruna ögon hade kanske varit coolt att haft efter pappa men nix, så blev det icke.

Slumpen eller ödet eller ingenting märkvärdigt men ändock förbluffande hur det kan vara här i livet. Jag tänker tillbaka på då jag träffade min man för snart 12 år sedan. Att det var inte första gången vi träffades egentligen.
Han har berättat att han suttit i samma bänkrad på en begravning vi varit på 1996. Jag hade inte ens tittat åt hans håll men han hade funderat vem jag var som var där. Det kom ju sig som så att han hade frågat mig om jag inte varit på den begravningen då när det begav sig och jag sa att det stämde, det var precis då vi träffades 1999 det kom på tal. Men det var inte första gången heller han varit i kontakt med mig fast ändå inte direkt i kontakt.


När jag hade hem honom första gången till mitt föräldrar hem så sa han då vi kom ner en bit på vägen och han såg mitt barndomshem. "Här har jag varit förut". Va sa jag, har du? Jo han hade tydligen varit där och åkt grävmaskin med Lovas gudfar. Vi hade inte träffats då heller personligen men om jag drar mig till minnes minns jag att vi hade en grävmaskinist på besök men inte desto mer, för det här var någongång i början av 1990 talet. Således var jag kanske 11-12 år gammal.


Men nu till det mest coolaste. Också ibörjan av våran tid, sommaren 1999. Jag gav maken mitt bankkort och sa att kan du hämta ut pengar så väntar jag i bilen. När han undrade om koden så sa jag den och han stirrade på mig en stund sen skrattade han och sa det där är min gamla kod. Således hade han aldrig bekymmer med att minnas min kod om han någongång lånade mitt kort på min begäran förståss.


Jag undrar ibland hur i all världen det kan bli så här. Ödet, en slump kalla det vad man vill men nog är det med bankkoden lite roligt och förundransvärt, att en person man just träffat haft samma kod som man har, fast i ett tidigare skede. Visst att flera kan ha en kod, men knappast den man just börjat dejta. Sådant här kan jag också tänka på ibland då jag tänker på Lova, vad kan det finnas sedan? någonting eller ingenting? Man får helt enkelt bara "vänta och se". Egentligen har jag ännu ett exempel om en helt annan sak, men det kanske jag tar en annan gång.

Det börjar bli körsbärstider. Dock är dessa jag har hemma utländska men ser framemot att fynda Åländska körsbär snart. Gott är det hursomhelst så länge de är lagom söt-syrliga.


Och glöm nu inte min tävling som ni finner i menyn till höger. Man kan ju vinna ett presentkort värt 450 kronor.

Var in till Emmaus-Godby idag och hittade en tröja åt Lykke för 1.50€ från danska Molo. Lite tvättluddig som Molo lätt blir men annars i fin fint skick och snuskigt fint pris med tanke på vad de går för i andra hand annars på nätauktion.
Nu till en annan rolig sak, klänningen Lova har i headern så hade någon person lämnat in en precis likadan.
Från Ej sikke lej i storlek 122 var den. Kostade 4.50€ så det var också ett väldigt fint pris med tanke på vad dessa kostat i nypris så om någon har en liten flicka på 5-6 år så passa på att springa in och göra henne midsommarfin.
Klänningen är verkligen jättesöt. Hade den varit mindre så hade jag köpt den själv och haft 3 hemma, för vi har ju en röd och en blå efter Lova.

Jo, det dök upp ett oväntat besök. De kom nu istället för till dopet. Släkt från min mammas sida. Ungefär en gång om året kommer de förbi oss en liten stund. Två pratar bara finska men förstår lite svenska och en av dem är min mammas kusin, andra delen både pratar finska och svenska. När min mamma levde så satt jag där som ett fån eftersom helt plötsligt hela mitt barndomshem hade blivit endast finskspråkig. Det lät både roligt och konstigt då och svårt då i mina barnaöron när mamma min började prata finska. Själv kan jag inte många ord och förstår lika många som jag kan, kanske man kan säga.


Idag gick det dock på svenska så de som bara pratade finska satt mest och lyssnade så tolkades det över lite ibland.
Mammas kusin är också en av de få äldre numera som är kvar i livet också, 77 år har hon hunnit fylla. De som har varit ännu äldre har hunnit gå ur tiden och annars har sjukdomar farit för hårt fram. Jag talade också om för dem att det var nu som att se min mormor stigit upp ur graven på gott då förståss, det var en kopia i princip, på min mammas kusin Birgit och min mormor Siiri som dog när jag var 10 år ungefär. De var faktiskt väldigt lika när jag minns mormor bakåt i tiden. Tänk hur minnen kan vakna. Det är också roligt att se henne för då är det lite närmare mamma ännu. För likheter finns alltid. Och så blev det lite foton på Lykke och mammas kusin. Fina minnen att spara.
Så det var en trevlig överraskning som kom på besök, om en för en kort stund.

Ute på landet så skenar man runt i amningsbh och leggins och en 2 månaders baby på armen och vet att det dyker upp främmanden ibland. idag var det dags igen, jag rycker upp dörren åt en gubbe som jag tänkte AHA...tv-mannen, han vill nog veta om vi har betalat tv-licensen. (Vilket vi gör). Men det var bara någon som frågade var våran granne bor. Jag pekade mot ett gräddfärgat hus och sa att han bor i just det, det gräddfärgade-gula huset. Och karln tackde förnöjt utan att titta deto närmare på min snygga outfit. Jag tror vi Ålänningar är lite så där, "Van vid att möta nästans vad som helst". Möjligtvis inte om man är 13 år som jag var sommaren 1993- på väg att fylla 14, och "dejtade" en yngling vars mamma öppnade utan en tråd upp till.  Det glömmer jag nog aldrig.


Bortsett från det är jag på väg att byta ut mina fula glasögon som har hängt med i 10 år eller något. Jag hade ett par sådana där kantiga i badrumsskåpet, sådana alla nästans har, dessvärre blev jag aldrig att tycka om just dem. Nu är det på väg em 5 par provbågar och jag hoppas att någon, någon kanske kanske kan falla mig i tycke och smak så slipper jag dessa anskärmliga, lite smånötta och ja faktiskt lite trasiga också, glasögon. Egentligen är det bara läsglasögon men jag har märkt sen länge och många år tillbaka hur naken man kan känna sig utan dem ändå, glasögonen.
Möjligtvis bjuder på skrattshow sedan då provbågarna dyker upp. Så håll utkik.

Eftersom jag har stillestånd i huvudet med vad jag skall hitta på att skriva om just nu och för att solen har återvänt med lite lite mer värme så kör vi några suddiga webcam foton på sonen och mitt knäpprace tidigare idag morgon.
Ni får nöja er så...jepp. Man kan åtminstone inte beklaga sig på bildvisarbrist, så alltid något att vara glad åt.

 

Fina knasgrabben med humor och hjärtat fullt av kärlek. (Och en hel portion trots och envishet). Bilderna nedan tog jag en stund innan det blev godnattsageläsning för honom, samtidigt som jag ammade Lykke. Den vanliga kvällsrutinen. Och nu sover de bägge två.

Idag har vi varit på kalas. Svärmor fyllde år. Där hade hon bakat 7 sorters kakor och jordgubbstårta. Svärmor kan hon, bara hon vill. Nog för att jag bakar ibland men svärmor bakar ändå finare kakor och godare. Antar det är så man tycker, andras blir alltid godare än sitt eget?

Maggan Graaf bloggade om det tabubelagda ämnet, att önska kön när man är gravid. Maggan är gravid med sitt fjärde barn och det blir en fjärde pojke. Öppet och med glimten i ögat berättade hon om den där tabubelagda drömmen om att kanske kanske "få" en flicka, en dotter. Nu är det inte Maggans tankar jag reagerar på, för alla måste få önska, drömma och längta och känna det man vill, så länge man "kommer vidare" om drömmen inte går i uppfyllelse. Utan det är kommentarerna som återigen är de mer intressanta att läsa. Allt ifrån att man är en pojkhatare om man vill och hoppas på att få en flicka och allt annat möjligt tänkbart (eller rent av tvärtom). De flesta vill ju först och främst få ett friskt barn, det vet ju alla normalt funtade människor. Man kastar ju inte bort det barn man får eller?


Men människor är så hysteriska nu för tiden. Direkt någon nämner något annat, något som är lite tabu, som det om att en del önskar sig kanske en flicka eller alt. en pojke är otacksamma och egoistiska och borde aldrig få barn osv. Återigen, Vad är det med folk?
Igår bloggade jag om trollen som hoppar på människor i sorg. Idag blev det om de argsinta som stampar på de som öppet vågar bekänna sina tankar och känslor om eventuellt kön på barnet de bär på. Och inte heller de är sämre människor. Även min mamma sa då hon levde att att då hon fick 5 pojkar på raken vågade hon aldrig tro att den sista skulle bli en flicka, dvs jag. Och det var 1979. Hon trodde hon drömde och hörde fel på förlossningen då barnmorskan sa, "det blev en flicka".


Och då hade hon en flicka sedan innan, sin förstfödda. Det är aldrig fel att drömma. Det är aldrig fel att hoppas, eller önska. MEN bara man kan komma vidare, och älska det man får och det livet gett en. Och det gör faktiskt de flesta av oss normala människor. Sedan att de finns de som kanske börjar hoppas på missfall eller vill ta abort är nog vad jag hoppas, av en mindre skala. Iallafall i vår nordiska kultur.
Jag skulle kunna skriva mer om det här ämnet men jag tror det får räcka så här. Iallafall för mig. Snipp snapp snut eller någonting. Men läs gärna Maggans inlägg och inte bara mitt, det går att klicka på namnet i början av min text. Jag tycker ändå det är både strongt och modigt att våga gå ut med sina funderingar så öppet som hon gjorde i dagens "så får man inte göra, tycka eller tänka samhälle".

Lykke och jag körde lite fototeam tillsammans idag innan hon ville sova. Det blev lite snett, det blev lite vindt och det var ganska mysigt. Och så blev det svart vitt.
Undrar vilken liten fröken som tänker "ta efter mammas näsa" vad det börjar verka. Åtminstone på bilderna här nedan.

Trollen finns visst i de flesta bloggar. När det blir eländigt skockas de och verkar gona och gotta sig genom oigenomtänkta kommentarer, gärna väldigt anonymt om det går. Det vet vi, de flesta av oss vet. Jag tänker på mig själv och de jag råkat ut för, nu mera får jag väl förlåta dem för deras dumhet. För det är ju vad de är , för dumma för att veta sitt eget bästa.
Jag har läst lite i en blogg ett tag där en mamma nyligen mist sitt barn i magen. Hon har 3 barn sedan förut och just nu är hon ju precis i den där fasen då allting är svart, man åker upp och ner i sorgen. Man är oerhört känsloladdad, svårt att se klart i sina tankar och känslor. Allt det där märker man i hennes text, kanske att man gör det ännu bättre då jag själv har sorgen efter Lova i färskt minne och ännu sörjer men sorgen förändras med tiden och ändrar skepnader märkligt nog. Det är en bearbetningsprocess som tar länge länge.


Då kommer trollen och trycker ner henne, mamman med sitt blödande hjärta, med sina sedvanliga ord. Att det finns de som har de värre, hon skall vara tacksam åt barnen hon har, de finns de som inte har barn sen innan och förlorar sitt barn i magen osv, allt för att de tror de hjälper henne att känna mindre sorg eller få ett perspektiv på sina känslor och tänkanden. Men herre min skapare, det går inte att få nåt vettigt perspektiv så snabbt om man mist någon, sorgen är ju oftast tung när man mister något som är en så nära, speciellt ett barn, och det som också skulle bli ett barn. Men bloggtrollen lär alltid fortsätta finnas. Där bakom sina skärmar, där de tror de är trygga och säkra, det verkar ju uppenbart.


Och de fortsätter i samma anda som de alltid gjort, med det de tror är välmenade eller bara det de vet att sänker den sörjande ännu mer. Usch, det är verkligen både hemskt och synd, när man gör så mot någon som blottlägger sig och delar med sig öppet av sina känslor, både för sin skull, för att få ord på det man känner, dela med sig av känslorna och kanske som jag också tänker och tänkte med min blogg, nå ut till andra som går genom samma saker.
Nu har jag ju själv ett tag sluppit dessa troll, och nu mer raderar jag bara deras kommentarer, ser jag vart de är på väg att bära med sina ord, raderar jag dem halvlästa och tänker bara, förlåt dem för deras dumhet. Kanske det är det bästa sättet på, att fortsätta försöka vara rak i ryggen själv och stolt fast man är lågt sjunken just då. För ingen har rätt att komma och förminska en annan. Speciellt inte en som sörjer.

En sommarmat som är nog så god och fräsch måste bland annat vara pastasallad i olika former. Så det tuggade vi i oss igår, och det får nog bli att tugga i sig idag med eftersom det blev en rejäl skål med god sallad.

Har fyndat lite på rea hos Riemuli och och fick ett par sockor från Villervalla på köpet. Och suiten (det som en del envisas med att kalla pyjamasar) och klänningen är från ekologiska svenska märket Duns, av tidigare säsong. Jättefina färgglada kläder och en hel del unisex finns också för dem som är mycket för sådant. Dock var det rätt utplockat hos webshopen men det är ju lite så, först till kvarn när det är "rejäl rea".

Vädret är verkligen omväxlande, nu är det riktigt kallt igen. Eller kanske det känns kallt nu, för att det var så väldigt varmt förut, hett som i en bastu nästans och kvavt. Nu blåser det och är rått i luften. Jag hoppas vädret finner sig i ett mellanläge snart, så man kan försöka njuta av sol, bad och grillat och allt sådant härligt som brukar höra sommaren till.

I samarbete med Hjärtat mitt så lottar jag ut ett presentkort värt 450 kronor. För att vara med och tävla skall du berätta om ditt finaste midsommarminne från när du var barn i en kommentar nedan. Dela också med dig av tävlingen i min blogg på Facebook eller i din blogg genom att länka till mig, (edit: Berätta också gärna vad du skulle köpa för presentkortet om du vann)
Du kan tävla fram tills den 30 juni 2011 då en lycklig vinnare dras. Lycka till!

Pågår från och med 14 juni till 30 juni 2011.

Det här får bli dagens solstråle, eftersom det inte är lika mycket sol idag. Men Lykke, hon är oftast solen själv.

Idag är det nog ännu varmare än vad det var igår. Vi grillade lite senare middag ikväll, det var gott, satt ute och åt.
Hade besök av Lovas ena gudfar som stannade på middagen. Jag känner nästans för bloggsemester, men vi får se. Det är ju roligt att blogga också, men ibland är det ju skönt med några dagars fristad och så finns man ju faktiskt på Facebook. Men som sagt... jag får fundera lite, kanske jag tar lite "semester" när maken får sin i juli.

Vi har varit på stranden idag, en vända. Tyvärr hade jag ej kameran med men måste ändå ladda batteriet till den.
Alvin plaskade glatt runt i vattenbrynet. Härligt. Men det är bussigt varmt ute nu. Men man skall inte klaga för sen sitter man i vinter och gnäller att det är kallt igen.

Det behövs knappast mer att förklara, han är envis, viljestark, underfundig och rolig. Men ibland är han så envis att man inte vet vart man skall ta vägen för stunden. Undrar vem av oss föräldrar han brås mest på, jag brukar säga pappa. Och visst, han påminner nog också en hel del om sin storasyster när hon var i samma ålder.
Älskade härliga ungar.

Idag är det den 9 juni. Ålands självstyrelsedag. Hurra för det.
Hurra för min syster som fyller år idag, men tyvärr så bor hon i Sverige och jag här så det blir inte att fira henne nära inpå. Grattis också till hennes son, min systerson som tar studenten. Hurra hurra.
Och makens kusin fyller 14 år idag så dit skall vi nog åka och säga Grattis.
En massa saker som händer på Åland idag, dessutom öppnar någon ny matvarubod. Det skulle vara mumintroll på besök där. Vi får alltså se vad dagen har att bjuda på.

Idag är det skolavlsutning i Lovas skola. Lova skulle ha slutat första klass idag. Hon skulle ha fått haft sin första skolavslutning idag. Jag tror hon skulle haft en somrig klänning, och sandaler, långt ljust hår som fått fladdra löst.
Kanske skulle någon tand ha saknats och ett plåster suttit på knä. Ögonen skulle ha glittrat av spänning och förväntan och så skulle hon ha fått sjunga sin första Den blomstertid nu kommer. Ha haft med sig blommor till fröken. Istället ligger hon i en grav eller om hon kanske verkligen är någon annanstans? Men det är ju här hon borde ha fått vara, och vara storasyster såklart. Idag har jag redan hunnit tänka på henne många gånger. Det hade ju varit en speciell dag, att få sluta ettan och inte längre höra till de minsta i skolan. I höst skulle vi ha haft en andra klassist.

Vi saknar dig idag med gumman, hoppas du tyckte om blomman du fick igår.

Det var en "skum" tant i vår trädgård idag, hon stod där och stirrade på vårat hus bland äppelträden. Den "skumma" tanten knackade också på dörren. Jag öppnade inte. Då när det knackade visste jag inte att hon såg SÅ "skum" ut för det var innan hon ställde sig i trädgården. Tänk om jag öppnat. Kanske jag borde passat på, jag var ju helt näck för jag höll på med toalettbestyr och tvätt.


Nå hursom helst, tanten var från Jehovas vittnen fick jag senare höra av vänner som hon också hälsat på. De har dessutom hängt upp ett stort lila skynke vid stora vägen, där de skrivit om Guds himmelrike och att de är möte i 3 dagar. Jag såg skynket själv sedan och förstod att de måste vara ett gäng som traskar runt just nu.
Inte för att jag har något emot människor med olika tro på Gud, men tyvärr(?!) är nog Jehovas ett av de som tilltalar mig minst. Och då är religion ändå ganska intressant. (Så här på äldre dagar-liksom historia).
När den där tanten gett sig av så ringde jag pastorskansliet och så fick jag prata med prästen. Nu har vi bokat Lykkes dop. Den 2 juli sker det. Känns trevligt att få tänka på den dagen nu.

Retrobabyn (dagen till ära) i retrovagnen. Dessutom har jag idag köpt en begagnad teddyfodrad manchesteråkpåse som kommer att vara så fin till vagnen då hösten kommer.

Idag har det varit den 5 juni. En fin sommardag. Inte vilken sommardag som helst. Utan det är alltså den 5 juni igen, och den 5 juni ifjol så begravde vi Lova. 1 år har gått sedan hennes begravning, idag. Jag och maken och Lykke har varit till graven en vända, Alvin sov hos farmor igår så han var inte med oss dit denna gång då han ej hunnit hem, men jag skall dit igen i veckan med nya blommor, då en del redan blommat ut.
Lykke hade således idag premiärvisit med båda sina föräldrar till sin storasysters grav. Så märkligt, att ett nytt liv "möter död". Sorg och glädje på samma ställe samtidigt. Vem kunde ana ifjol, den 5 juni att vi ett år senare skulle ha en fin Lykke.

Det här inlägget är nog helt ointressant men idag har vi ätit grillspett till middag, men eftersom vi skall köpa ny grill så lagade jag dem i ugn. Grillspett, tzatziki och vitlöksbröd till. Gott.

Just det, resultatet av min hemfärgning kanske någon vill se, håll till godo med denna skymt. Ljusblond igen. Som förra sommaren.

Om några timmar så skall vi infinna oss på studentkalas. Jag har iallafall hunnit färga håret med färgen jag tog hem här för ett tag sedan, det var en vild vågad chansning eftersom jag hade min helt vanliga färg att ta vilken jag ville.
Vild vågad chansning att 3 timmar innan hoppa ur duschen hemma för att se resultatet och se OM man hade behvöt åka och hämta någon annan färg för att dölja spektaklet. Men jag slapp, så illa blev det inte.
Egentligen borde jag ha gått till frisören men jag har inte möjligt nu med en ammande 6 veckors att sitta där i 2-3 timmar och vi har inte gett flaska och sedan känns det lite i överkant att betala omkring 80 euro fär klipp och färg men visst det blir ju oftast riktigt flodigt snygggt precis som då jag gjorde det inför Lovas begravning.
Jag hoppas iallafall på att dagen blir trevlig med trevligt sällskap och något gott att äta. Solen strålar härligt i varje fall. Precis som Lykke nedan på bilden.

Idag har det varit en riktig sommardag ute. Jag och barnen har haft besök idag av en vän som kommer att bli (är) Lykkes gudmor samt hennes barn idag, så vi har suttit ute med barnen, ätit jordgubbar och glass och haft trevligt i några timmar.
Imorgon är det studentkalas så vi skall åka dit en stund också.


Hur kan det ha hunnit med att bli juni redan. Det känns som att den här sommaren kommer att passera i rekordfart mot den alldeles hemska sommaren ifjol då Lova nyss dött. Det var ingen direkt rolig sommar, och vi kämpade så för att försöka ha lite skoj ibland, åka ut på sjön osv, men man blev bara mer påmind om förlusterna vad man än åtog sig, eftersom Lova oftast varit med på allt det vi kom på att vi kanske ville göra.
Det är ju ännu jobbigt, men man kämpar ju på och gör det bästa av allt, vi lever, vi överlever, och vi har Alvin och vi har fått en "ny" (en till) skatt att älska och ta hand om i lilla Lykke. Det känns som om någon däruppe ville oss lite väl efter allt det jobbiga, jag är så tacksam just för det. Och känner mig som vanligt supersentimental att säga det.

Alvin som kallar henne för allt från Lilla gumman till "Lykkebollen", undrar hur många små namn hon redan fått av oss alla, av kärlek såklart.

Någon undrade vad jag har för en kamera, jag har två egentligen. En Canon och en Nikonkamera. båda system.
Nikon är den jag använt mest det sista året. En 3000D.


Och sedan undrade en annan hur det kändes att Lykke påminner om Lova som bebis. Om det på något vis skänker tröst i sorgen. På det kan man säga att både Alvin och Lykke skänker tröst men de är egna personer, och även om det finns likheter i utseéndet mellan alla barnen, i olika vinklar, miner och personliga sätt ibland, så är de ändå helt egna små unika individer.



Och till sist. Ett försenat Grattis till Hannas pappas ängel Hanna som blivit 9 år. Hoppas du fick ett riktigt "himlakalas".

Okej, maken är kanske inte lika van att skena runt med kameran som jag är, men det är ändå ett trevligt foto trots skuggan.

Idag köpte jag ett par nya sommarskor åt mig. De är väl kanske lite tantiga enligt en del men jag är ju en "tant", man är ju inte 20 längre. Men de är ändå liiite söta och så är de ju bekväma och det är väl huvudsaken.

Här kommer en liten tävling som slutar den 3 juni så snabba er in. Återigen kan man ha turen med sig att vinna ett presentkort hos Hjärtat Mitt.
Allt du skall göra är att gå in och rösta på butiken och det gör du HÄR. Du har dock några enkla steg att följa men det är det garanterat värt.
Längre fram kommer jag att igen ha en mer personlig tävling tillsammans med butiken, så fortsätt hålla utkik ännu.
Men tills dess, rösta på butiken och håll dina tummar, kanske det är du som vinner 1000 kr att shoppa loss för hos dem.

 

Nu har vi varit på 6 veckors kontrollen. Det gick helt fint. Lykke var nöjd och glad och så fick hon det första vaccinet, mot rotavirus. Det är nytt för oss, då det inte fanns när Lova och Alvin var bebisar. Lova åkte ju på en rejäl rotavirus vecka när hon var 5 år, dock klarade hon sig med mycket vätska men en liten bebis eller mindre barn torkar ju fort ut.
Nästa gång jag skall till BVC är det för min egen skull, då kör vi efterkontrollen. Alvin var självklart också med idag, han hittade en jämnårig lekkamrat då vi kom till BVC, så det tyckte han var roligt medan vi var där.