Dolce Bambini

30 dagars temat och dag 2, Min första kärlek. Svårt att skriva om den faktiskt. Jag har ju tyckt om många människor ( pojkar, killar, män?! ) på olika vis genom åren. Jag menar räknas lågstadieförtjusningen in i denna term? Eller är det den första riktiga pojkvännen? Eller skall jag räkna in den killen som jag bytte klassringar med som så bittert bedrog mig för att vara med sin barndomsvän och sedan hade mage att berätta hur han suttit o lekt med min ring och låtit den rulla ned i vattnet och fråga mig om han fick bli tillsammans med henne.
Usch det här var en riktigt knivig term om det skall vara en ömsesidig besvarad sådan.


Kan jag inte bara få välja min gamla nalle Agnes eller efterföljarnallen Tom? Självklart fanns det någon som jag tyckte mycket om då, men det känns så konstigt att skriva om det här idag. Kanske för den stora ålderskillnadens skull. Och min låga ålder då. Men det var en barndomsvän till mina äldre syskon och vi träffades i c.a 9 månader.
För mig var det himlastormande, för honom kanske mer roande och charmigt.
Men han blev min första " på riktigt ". Det var mellan 1994-1995.
Så mycket kan jag kanske berätta. Men annars väljer vi nallarna, och pappa.


Edit. Jag hade lättare kunna berättat om min mammas första kärlek. Han hette Sten och de höll ihop något år innan hon mötte mina syskons pappa.
Det där vita huset på höger sida nära Edos macken, när man kommer från Jomala hållet, precis vid rondellen/ backen upp mot Elgiganten.
Där hade mamma ristat in deras initialer. Har hon berättat för mig. Huset har ny fasad idag men det står kvar.
Hon berättade nog mer än så men det här är en gullig liten anekdot.