DAG 8
Det första ögonblicket måste vara då jag fick veta att jag väntade Lova, då stickan visade positivt den 1 paril 2003.
1 april kändes nästans som ett skämt men den dagen glömmer jag ändå inte. Jag glömmer heller inte då jag fick träffa henne för första gången eller då värkarna satte igång på morgonen vid 6 tiden lite oregelbundna men de var värkar. Det finns många ögonblick med Lova man inte glömmer eller tiden då hon låg i min mage, dock hade vi ingen digitalkamera på den tiden. Det var fortfarande en lyx för de flesta och många hade bara sina analoga med filmrullar då ännu. Men jag har fotat foton så ni kan se lite av henne som nyfödd.

Jag skall också lägga ut några andra ögonblick som jag har bilder på. Det mesta rör sig om att vara gravid, vänta barn, föda barn. Då det i mitt liv har varit stora lyckliga ögonblick.
När Alvin var helt färsk är ett annat ögonblick. Jag var jättetrött det var jättetungt då han vägde nästans 4 kg. Alvin var rasande arg men jag var lyckligt trött. Och då var det inte ens klart här ännu, man skulle ju ha en trevlig stund med nål och tråd också. Aj, aj. Men vad är inte värt det, när man har en nyfödd bebis som väntar på en.
På den här bilden nedan är det Lova som kramar om magen med lillebror Alvin i. Ett ögonblicksminne, ett fint foto på en flicka som väntar på att få bli storasyster.
Och ja här fick man vänta ett ögonblick för testen har blivit riktigt moderniserade sedan jag väntade både Lova och Alvin. I mitten av augusti så var det dags och se vad resultatet skulle bli.
Och c.a 3 minuter senare kom reulstatet som nästans var misstänkt av ett svagare vanligt test som tagits innan.
Ett ögonblick av glädje och blandade känslor.
Lova överst, Alvin i mitten och 3.an längst ned.
En ynnest, en gåva och miraklernas små under, och 3 gånger har jag fått äran att uppleva dessa fina ögonblick.

Vilka fina ögonblick du delar med dig!
Kramar!
Himmel. PÅ bilden med nyfödda Alvin trodde jag et ögonblick att det var LOva som var på bilden med lillebror i famnen. JISSES vad du och Lova är lika på den bilden!
Fina bilder för övrigt också!
A-M...Tänk vilka fantastiska ögonblick vi har fått vara med om med våra förstfödda. Hoppas att alla föräldrar värdesätter stunderna med sina barn på samma sätt. Bilden med Lova och magen är...så fruktansvärt stark.
"Massmis med"
Hannas pappa
Härliga ögonblick och så fint att dela med dig.
Har själv haft glädjen att få föda tre underbara barn, men en är nu en vacker ängel... Kram
BARNEN,vår stora GÅVA.Simon blev min lille "sladdis"jag var 38 år men vilken underbar "efterrätt"Leifs enda biologiska barn blev han och det smärtar mej mest.Linus är 30 och Robin är 25 och dom är helt fantastiska precis som du Anna-Maria.Sköt om dej och resten av din fantastiska familj.Kramar Kia
Jag skrev också om de där ögonblicken, då jag hade temat "ett ögoblick" för någon vecka sedan. Det där ögonblicket då man får ett plus på stickan. Det är fantastiskt! Så fint du har skrivit om det. Kramar!