GÄSTBLOGGARE JESSICA

Jessica vill berätta om sin sorg efter Mats, hennes morbror.



Morbror Mats



Idag är det ett halvår sedan min morbror valde att lämna vår jord. Klockan var kvart i tio på förmiddagen, när telefonen ringde.  Det var min pappa och jag minns vartenda ord han sa.

-  Det har hänt något som inte är så roligt. Mats har tagit livet av sig.

 

Allt blev lite suddigt och jag vinglade nästan till, höggravid som jag var. Sa till min sambo, som var på väg till stan, att ” Mats är död. Mats är död. Kör inte iväg" .  Började gråta, skrika nästan. Det måste ju vara ett skämt? Han kanske försökte ta livet av sig, inte hade han väl lyckats? Ja, så måste det ju vara.Åkte hem till mina föräldrar, Mamma var helt förtvivlad och bara grät och skrek om vartannat. Jag fattade fortfarande inte att han verkligen var borta.

 

 

Den dagen har etsat sig fast i mitt minne, jag kan fortfarande höra pappas röst när han ringde och jag kan fortfarande känna den där förtvivlade känslan som gör ont i hela kroppen. Att han verkligen tog livet av sig. Hur kan man göra det? Hur kan man välja att avsluta sitt liv när man är gift och lever för sitt barn? Lite ekonomiska problem visste vi ju att han hade, men det var inte så illa. Det hade varit lätt att lösa om han bara bett om hjälp.Det är en svår sorg att hantera.

 

 

Man är ju såklart ledsen och förtvivlad, men även arg. Så fruktansvärt arg. Varför sa han ingenting? Vi står varandra nära i släkten och hade han sagt något hade han fått hjälp. Visste han inte att vi fanns där? Så dåligt han måste gjort när han gjorde det. Att han verkligen vågade, att han tog steget ut. Tänk att ta ett sådant beslut och att dessutom genomföra det. Förstod han inte hur många som höll av honom? Kyrkan var smockfull på begravningen. Tänkte han inte på sin familj? Dom som älskar honom så.

 

 

Min morbror var den som alltid var glad. Som alltid hittade på massa tokiga upptåg och som hördes högt på alla kalas. Han busade alltid med barnen, så även med mig och brorsan när vi var små. Han skojade alltid, kramades gärna och frågade alltid hur alla mådde. Han sa alltid: ” De löser sig! Det löser vi ” och ” Vi ses imörra! ” på bredaste skånska. Jag kan fortfarande höra hans röst. Jag kan fortfarande höra hans skratt. Jag kan fortfarande se honom framför mig, skrattandes och lite så där halv röd-brun solbränd i ansiktet.

 

 

Däremot så kan jag fortfarande inte förstå att det är sant. Att han verkligen är borta. Det känns som att han när som helst ska komma gåendes. På alla kalas tror jag fortfarande att han ska sitta där. Det slår mig emellanåt, som en blixt från klar himmel: Shit, Mats är död. Han är verkligen död.
Det gör lika ont i hjärtat varje gång. Det hugger liksom till långt där inne och en känsla av panik nästan sprider sig i kroppen. Att han verkligen gjorde det! Att han verkligen tog det steget. Det är svårt att förstå och det är svårt att acceptera.Tiden läker alla sår sägs det ja. Men jag vet inte. Jag tycker det blir jobbigare och jobbigare. Det är sommar nu och på sommaren brukade vi ofta ses och grilla, åka och bada eller åka iväg någonstans. Det känns verkligen att någon fattas, att en plats är tom, att många saknar en underbar människa, att ett barn saknar sin Pappa, att tre syskon saknar en bror, att vi ” ungar ” saknar vår morbror och att en fru saknar sin man.

 

 

Det är ingen som gör bomben i vattnet längre när vi badar. Det är ingen som springer och jagar barnen längre när dom leker. Det är ingen som skrattar så där högt som bara han kunde. Han fattas oss alla och vi saknar honom så det gör ont i hjärtat. Livet kan förändras så fort, på en sekund kan allt ändras. Ta vara på varandra, varenda sekund och vartenda ögonblick. Imorgon kan det vara försent.


Kommentarer
Postat av: marianne

Åh vilken sorglig berättelse. Det måste vara så oerhört svårt när någon som står en nära väljer att ta livet av sig. Precis som du skriver så får man brottas både med sin sorg och ilska samtidigt.



Känner med dig, förstår att det är jobbigt.

Kram till dig

2010-07-07 @ 16:00:21
Postat av: S

Tack för att jag fick läsa din historia! Bra skrivet :)

2010-07-07 @ 16:02:56
Postat av: Ajdins mamma

Hej. Kommer du inte publicera min berättelse eller? :(

2010-07-07 @ 16:24:50
URL: http://chicmommy.blogg.se/
Postat av: Hannas pappa

På mitt läkarintyg står det att "patienten inte är suicidbenägen"...Tack för att jag fick veta det, liksom! Självmord, detta mångfasetterade och komplexa begrepp. "Varför?"...

Att leva i varje ögonblick är inget tomt uttryck - det är ett livsviktigt råd!

"massmis med"

Hannas pappa

2010-07-07 @ 16:46:56
URL: http://hannagull.wordpress.com
Postat av: Anonym

Hej Jessica!

önskar att jag kunde uttrycka mig, alltid haft svårt för det ,, det kan du!! jag haft sorg och oro efter svår sjukdom hos min man! men mirakulöst till friskande !!!! Han lever nu än så länge , vi lever 1 dag i taget, vet inte om vi tar vara på varje dag, Hur gör man?

ps Anne- Marie det lugnar min själ att läsa din blogg, hoppas du får känna lugn också Ds



kram sussi

2010-07-07 @ 17:49:51
Postat av: tina

Så fint skrivet min lilla goa tös. jag vet att du och din bror saknar Mats, liksom vi syskon gör... En sådan stor sorg som liksom nästan äter upp en inombords. Men jag tror ändå inte att han egentligen ville ta sitt liv,Mats såg helt enkelt ingen utväg just i detta ögonblick. Saknaden är stor och i kväll när jag var på graven och satte en bukett vita rosor så blir man så förtvivlat ledsen. Jag tror och hoppas att han fått lugn och ro nu där han är och får träffa både far och mor.... SAKNAR ER.

2010-07-07 @ 20:58:46
Postat av: y

Hej



jg vet hur dt känns

en nära släkting till mej tog livet av sej för 5år sedan

jag brukar tänka att man kan dö i cancer o i självmord, båda dödarna är likvärdiga. för en människa kan vara så deprimerad att han inte orkar leva o ser ända utvägen att dö

det är jobbigt dt är hemskt o förtvivlan finns där att vi bore ha gjort något mera, vi borde ha funnits för honom mera



dEt är tungt att förlora nån nära när man är gravid el har en baby

sköt om dej

2010-07-08 @ 07:55:46
Postat av: Emma

gud jag gråter sällan när jag läser sorgsna texter eller liknande men jag står min morbror så nära och han är den jag går till när jag måt dåligt och måste prata. jag kan inte säga att jag förstår eller ve thur det känns och kan inte sätta mig in i din situation. Men jag kan säga att jag blir ledsen för dig och vet inte vad jag skulle ta mig till om jag förlorade min morbror.

2010-07-08 @ 20:01:27
URL: http://emmamariemichaelasvensson.blogg.se/
Postat av: Johanna

vad hemskt.Jag förlorade min faster i dag. Sen min farbror men var många år sedan men han stod mig mycket nära.

2010-07-08 @ 23:24:24
URL: http://afragileflowers.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0