GÄSTBLOGGARE SANDRA

Sandra vill berätta om sorgen efter sin bror.


Jesper.



Det var i februari 2008. Hade nyligen träffat en kille som jag var jättekär i. Den fredagen skulle
hans lillebror komma till oss och vara med oss en helg. Tyckte att det skulle bli så mysigt.
Jag åkte ner för att möta hans lillebror vid tåget vid 3 tiden, det jag inte visste var att det
var någon som fattades då. Jag kände mig bara så fruktansvärt glad den dagen.


Jag gick till min praktik då, skulle ta studenten samma år. Jobbade som kock på en
restaurang. Messade lite med min kille som jag var tillsammans med då och var glad
hela tiden, ville bara hem. Det var fredag, YES! äntligen helg. Jag och en av
kockarna gick ner för att äta mat vid 5 tiden för att vi skulle fortsätta till klockan
10. Då kommer en chefen ner och säger att min morbror ska hämta mig. Visste inte
varför. Jag trodde jag hade gjort något. Blev nervös. Jag gick och klädde på mig
och gick ut för att vänta. Tror jag väntade i 3 minuter men det kändes som
evigheter. jag vet att jag försökte ringa både mamma och pappa men fick inget svar.

Jag var den enda som inte visste nånting....


Efter dom där långa tre minuterna så kom min morbror och hans flickvän och hans
flickvän gick ut till bilen för att sätta sig brevid mig i bak. Hon tog min hand och min
morbror körde iväg då han säger  " Sandra, det har hänt en sak " Jag frågade vad och
var helt förskräckt. Han svarade med en ledsen röst " Din bror Jesper har tagit livet av sig "


Jag var helt galen, jag skrek, jag sparkade och skrek mera, hans tjej höll hårt i mig.
Jag trodde jag själv skulle dö. Jag trodde fan inte det var sant. Det fick inte vara sant,
Min bror kunde väl inte göra nått sånt. Hur, varför ? Massa frågor snurrade i mitt huvud men
jag vågade inte fråga. Tids nog kom vi hem till min morbror. Jag bor ensam i Västerås utan
min familj. Hade bara min morbror där. Jag var den enda som inte visste om det här, det hade
hänt före 12 på dagen då min pappa hittade honom. Och där har jag gått flera timmar och vart
överlycklig, visste inte nånting!! Känner mig så dum, chefen visste det när han kom ner och
sa att min morbror skulle hämta mig. Men han var tyst. Kände mig så tom.



När chocken hade släppt så började samtalen rulla in från mina föräldrar. Pappa gick inte att
prata med, han var så förstörd, han såg sin egen son ligga där. Han låg på golvet och såg
när ambulansen hämtade Jesper. Det var präster, poliser och ambulansmän där.


Dagen efter kom min familj från Jönköping till Västerås och min andra familj på pappas sida
och vi bara grät. Jag var så arg på honom. Hur kunde han göra så här? Han var 16 år och
hade allt, Nyss tagit traktorkortet, hade ett eget band, Jättebra betyg i skolan , Kompisar,
en familj som brydde sig. Hur kunde han? Han som aldrig var ledsen. Kan än idag inte
förstå det som hände. Vill inte förstå. Men nånstans så har jag klarat mig igenom dom här
2,5 åren. Trodde inte det gick. Men jag står på fötterna idag. Jag tog studenten, kämpade
för mina betyg. Började jobba direkt efter, även med min depression och min panikångest som
jag haft sen jag var 14. Idag har jag flyttat till en lägenhet där jag trivs, har börjat utbilda
mig till undersköterska och jobbar samtidigt. Har nyss blivit lämnad av min sambo, jag kämpar!


Alla som lever i sorg, vilken sorg det än är , så kan man aldrig jämföra. Men vi är alla kämpar som
klarar dag för dag och sätter den ena foten efter den andra för att komma framåt!

/Sandra.

Kommentarer
Postat av: Hannas pappa

Ofattbart...

Styrkekramar

Niklas, Hannas pappa

2010-07-09 @ 21:01:53
URL: http://hannagull.wordpress.com
Postat av: Veronica

Stackars Sandra,

kraaaaam från Veronica i Stöde

2010-07-09 @ 21:26:36
Postat av: yvonne

kram till dej

jobbigt att förlora en bror

skit hemskt



kämpa på

en nära anhörig till mej tog oxå livet av sej för 5år sen

2010-07-09 @ 21:40:27
Postat av: Sophie mamma till Nellie

usch vad hemskt!!

vet inte vad jag skulle gjort om min bror tog livet av sig :( kramar!!!

2010-07-09 @ 22:18:37
URL: http://beylejd.blogg.se/
Postat av: marianne

Ofattbart var ordet..

Vilken sorglig berättelse känner för dig...med dig... detta går ju aldrig att förstå.



Stor Kram

2010-07-10 @ 09:14:18
Postat av: Johanna

usch vad hemskt. Jag förlorade min faster i Torsdags efter en tids sjukdom. Hon hade cancer.



Jag lider med dig.

2010-07-15 @ 00:38:17
URL: http://afragileflowers.blogg.se/
Postat av: Christina

Det tar verkligen emot att läsa om hur Sandra har det! Har hon någon egen blogg tro?

2010-07-18 @ 21:22:41
URL: http://christinawidmark.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0