Dolce Bambini

Fortsätter med mina Chris Norman låtar jag, nej men jag gillar de flesta av hans låtar och hans röst och scennärvaron och publikkontakten, ett leénde åt någon, en blinkning åt en annan, ögonkontakt med kameran ibland, man märker bra att det är någon som varit med väldigt länge och vet vad folk gillar och uppskattar och gör inte bara det många andra gör, ställer sig där och spelar en låt och går bort igen utan känsla i det man just gjort.
Hursomhelst Dangerous heart är även den en lite lugnare variant.