SOCIAL?
Jag är inte alls något vidare social av mig och kommer aldrig att bli heller men har aldrig sett mig stå utan vänner.
Jag är bara ingen person som gillar att umgås ofta med andra i sociala sammanhang. Vänner har jag som är lika associala som mig i sådanafall, vi har våra egna små kafferep ibland där vi diskuterar världsekonomin typ, nej men vi har trevligt med allvar och skämt blandade i en salig röra. Jag har valt likasinnade vänner med ganska snarlika åsikter som mina egna, och några av dessa har " valt " mig till sin vän före jag hunnit " välja dom ", och sedan har jag hört att jag inga vänner har. Jo det har faktiskt förekommit, jag säger bara, What!!! Dock inget jag fäster mig vidare vid då de inte är sådana som hör till mina riktiga vänner som fantiserat ihop det här som en bättre upplaga av Bröderna Grimm eller något i den stilen.
Så nu har jag avslöjat min ganska associala sida, att umgås med vuxna i grupp är inte min grej, är barnen med så fine det går superbra, vi simmar, har gått på babymusik/öppna förskolor you name it. Och nu när Lova är sjuk skulle det vara nästintill omöjligt för mig att avikka längre stunder, räckte med sist jag var i stan med en vän och hon tatuerade sig och maken ringer och Lova krampar för fullt och jag fick avbryta och fara till sjukhuset. Inget vidare roligt då man hade en för en gångs skull trevligt med en vän man haft i snart 16 år. Men som sagt, jag har gärna små mysiga stunder hemmavid, eller ibland på något fik, men att börja umgås tex med 4-5 personer i grupp, det har inte riktigt varit min grej. Kommer aldrig att bli, därför har jag alltid valt att städa när jag jobbat, självständighet har mer varit min grej. Inget någon kommer att kunna ändra på bara sådär då ingen lyckats sedan jag var barn.
Men jag blir helt stum!!! Lägger sig folk i sånt där?? Jag känner mig helt "ute" som inte vet att människor granskar mig utifrån mitt umgänge osv :)
Själv har jag en brokig skara vänner, men inte ens en handfull riktiga guldkorn som jag kan utelämna mig helt åt, HELT självvalt!! Precis som jag antar att de flesta andra lever ... alla är olika sociala och har olika behov, att vara mer ensamvarg är varken sämre eller bättre, utan det är ju var och ens val enligt mig, att leva som man vill ! Vill man analysera sönder det så kan man få till massa positivt med ensamvarglivet tycker jag, styrka och trygghet framförallt.
Jag gillar att träffa nya människor,höra deras om deras intrsssen,liv,erfarenheter osv. men sen har jag några riktiga nära vänner.. bara för att man 'är social' betyder det ju ej att man inte har några nära vänner osv...vet ej varför alla ska 'nåjsa' så om hur andra lever sina liv(visst såklart jag med kan störa mig på småsaker ibland,men jag är ej heller perfekt,what???:P),
om det ej är så att det förekommer misshandel,barn far illa osv...alla gör som de vill,och jag gör som jag vill=) ha en fin vinterdag! (detta inlägg är ej ett påhopp på någon,menar bara att tex jag som gillar att umgås med folk även har några nära vänner,man måste ej välja 'ett av alternativen' lixom=))
