Dolce Bambini

Idag hade vi änglavakt då vi parkerade utanför en butik i utkanten av stan. Det kunde slutat riktigt illa. När chocken släppte, då kom tårarna på vägen hem. När man tänker på allt hemskt som kunde hänt.
De som såg sa efteråt att de har många gånger funderat att "När skall en olycka hända här". Jag orkar inte ens tänka mer på det hemska som kunde slutat värre. Alltid är det väl någon som dömer ut folk ändå, fast inget finns att döma ens.


Allt var bara en förargligt dåligt gjord/planerad parkeringsplats utan staket som skydd ner mot ett dikesstup och efter stupet kommer en cykelbana. Bra kombination eller?, nej. Jag hade precis stannat bilen, precis lagt i ettan, precis dragit upp handbromsen till hälften men inte släppt ännu då jag skulle dra upp den mer, då bilen kom i rullning av någon anledning jag inte själv kan förklara och hamnade till hälften med nosen ner i stupet. Där uppifrån kunde man inte riktigt se hur långt det var kvar ner heller, det var det som var det läskiga., det gick ju liksom inte att köra ner bara. Jag gjorde ju liksom ingenting fel, det var bara att bilen kom i nyrullning, jag drog upp handbromsen ännu mer och då stannade den. Där borde onekligen finnas sånt där järnstaket som brukar finnas vid vägarna när det är djupa stup mot sidorna - dikena osv. Vad de nu kan tänkas heta.


Dock var affärsbiträdet snabb att ringa gårdskarln och underrätta händelsen på en annan kunds klagomål och berättelse av händelsen hon fick skåda, alla blev ju hemskt skärrade. Bilen fick jag ju hjälp att dra upp av en annan kund med deras bil. Och det lustiga är att innan jag parkerade tänkte jag, att skall jag ta den närmare dörren, nej vi tar in här, och då hände olyckan. Sedan efteråt kom alla hemska tankar på vad som kunde hänt, allt från sjukhus till brutna nackar till begravningar. Under alla de år jag har haft körkort, sedan 1997 så är det här det mest obehagliga jag upplevt då jag själv suttit bakom ratten. Jag gjorde ju liksom ingenting fel, allt var en enormt tråkig händelse. Men ändå finns alla tänk om där, och tänk om jag tagit den parkeringsplats jag först skulle ta, då kanske de ej hade hänt. Men just nu är jag bara tacksam, att allt slutade väl. Tack tack tack, vi hade nog änglavakt idag som man säger.