DAG 28

Bloggtemats 28 dag, Det här saknar jag. Det kan alla redan räkna ut, riktigt lätt. LOVA såklart. Jag saknar allt med henne. Och glädjs åt allt vi fick. Sörjer och saknar det vi inte hann få göra tillsammans. Saknar hennes person, hennes röst, hennes allt. Saknar till oändlighet. Jag längtar efter henne, saknar henne och tänker på henne alla dagar. Varje kväll innan man skall försöka somna så säger jag självklart också Godnatt Lova. Och så tänker jag på henne.
Jag tänker på henne då jag vaknar också och saknar hennes strålande morgonhumör med ett soligt leénde och glittrande ögon. Hennes rufsiga hår och hennes ljuva stämma, Är det godmorgon nu? Hann man vakna före Lova och låg och kikade åt hennes säng tills hon vaknade så brukade hon öppna ögonen efter en stund, som att hon visste att någon kikade på henne, och möta en med ett soligt skrattande, ingen butter min och inget täcke drogs över huvudet. Hon var glad.



Jag saknar hennes glädje, hennes funderingar om vilka kläder hon ville ha just för dagen och ett halsband skulle gärna komplettera hennes outfit. Ibland ett hårband eller diadem men just halsbandet var pricken över i.et.
Jag saknar hennes pyssel och hennes utrop, Nu börjar fåret Shaun. Eller Drömmarnas trädgård.
Jag saknar ljudet av en stor frysbox som öppnas och nån som hunnit tjyva en glass åt sig och sin lillebror. Den tunga frysen fick Lova upp i 3 årsåldern redan medan Alvin ännu inte löst frysöppnar gåtan.
Ja, jag saknar Lova massor, mycket, alla dagar.
Materiella saker har jag inte saknat i större utsträckning, vi har vad vi behöver med dessa just nu. Och visst kanske man någongång önskade att man hade mycket pengar så man inte bedhövde fundera så länge på om man skulle köpa den där nya telefonen eller kanske byta bil någongång. Men det är små struntsaker, mat på bordet, tak över huvudet och någorlunda god hälsa så har man redan mycket och är rik för tänk vad många det finns som inte ens har det.


Så jag saknar kort och gott. Lova, allra mest. Visst kan jag sakna mina döda föräldrar också, men Lova ligger på en stadig rejäl etta.
Jag kan sakna dock att barnen och nu då Alvin gick miste om en underbar mormor och en rolig morfar. Det å Alvins vägnar. Men ändå, är det Lova jag önskar jag kunde få tillbaka.
Lova, lilla fina Lova.




Lova som kammar sig och glad åt håret som kommit efter alla tuffa cellgiftbehandlingar. Lova blev först nästans helt kal då de satte in strålningen som sista smärtlindring och förhoppningar om resultat. Utan större framgång.
Fina ÄngaLova, vår lilla hjärta.

Kommentarer
Postat av: Veronica

Så söt när hon kammar sig!

Skitcancermonster,varför lät du inte bli henne....

Kramar från Veronica

2011-01-08 @ 10:58:47
Postat av: Kia

Saknaden,finns inga ord A-M.Vet hur den känslan är.varje dag,varje andetag.Man svär,gråter och gråter igen.Imorgon är det Simons födelsedag och jag har dekorerat ljus med mängder av klistermärken som är katter och blommor.Simon älskade katter och även blommor.Pengar och annat som har med det materiella att göra är väl det sista vi tänker på.Vår saknad efter våra barn kommer aldrig att kunna beskrivas,vi kan bara känna,vi i denna skitsituation.Ha en fin lördag.Kram Kia

2011-01-08 @ 11:36:40
Postat av: Susanne

Så fint och känslosamt du skriver om din saknad efter Lova. Det känns ända hit till mig.

kramar Susanne

2011-01-08 @ 14:14:12
URL: http://margitohlsson.blogg.se/
Postat av: Hannas pappa

Vad var det för ett meddelande A-M??? Har jag aldrig sett förr!

Men i vilket fall...Livet kan nog inte kännas mycket tyngre än vad det gör just nu...Saknar mest? Frågan känns ställd utifrån ert och vårt livsperspektiv...

Kramar i massor dvs "massmis med"

Niklas

2011-01-08 @ 15:08:09
URL: http://hannagull.wordpress.com
Postat av: Amalie

Hej!

Vet du vad, idag stod jag och bakade och lyssnade på ett inslas i SR P4 om en pojke som fick en hjärntumör och så småningom förlorade kampen. Både han själv, hans syster och deras mamma pratade i programmet...så otroligt ledsamt. Och jag kom på mig själv med att tänka på er och på er Lova, som jag inte känner alls och aldrig ens träffat.

Förstår du då vilket avtryck du och din dotter lämnat efter er, när okända människor tänker på er sådär?

Jag läser ofta din blogg och har gjort det ett tag nu. Önskar er all lycka med bebisen!

2011-01-08 @ 20:55:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0