Dolce Bambini

Året börjar med en riktig otursdag kort efter mitt inlägg så hämtade ju maken Alvin, då farmor ringt och sagt att han var ledsen så när maken sen kom fram kort efter så visade det sig att hunden en gammal annars kärvänlig jycke hade rivit sonen tokigt mellan ögonen och hur det riktigt gått till så har jag ännu ingen klarhet i då jag inte hunnit träffa svärmor personligen. Dock såg det inte så illa ut där hemma påstod dom åt mig men jag sa direkt dom kom hem, maken och Alvin att det där måste vi ju visa upp det är ju ett rejält jack under plåstret så det blev en tur via akuten och tejpning och antibiotika för lillkillens del.


Läkaren sa att de syr ej nu då det kan sys in bakterierna så de beslöt att tejpa. Samt att de frågade om vaccinationsprogrammet följts vilket jag sa att de har det gjort.
Känns så himla onödigt då det kommer att bli ett ärr också, det sa läkaren också. Så nu får vi ge antibiotika igen och tro om jag inte är trött på de där plastsprutorna som följer med. Jag tror vi har så det räcker till 20 barn hemma efter Lovas sjukdomstid. Jag hade sagt förut att hoppas man slipper se dessa på bra länge nu men det dröjde bara tills nu.


Jag är glad att det inte träffade i ögat och att det inte slutade ännu värre. Och så får vi hoppas att Alvin inte blir hundrädd nu efteråt. Ja jag vet inte vad jag skall berätta om vad som hände då jag som sagt inte vet så mycket ännu, jag satt hemma glad i hågen att sonen skulle komma hem och kramas och får åka till akuten istället.
Dock är han glad och pigg lekfull som vanligt och busar på och var jättemodig på sjukhuset då han la sig ner på britsen och lät sig på tvättas och tejpas igen. Lilla gubben, vilken tokig början på 2011.