Dolce Bambini

Satt en stund igårkväll och gnodde med vagnen. Putsade lite här och lite där. Svinto och vatten får det mesta som blivit matt att glänsa som nytt och tar också bort ytligare rost hyfsat bra. Tur att vagnen inte hade mycket rost alls. Sitter jag och gnor i 10 veckor till så lär den blänka som silver (åtminstone i fantasin). Vagnen kanske inte är direkt något vem som helst vill ha, man skall nog ha något slags faschination för äldre vagnar tror jag. Ungefär som en del myser över jänkare. (Vilket jag också gör om jag ser en fin sådan).
Lustigt nog är att ju att dagens nyproducerade vagnar sjunker i värde så fort du rullar ut genom butiken med dem, medans de äldre, i fint skick stiger i värde och blir någonting extra.


Och nog är det ju någonting lite speciellt med en del äldre barnvagnar. De som började komma runt 60 talet och en bit in på 80. Nå hursomhelst, vagnen jag införskaffade har väl någon liten skavank av ålderdom. Men den rullar bra, stadig och lär komma fram i snön.  Jag hoppas att komma över en sittdel som passar eftersom vagnen bara var en liggvagn, men bebisen ligger ju mest i början och sedan finns det ryggplatta då de börjar sitta lite. En annorlunda vagn, i en annorlunda familj. Skall senare länka till någon riktigt notorisk vagnsamlare, för det finns sådana som t.om hyr en lokal och in dit ställer dom alla vagnar de fyndat, fått, köpt i retro stil bara för att, ja det är ett intresse dom har. Ett lite annorlunda intresse.