Dolce Bambini

Ute på landet så skenar man runt i amningsbh och leggins och en 2 månaders baby på armen och vet att det dyker upp främmanden ibland. idag var det dags igen, jag rycker upp dörren åt en gubbe som jag tänkte AHA...tv-mannen, han vill nog veta om vi har betalat tv-licensen. (Vilket vi gör). Men det var bara någon som frågade var våran granne bor. Jag pekade mot ett gräddfärgat hus och sa att han bor i just det, det gräddfärgade-gula huset. Och karln tackde förnöjt utan att titta deto närmare på min snygga outfit. Jag tror vi Ålänningar är lite så där, "Van vid att möta nästans vad som helst". Möjligtvis inte om man är 13 år som jag var sommaren 1993- på väg att fylla 14, och "dejtade" en yngling vars mamma öppnade utan en tråd upp till.  Det glömmer jag nog aldrig.


Bortsett från det är jag på väg att byta ut mina fula glasögon som har hängt med i 10 år eller något. Jag hade ett par sådana där kantiga i badrumsskåpet, sådana alla nästans har, dessvärre blev jag aldrig att tycka om just dem. Nu är det på väg em 5 par provbågar och jag hoppas att någon, någon kanske kanske kan falla mig i tycke och smak så slipper jag dessa anskärmliga, lite smånötta och ja faktiskt lite trasiga också, glasögon. Egentligen är det bara läsglasögon men jag har märkt sen länge och många år tillbaka hur naken man kan känna sig utan dem ändå, glasögonen.
Möjligtvis bjuder på skrattshow sedan då provbågarna dyker upp. Så håll utkik.