LÖRDAG, EN VANLIG AUGUSTIDAG.
Alvin leker från och till. Han brukar tycka Lova är jobbig nu just, men förstår honom för medicinen gör henne förändrad i humör och allt.
Jag har riktig bloggtorka nu kommer bara på saker att skriva om Lova känns det som. Eftersom det är så det är just nu, nästans allt cirkulerar runt henne och hennes sjukdom.
Och däremellan skall vi fungera så normalt vi kan, handla, diska, äta, städa, bråka, skratta och umgås med vänner.
Min man kommer att börja jobba snart också, skulle det varit som vanligt nu skulle han ha varit på jobb redan efter semestern. Men nu är inget som vanligt mer och det är massor kvar på den här resan att gå igenom och uppleva.
Nu har jag skrivit om det på min blogg, så du får gärna läsa om du vill :)
Det är självklart att dina tankar och oro går till fina Lova! Det är helt förståligt och ingen kan klandra er för det...som jag skrivit förut så tycker jag att ni är stark mitt i det jobbiga! Och det är tur att Lova har föräldrar som er!
Kramar!
Hej! Jag heter Christin och jag har 3 st barn med min sambo. Vår äldste son Ludwig har opticusgliom. Gick på cellgifter från feb 07 till september 08. Så jag vet precis vad ni ska gå igenom! Men det tar liksom inte slut bara för att han slutat med medicinen. =( Andra tycker att man är stark, men man gör det man måste göra. Det handlar inte om att vara stark, man måste ju gå igenom det. Vad annars kan man göra? Man kan ju inte bara gå och lägga sig och tro att det ska hjälpa....Men det känns alltid bra att kunna ha någon som förstår hur det känns. Du får hemskt gärna maila mig om du har några frågor eller bara prata! =) Stor kram! Christin
Hej! Om det är okej så lägger jag till dig på min blogglista? :) Mvh Hanna.
