EN HELT VANLIG LÖRDAG
Kanske man skulle baka idag nu då när det gick åt pipsvängen sist då det istället blev sjukhuset. Tror barnen skulle tycka det var roligt, men sen får mamma äta upp allt iallafall. Sedan Lova blev sjuk så har hon nästans ratat godis och glass och annat gott också, inte ens det lockar henne som förut. Och kanske man idag på dagen kunde påta ned vårlökarna i jorden. Ja, vi får se vad som händer för det är ingen idé att planera.
(Tack och lov är just denna knippe inlämnad nu)
Lördagsmornar som denna är härlig. Solen skiner över oss alla :-)
Det ligger nog mycket njutning i hembakat. Om man inte vill äta så mycket så doftar det ju ljuvligt och själva saken: att baka, är ju trevligt bara det!!
Vårlökar, har jag ju helt glömt bort. Kanske känns lite mystiskt att påta ner sådana när jag tänkt göra om alla land här. Landen här är lite mera som äng-en enda röra, med olika saker som växer här o där.Men att se knoppar kämpa sig upp på våren är vackert, så man borde nog köpa hem lite!
Förstår att det blir mest bloggat om Lova o Alvin o allt som är, jag har så svårt att hitta ord att kommentera med. Man vill visa sitt stöd och visa att man tänker på er.
Önskar er en fin lördag allihopa.
Kram från Söderby :)
Hejsan,
har hittat din blogg av en slump och följt den ett tag. Har dock inte vågat skriva ännu. Men när jag läste om godis så tänkte jag på min flicka som fortfarande inte äter godis trots att det är 8 år sedan hon slutat sin cellgiftsbehandling mot högrisk ALL. Det sägs att cellgifterna ändrar smakuppfattningen och att sött smakar beskt eller i alla fall inte gott.
Hon har däremot alltid gillat pepparkakor. Och Salamikorv var en stor favorit. Hon har haft knapp i några år också, två stycken då en blev infekterad och åkte ut. Men knappen hjälpte inte mot illamåendet, maten gick in via den och så spydde hon ut den sen igen. Det blev dock bättre efter ett tag och hon levde nästan helt på sondmat i två-tre år.
Tack för att du skriver så fint om eran vardag och allt som hör detta slags liv till. Jag önskar er all den kraft ni behöver för att gå igenom en sådan tuff behandling.
Trevliga hälsningar från Jönköping i Småland
Ingrid
