HÅRET GLESAS UR

Jag brukar fundera på ibland om det kommer att dröja länge innan Lova tappar resten av håret eller om hon får behålla några tunna testar som envist hänger kvar. Kammar man henne lite så ser man hur glest det är upptill och hur håret stiger uppåt liksom över pannan och kvar finns bara babyfjunen. För min del gör det inget om hon tappar det längre.

Lova verkar också ha slutat bry sig. För mig känns det nästans som att hon skulle få tappa det så en del oförstående människor kanske fick mer förståelse för att hon är sjuk i cancer och inte bara lite trött och sjuk och blir pigg vilken dag som helst. Man får lite konstiga tankar då ens barn är cancersjukt. Men ibland är det så jobbigt, för så länge hon har hår och allt så ser hon ju inte ut som en typisk cancerpatient, så som man ofta förväntar sig att de ser ut. Bleka och skalliga eller med tunnt babyhår på utväxt. Och då verkar inte folk förstå en lika bra att varför hon är så trött som hon är.
Men alla tappar ju som sagt inte håret även om nästans alla gör det.





Glest mellan stråna men inte skallig ännu.
För mig spelar det ingen roll, hon är alltid lika fin.



Kommentarer
Postat av: sonja mattsson

hej vad fina bilder men starka att se..... de är ju så att dom som inte har en anhörig som har cancer kan inte förställa sig hur de kan va, önskar er all lycka o årk, framför allt, hoppas en dag att hon får bli frisk, och få all kraft tillbacks kram sonja

2009-10-04 @ 12:47:16
Postat av: Toja

Förstår hur du tänker!! Människor har så svårt att tro att ett barn kan vara så sjukt men ändå vara så barnlikt. Bra att Lova själv tar det med ro.

2009-10-04 @ 21:22:39
Postat av: sarah

Jag blir så rörd när jag läser din blogg!

Att ett litet barn ska få drabbas av detta är hemskt!

Även fast jag inte känner dig så vill jag skicka en Stor kram till er alla!

2009-10-06 @ 20:04:53
URL: http://saharasmode.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0