PANIKARTAD MORSA

Jag brukar ibland få stessattacker och idag fick jag verkligen ordenligt med panik. Jag hade alldeles glömt bort ett viktigt möte med en socialkurator som skall bli mitt bollplank eftersom maken min har svårt för att prata djupare saker. Inte vet jag nu om jag hunnit öppna mig så värst, jag känner mig mest stel med personer som jobbar med det här, jag vet inte varför men så har det bara varit, kanske för att de lyssnar på så många andra också. Det blev egentligen inte något vettigt sagt alls, samma saker vi redan diskuterat på sjukhuset och nästans samma saker jag skriver i bloggen.

Hursomhelst hade hon ringt idag men jag visste inte alls vems nummer det var, så jag ringde upp utan att få svar och det enda jag kunde avläsa av numret att döma var att det kom från sjukhuset någonstans.
Vid 12 får jag tag på henne då hon skrattande påminner mig om vårt möte och att hon skulle vara hos mig om 15 minuter. Gudars skymning vilken panik jag fick in och röja undan det värsta men diskat hade jag ju gjort fast leksakerna var nog kringspridda. Hon försökte lugna mig med att hon hade egna barn och visste hur det var men jag brukar vilja ha rent omkring mig speciellt vid inplanerade besök.

Nu fick hon ju se den där riktiga sidan då man inte hunnit riktigt med dagen men då såg hon väl egentligen att det också var sant det jag nämt, att jag inte alltid känner att jag hinner med hemma och att mannen min kanske också blivit lite bortskämd av mig, flyttat från mamma till mamma. Det har jag ju bloggat om i ett tidigare inlägg någonstans och det kan man finna i arkivet någonstans, ni får leta lite själva om det är av intresse.

Annars är hon ju en rätt glad person och ingen man borde skämmas över att ta in till sig men jag skäms alltid, sedan spelar det ingen roll om det är svärmor, vänner eller bara min man om jag inte hunnit med, men sedan var jag uppvuxen med pedanta föräldrar där mattfransarna låg i fina släta rader och brödsmulor var nästintill tabu under köksgolvet, och jag känner mig minst sagt malplacerad i mig själv. Jag är inte sådär pedantisk men avskyr egentligen allt för stor oreda. Men att nästans ensam reda upp allt själv, det är tungt.

Däremot så finns det en sak min man skall ha värdens rödaste rosor för, han är en pappa barnen älskar, och tycker om att vara med, han är en närvarande pappa och pålitlig partner i så gott som alla väder.
Man kan få mycket men att få allt är kanske svårt. Jag nöjer mig nog ändå som jag har det, trots att jag kanske får göra lite mer än vad andra kvinnor skulle orka acceptera. Hellre en make som är lojal, generös och trogen och bra pappa och kanske lite lat i hushållet än en som är tvärtom.

Kommentarer
Postat av: Carina

Så sant så :) Här har vi oxå en otroligt lat far i hushållet men när det gäller att få styr och göra saker me dottern så e det sällan bekymmer.

Skönt att du får ventilera lite, även fast det e saker som ni tagit upp me läkare o sköterskor så kan det kännas bra ändå att få prata igen med någon :)

2009-10-20 @ 16:53:33
URL: http://ina2girl.blogspot.com
Postat av: Toja

Det där var faktiskt en ny och nyttig sak för mig, att inte känna sig helt "trygg" med en stödsamtalskontakt pga att de pratar med så många fler än en själv. Jag jobbar ju själv med stödsamtal och vet ju hur viktigt det är att alla känner sig som den enda och den viktigaste/mest intressanta, visserligen så känns det alltid så, för man kan aldrig jämföra patienter/klienter, alla har en egen historia och allt präglas av olika personliga saker, så varje sak man hör är en ny sak. Men det tar alltid en tid att bygga upp förtroende, längre tid ju mer svåra saker man bär på.

Och där är det ju oxå individuellt, beroende på hur stor integritet man har osv.Ibland kanske det är fel tillfälle att blottlägga hela sig själv osv.

Men det där tänker jag lägga bakom örat, ingen ska behöva känna sig som en i mängden i ett stödsamtal!

Hoppas ni får en fin kontakt och att du får det stöd du behöver, jag tror det är bra att hon inte är så inblandad i Lovas vård, hon kan då se till dig och dina känslor bättre :)

2009-10-20 @ 18:46:19
Postat av: Amanda

önskar dig en fin kväll. Kramar

2009-10-20 @ 19:00:17
URL: http://jessicaaamandaa.blogg.se/
Postat av: Lena

Du skriver så öppenhjärtligt och härligt!

2009-10-26 @ 09:57:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0