MÅNDAGKVÄLL
Att varför det bara är min man som åker till Uppsala med Lova. Mest beror det på att vi åker sjukhustaxi, resan är ganska lång och Alvin blir lätt otålig att sitta stilla över en hel timme fastspänd då vi inte kan pausa en kvart på vägen och sist hade det varit en annan med i taxin. Sedan finns det inte rum på sjukhuset alla gånger och man måste boka patienthotell i god tid inte bara knalla in och hoppas på ett rum. Och så måste vi ju gå ifrån sjukhuset vid 20 på kvällen för då vill dom inte ha folk där längre. Detta gällde på neurologen. På onkologen har jag inte varit men där finns tältsäng för extra personer men Lovas rum är väldigt litet. Såpass litet att när man lägger ut extra sängen får man krypa omring i sängarna för att komma mot dörren.
Hotellet kan man ju alltid boka i förväg förståss men sist jag var med var det jobbigt på många vis. Det blev många långa dagar. Många timmar också då jag inte alls kunde vara med på sjukhuset och tidiga ensamma kvällar med Alvin att gå genom stan till hotellet. Samtidigt som jag gärna vill följa med är det en svår situvation när man har flera barn än bara den sjuke. Samtidigt såg jag bara en förälder per barn som stannade över natten på onkologen då vi var där på besök. Det är svårt för mig egentligen att svara då det står att det finns rum för en förälder men i nödfall kan båda stanna och så kan de försöka ordna den där tältsängen. Syskon vill de väl helst att stannar hemma vid tillfälliga inläggningar som Lovas, 1-2 dygns.
Alltså det är väl självklart jag vill följa med, samtidigt vet jag att de kommer att klara sig jättebra och att jag kan ta mig dit om jag måste. Jag skulle också kunna åka ensam med Lova men det vill inte min son som liger tätt tätt intill mig och sover om natten.
Jag har tänkt tanken att försöka följa med nästa gång de åker, i oktober. Men jag har slutat planera, för det blir aldrig som man vill ändå.
Jag vill heller inte lämna bort Alvin nu till en barnvakt, han har jobbigt ändå nu just och jag försöker verkligen ge lika mycket tid åt alla som mamma. Och nu när han börjat parken är det också lite jobbigt ibland för han. Idag hade han gråtit då pappa lämnade honom.
Egentligen vet jag inte vad jag försöker förklara. Folk runtom mig frågar saker hela tiden. Jag börjar bli trött på allting och det känns som om ens privatliv tagit slut i och med Lovas sjukdom och allt runtom den. Och jag har även börjat leka med tanken på att lösenskydda bloggen sedan ett tag tillbaka, även om jag vill att kanske någon annan skulle finna nytta av den, någon i en liknande situvation som också har ett sjukt barn.
Det är så många som läser den just nu, och jag vet inget alls om läsarna medans de vet mycket om vårat liv. Ändå så berättar jag inte ens hälften av Lovas vardag. Men en del.
Du behöver inte förklara dej. Jag kan inte ens sätta mej in i er situation, kan bara ana hur jobbigt det måste vara. Många kramar till er!!
De är väl eran ensak vem som åker med Lova till uppsala.Jag tycker att ni har mycket framför er,du är så duktig på att skriva,men du känner dig bäst själv om du vill sätta lösenord till bloggen.
Inger
du behöver inte alls förklara dig Anna, man förstår så bra ändå :) tänker på er. Kramar
http://blogg.alandstidningen.ax/jag/ här finns jag, en som läser dig dagligen, för rättvisans skull liksom :)du har möjlighet att glutta i mitt privatliv ;) Jag förstår om du vill lösenskydda, men samtidigt så skulle jag bli lite "snopen" man är ju orolig för Lova och vill läsa om hur det går för henne och se att du har det bra oxå. Det är lärorikt även för oss med friska (peppar..peppar) barn.
Du behöver och ska inte förklara mer än vad du vill, du är en BRA mamma som gör det du vet är bäst för dina barn.
Kämpa vidare!! kram
Vi är också i uppsala med våran son på 95a och vi åker istället alltid båda två,för att det känns rätt för oss av vissa orsaker. Kan säkert vara nån som har en synpunkt på det, men man ska göra som man känner! Men riktigt trångt blir det att bo tre i rummet. Fast det överväger att det är en så bra avdelning: personal som kan mycket om cancer och andra för- äldrar i samma situation.
Du ska absolut inte behöva förklara dig! Lova har två jätte bra föräldrar och vem som följer med spelar ingen roll...situationen skulle säkert vara annorlunda om ni bara haft henne, men nu har ni också Alvin som också behöver ha det bra!
Ni löser eran situation efter vad NI tycker är bäst för er alla och det har ingen annan med att göra!
Många kramar!
Du har absolut inget att förklara!
Folk ställer så dumma frågor i bland!!
När vår dotter legat inne på sjukhus (njurproblem)så har mannen min legat inne med henne själv många gånger och jag varit hemma med dom andra barnen.
Kram på er1
Ni gör precis som ni känner för! Alvin är ju så liten också, det kanske är svårare för honom att behöva ha barnvakt ofta (eller snarare vara utan föräldrarna ofta) jämfört med syskon som är säg i tioårsåldern... Kram!
Ni ska göra som ni vill och det som känns rätt för er just nu. Klart Alvin inte tycker det e så kul alla gånger o ni behöver ju tänka på båda två samt på er själva oxå.
Lösenord om du vill, det är din blogg så klart :)
Förstår att du vill lösenordsskydda eftersom vi bor på en liten skruttort och det är försåss både för och nackdelar med allt. Det kan kännas bättre för dig att skriva av dig, samtidigt som du kanske slipper en del av de frågor som annars skulle ställas.
Naturligtvis skall du göra det som känns bäst för dig även fast vi gärna är med på ett hör och bollar tankar och idér. Alla tycker inte lika i alla situationer, det är bra! Det finns mycket åsikter men endast föräldrarna är experter på sina egna barn. .. med detta vill jag säga att du och din man är helt perfekta och underbara föräldrar till era ljuvliga små troll. kram
Fy vad trött man kan bli på folks "plumphet". Ni gör ju på det viset som passar bäst för er. Hur 17 orkar nån komma och ha åsikter om det? Folk har för lite att göra...man borde lägga energin på sig och sitt och inte komma med dumma kommentarer till folk som är i en såpass jobbig situation som ni är i. Jag kan omöjligt sätta mig in i er sits men jag följer er via din blogg mer eller mindre dagligen. Jag känner med er och håller alla tummar för att allt ska bli bra och att Lova blir frisk. Jag hoppas även att jag får fortsätta läsa om er. Ta hand om er och fortsätt sköta er vardag på det sätt som passar in i ert liv just nu. All lycka och styrkekramar på vägen.
Jag läser din blogg och gråter. Man kan aldrig sätta sig in i en sådan situation som ni är i och att sedan måstas höra på viktigpettrar som tror de är bättre mammor/pappor än andra. Detta skulle nog bli för mycket för mig. Du skriver intressant och sakligt en mycket bra läsning är det. Det skulle vara bra om du fortsätter med att blogga, bra att skriva ut allt och bra för många som är i samma situation men också bra för oss som har friska barn att veta hur det är. Kämpa på, tänker på er Kram
Jag tittar in här på din blogg ibland. Även om vi som utomstående inte kan sätta oss i hur jobbigt ni har det så finns vi här och följer er familj, som medmänniskor. Vi kan stötta. Kämpa på och strunta i andras kritiska åsikter.
Du är den bästa mamman för dina barn. Tro på dig själv. Ni kommer att fixa det här.
För det första: du/ni ska inte behöva förklara eller försvara vem som följer med Lova vart. JAG kan istället tycka att det låter jäkligt bra med en så engagerad pappa!! Varför är det alltid så självklart att det är mammans roll då barnen blir sjuka, liksom?! Missförstå mig inte - jag vet att du finns där precis lika mycket för Lowa också, men jag försöker svänga lite på det!!
För det andra: jag tycker du gör helt rätt om du lösenskyddar bloggen. Ha folk som är intresserade att maila dig för att få lösen och på så sätt får du lite kontroll över vem som i så fall läser. Så gjorde jag bara för ett litet tag sen och det känns faktiskt sjukt mycket bättre att blogga nu när man vet vem som tar del av foton, tankar och vår vardag.
Fortsätter hejja stenhårt på Lowa och hela familjen!
