Dolce Bambini

Torsdag och veckan närmar sig sitt slut. Lova har hunnit undersöka både syn och hörsel och ta blodprover idag. Allting har gått kanonbra. T.om blodprovet gick utan gallskrik idag och Linda, lekterapeuten var med. Hon skall ju så gått det går få bort så mycket av Lovas stickrädsla det bara går och hon gör sannerligen ett bra jobb, imorgon skall dom träffas igen.
Lova har dessutom fått dagisförbud nu för hennes värden är så låga at hon riskerar att bli sjuk. Dock är hon på dagis idag, men imorgon får hon inte gå. Och på söndag skall det tas nya blodprover inför den eventuella Uppsala resan samma dag. Är så mycket hela tiden. Man känner sig verkligen isolerad och upptagen.

På tal om isolerad verkar någon annan ligga sjuk på barn också. Ingen aning om vad det kan vara för det får man ju inte veta men skyddsklädd sköterska knallade in utifrån husvagnen de ställt utanför för ombyten för sådant här och det hostades och hackades därinne så min spontana tanke var att någon är inlagd för svininfluensan eller misstankar om den. Känns olustigt att om det skulle vara något sådant, att ha den 2 dörrar från våran dörr. Vi kommer ju också in på samma bakgård till Lovas rum som de går in till den andre isolerade. Och de hade ju dörren öppen en stund till sjuklingen också inte länge men i min värld länge nog. För andra som är friska är detta inget att reflektra över men för oss är en enda nysning massor att tänka på. Just nu, för Lovas skull.

Ja det fattas bara lite till nu då. Fick lite andra personliga saker att fundera över igår också. På ett provsvar som kommit angående mig.
Allt på samma gång man tackar och tar gladeligen emot. Snarare börjar det kännas som man börjar bli sänkt snart. Är trött på alla förbannande skitsjukdomar som drabbar våran familj.