JAG ÄR USEL
Frågor svarar jag på om jag kan och häromdagen fick jag en om alvin blir glad av att åka till Lovas glad. Både ja och nej. Han brukar tycka om att vattna där och blåsa såpbubblor men han tycker också det är jobbigt eftersom han saknar henne. Egentligen tycker vi nog alla samma sak om den frågan tror jag. Samtidigt är det skönt att komma dit för det är så nära där.
Ibland när det är som jobbigast brukar man bara ligga i sängen om kvällen och försöka låtsas att Lova fortfarande lever fast man självklart vet att hon inte gör det. Man försöker känna efter om man fortfarande minns hur det var, när hon faktiskt levde, och låg i sin säng om nätterna i värmen och tryggheten. Om man anstränger sig riktigt kan det bli nästans verkligt för en stund. Men den bistra sanningen talar ju annorlunda och det gör bara ont. man undrar bara själv, var är du nu, finns det något sedan. Och tanken på att det eventuellt finns, det är endast den och ingenting annat som faktiskt får en att orka vidare. Dag efter dag. Och det tror jag vi alla änglaföräldrar har gemensamt.
Jag har ännu inte funnit en enda änglaförälder som känner annorlunda vare sig före eller efter Lovas död. Att det bara är finito på allt eller att barnet blivit en växt eller fågel. Nej, vi bara väntar på att man kanske en dag får träffas igen. En återförening. Det är det tillsammans med alla minnen samt barnen vi eventuellt har kvar som faktiskt får oss att kämpa på. Dag efter dag. Och om vi riktigt vill när vi är mindre desperata kan vi om vi har tur, känna en liten närvaro någongång ibland. Önsketänkande, ja kanske. Men det är skönt. Och det gör ont också.
När jag skriver här...till dig.. så förväntar jag mig inget svar eller något annat tillbaka alls. Jag vill bara finnas här, lyssna, kommentera tänk inte på att du inte skriver något svar och du är INTE usel.
*kramar om*
Klart det e jobbigt att åka till graven :( För man ska inte behöva det... För mig känns det som om vår son Eddie blir glad av att komma till Elias grav för att han har nåt speciellt syskonband och kan "prata" med Elias på nåt speciellt sätt. Svårt att sätta ord på iofs.. Men du förstår nog hur jag menar. Men ingen e ju glad av att vara där, glada hade vi vart om alla i familjen var hemma tillsammans! Men nu e det inte så :(
Och det måste finnas ett liv på andra sidan för våra barn kan inte bara vara borta. De finns.. Nånstans! Vart, det får vi veta när det e dax för oss.
När vi hade Elias begravning sa prästen "Gud vill inte det här, han gråter med oss". Men varför tar han då våra barn ifrån oss?????
Hoppas att du förstod min fråga ang "glad" att åka till storasyster. För jag vet mycket väl att ingen är glad att vara vid sitt syskons eller barns grav. Men min fundering var om fler som jag känner att syskon har en speciell kontakt som även finns när ena syskonet är en ängel. Och nu 6 månader efter att vår son dog kan jag le när jag ser att Eddie blir glad och ropar "hej lillebror" och springer fram till graven. Som om han skulle kunna ge lillebror en jättekram... Nä usch, det e så mycket konstiga funderingar som snurrar i huvudet och nu känns det som jag bara surrar.
Jag gillar din blogg, för den e mänsklig! Och jag känner igen mig i dina funderingar och de känslor som du visar här. Men det pågår ett krig i en, känslor och förnuft samarbetar inte alls. Känslor som varierar från en timme till en annan....
Kram till dig
Jag är lika usel jag isåfall, och svarar också i den andres blogg om en sådan finns...Men som någon skrev ovan, jag förväntar mig inte att du ska svara något spec när jag skriver kommentarer till dig, vill bara visa mitt stöd, jag vet ju hur det känns....Kramar i massor....
Svara på kommentarer när du vill. Om du vill...
Sanna Nova Emilias "Bara ett andetag bort" (länk finns på min blogg)är en fantastisk hjälp. I alla fall för mig.
"massmis med"
Niklas
kram tänker på er
vet du när min svpåger dött tog det ett år innan jag klarade av att gå till graven
min pappa har varit död i tre år ännu har jag inte besökt hans grav klarar inte av det
kram till dej
Du är inte ..usel...Du är en sörjande mamma,och du har all rätt att skippa svar på kommentarer o dyl.Visst kommer vi att träffa våra älskade ungar.Är helt övertygad om det efter kontakt med ett medium.Ingen går ner på jorden igen förrän vi är återförenade.Barnens väntan på oss är i deras dimension väldigt kort.Knappt en vecka när det är för oss kanske 50 år.Det är detta som håller mej uppe i all evig saknad.Kram Kia
Äh va sku du va usel för det för att du inte svarar på kommentarer? Visst har jag undrat nån gång men inte känner jag att jag kreverar på något vis för att man inte får svar. Har du tid ork och lust så svarar du. Tycker du haft annat att fundera på och lägga din energi på de senaste månaderna, året till o med.
Styrkekramar
Du är inte alls usel Kram på dig
