NY UTMANING
Idag har jag anmält Alvin, så han får ta lära sig simningens grunder genom lek och sång. Precis så som Lova började.
Jag kommer att få många minnen tillbaka, och känna att det är tomt utan Lova, Lova i omklädningsrummet, Lova på rutschkanan, Lova hoppandes från kanten om och om igen. Lova i bastun.
Lova kommer nog att göra sig starkt påmind när Alvin och jag skall gå till småbarnssimmet. Men det är dags att börja nu, Lova var yngre än honom då hon började men själva har vi inte kunnat förän nu. Och det känns både bra och fel att komma igång. Bra för att det är viktigt att ha vattenvana och jag ser ändå framemot den dagen Alvin stolt hämtar ut sitt vattenvanemärke precis som Lova gjortde. Fel är det av de känslomässiga anledningarna. Som jag sakta mak måste låta få sin tid och övervinnas om de någonsin gör det helt men det tror jag inte. Bara att jag anmält Alvin är ett steg på vägen, ett stort steg för oss alla.
Dessa känslor. Och nu är det makens andra arbetsvecka. Veckorna bara går och går. Tiden sedan vi var med Lova då hon levde blir längre och längre. Samtidigt närmar sig den eventuella återföreningen också. Men ännu är det inte dags, vi får kämpa på här för Lovas skull, och för Alvins skull.
Jag har följt din blogg ett bra tag nu, från att du skrev om ert vardagsliv som fyrapersonersfamilj, hela vägen genom Lovas sjukdomstid och framtill det hemska faktum att det fattas någon i familjen och vardagen. Du skriver väldigt gripande, och därför har jag nominerat dig till Beautiful Blogger Award. Hoppas du inte misstycker!
Ha det så bra ni kan.
Usch, ni kommer att stöta på så många smärtsamma tillfällen nu när Lova inte finns mer. Önskar att jag hade kunnat bära er smärta åtminstone för en dag. Tänker jättemycket på er. Massor av kramar
Kärlek & styrka önskar jag dej Anna-Maria
och naturligtvis din man och Alvin också.
Kramkram Titti
Jag beundras av dig! Kram
Ett stort och viktigt steg för hela familjen. Lycka till med det, jag hoppas att också Alvin blir ett riktigt blötdjur som sin syster.
Kram!
kram
det är svårt att göra nya saker utan Lova, men det är bra att du orkar göra för alvins skull
en dag kommer inte minnena att göra lika ont
Förstår att det är med blandade känslor. Hoppas att lille Alvin älskar vatten lika mycket som sin storasyster :)
Kram kram
säger som tidigare sagt, det är många saker som blir extra svåra nu när det hela tiden är första gången inte lova är med. platser, aktiviteter och högtider. starkt av dig att ta tag i det. lycka till och många kramar!
Det är ju så...vi Måste fortsätta göra "vanliga saker" och ibland blir det bara så starkt...
En dag i taget...
"massmis med"
Niklas
Ha det så bra ni kan Anna-Maria.Förstår dej precis.Eftersom Simon var en simmarkille och även tävlade i simning och tog guld i sin favoritgren frisim så är det så tungt med vattenrutschkanor och allt runtomkring men.....Kram Kia
Jag beklagar verkligen sorgen efter er lilla Lova! Jag har själv just förlorat en nära anhörig och skulle vilja "tipsa" dig om en jättefin sång. Kanske du redan hört den, men om inte så är det en låt av Celine Dion - Fly
Texten är så fin!
Styrkekramar!
Jag försöker kommentera många av dina inlägg men det slutar alltid med att jag raderar allt istället, för jag tycker allt låter så himla fjuttigt och löjligt. Jag är inte alls bra på att få fram saker i skrift så som du. Du skriver så jag gråter floder varje gång och jag lider så oerhört med er... Det jag vill få fram till dig är att du är en FANTASTISK MAMMA!!! Det tänker jag efter varje inlägg!!!
Och jag som alla andra önskar av hela mitt hjärta att detta aldrig hade hänt varken dig eller någon annan
Styrkekramar.
kramar till er.
Hoppas Alvin tycker om det lika mycket som Lova gjorde, blir säkert tungt att gå dit ibörjan men nya minnen skapas och du har de andra kvar inombords!
Styrkekramar!!
stora o varma kramar till er alla <3
Miste min dotter 1 Juli. Jag läser, läser o läser om andra som har mist.Göra saker som man brukade göra tillsammans. Bara tanken får mig att rysa.Det är inte så enkelt att bara fortsätta leva som inget hänt.Det är nästan som att lära sig gå på nytt.Jag ska fortsätta läsa din blogg o försöka både ge o få styrka.Det här med känslor är jobbigt.Kramar till er.
