RIMMA TOMTEBOBARNEN
Hon var fenomenal på att lära sig den boken. Tills tumören gjorde att minnet sviktade mer och mer.
Lova älskade stycket, " Fastän hon är ful att se på, så är hon inte stygg. För tänk en kväll så flög hon med Kajsa på sin rygg ". Det var stycket där tomteboflickan Kajsa flög på fladdermusens rygg. Hon blev alltid extra glad i rösten då hon fick ta vid, där jag slutade.
Nu finns det ingen som vill rimma längre, det gör bara ont att ens se boken. Tänka på den boken. Den boken om Tomtebobarnen, den var Lovas speciella favorit.
Är min favoritrad med,
den om Kajsa o fladdermusen!
Brukar bli glad när jag ser bilder på Lova,
men idag skär det i bröstet på mig.
Första skoldagen för denna termin för mina barn o er Lova ligger i graven,
förbannar ännu en gång cancermontret...
Tänker på er ofta ofta,
kram från mig.
Märkligt, men kanske ändå inte:
Hanna tyckte också om att vi läste ur den...
"Massmis med"
Niklas
Jag kan inte förstå, inte ens ana, din smärta, din saknad. Det enda jag kan är att försöka ta vara på varje minut av mitt liv. Ni finns i mina tankar. Hela tiden. KRAAAAAMMMM. Underbara, vackra Lova. Tänk vilken tur att hon fick er till föräldrar, så kloka, så kärleksfulla, som gav henne det allra bästa. Det här med liv och död går bara inte ihop för mig. Ni hade ju så mycket mer att ge henne. Hon hade så mycket mer att ge er och resten av världen. Jag fattar bara inte varför det är som det är eller blir som det blir. Jag vill inte förstå.....
Tänk att "tomhet" kan ta så mkt plats i en människa...Kram
Kram på dig jag tänker mycket på Er och du skriver så fina ord om lilla Lova hon sitter nog på sitt moln och är stolt över sin fina mamma.
den läste jag också när jag var liten... först hade jag och brorsan mammas och sen fick vi en till av någon släkting så då hade vi en lätt moderniserad upplaga också.
tänk vad en bok kan väcka minnen, hur ont det kan göra att se den. det tror man liksom inte, när livet är som det ska vara...
Tänker sååå ofta på er, önskar bara att det gjorde någon skillnad och att ni kunde få er fina Lova tillbaka.
Ja det är verkligen grymt med alla dessa underbara minnen våra fina flickor lämnar efter sig. Minnen man skulle minnas med glädje men som gör så fruktansvärt ont. Evelinas favorit bok va sagan om Mamma Mu och vi läste dom avigt och rätt på sjukhuset.
Varma kramar från Cilla en annan ängla mamma
Nu kikar jag in här igen. Jag känner sådan smärta o ledsamhet över detta som hänt er! O ännu mer känner ni som jag inte kan sätta mig in i.
Jag blir så arg o ledsen när jag läser om hur folk klandrar dig på hur du bearbetar din sorg. Det är så sjukt skrämmande att "människor" gör sådana påhåpp. Kan dom inte låta dig få skriva om vad du vill o bara läsa o ta del av det.
Tänker på er! ♥
Ja saknaden går inte att beskriva och blir större för varje dag som går. Styrkekramar.
Åh vad jag förstår att du lider!!! Massor av kramar
kram
