BORDE & BORDE
Jag har skjutit upp en massa saker hemmavid, små ting som inte tar länge bara man väl börjar. Som att koppla in Wii vi hämtade ut från lagningen sist åskan dundrade på, koppla i kolla om de väl fick koll på den stationära datorn.
Men det finns ju ingen motivation.
Liksom jag borde storstäda, jag borde det och det och det samtidigt vill jag inte ens ha besök hem, för då måste jag städa och dona och vara trevlig och jag vill inte städa och vara trevlig. Jag vill vara ensam hemma, med min man och min son och vara tråkig. Osocial och tänka djupa tankar.
Jag känner mig pressad av mig själv att vara normal igen för att andra lever " vanliga liv " och imorgon har det bara gått 2 månader sedan Lova dog.
2 månader.
" OJ " säger någon, " har det gått så länge redan ". Ja tänk så " länge " har det redan gått, och många har redan hunnit glömma 22 maj 2010 som Lovas dödsdag, men inte Lova att hon dött. Markant skildnad att alltid minnas Lova är död för de flesta, och Lovas dödsdag för oss föräldrar och några nära anhöriga.
Egentligen är 2 månader ingenting om man inte har bekymmer eller sorg. Men för oss är 2 månader en del av vår livsvandring.
För oss kommer den 22.a varje månad att påminna oss extra mycket om Lova. Imorgon är det den 22 juli 2010.
Min och min mans 11 årsdag och 2 månader sedan Lova dog.
Väldigt förstålligt att motivationen tryter. Det är okej att känna så.
Pressa inte dig själv, ingen vettig människa förväntar sig att du o ditt liv ska fungera "normalt" än på lääänge!
Du ska hoppa över alla borden o måsten o bara göra det du vill o orkar med, det finns faktiskt en mening med det gamla att ha sorg i 1 år .....
Det absolut enda du SKA göra är att ta hand om dig o din familj.
kram
Kära du,Hoppas ingen förväntar sig att du ska göra en massa måsten
Ya det lugnt ta hand om dig,vila,läs,blogga eller bara ha det i sommar värmen
Bamse styrke kramar till dig från mig
kerstin
2 mån är så liten tid
medans sorg är oändlig.
Ingen kan "kräva"eller förvänta sig ngt alls av er just nu tycker jag.
Fast jag funderar ibland på att du verkar så stark och positiv till livet mitt i din stora sorg ,undrar varifrån du får styrkan o kraften.
Jag tror att Lova är stolt över sin fina fina mamma
och att hon är glad att du "har näsan ovanför ytan".
Har hittat en skitbra låt på You Tube med en grupp som heter Nostra Love.
Låten heter Ängel,
kanske är det så som de sjunger,
att Lova är en av alla små skyddsänglar som vakar över oss.
Hoppas du kan finna lite tröst i sången,
just nu är den min favvo-låt!!!
Många kramar från mig :)
Ser att övriga kommentarer handlar om annat än just datum..22 för er. 14 för oss eller 20 då Hannas hjärnblödning satte p för vårt fåfänga men fantastiska hopp..
imorgon skickar jag telepatisk styrka.
"massmis med"
Hannas pappa, Niklas
vilken sorglig låt flickan och kråkan tårarna rann. barn skall inte behöva dö det finns inget logiskt med det. Men jag är övertygad om att det barn som rycks bort ifrån livet är speciella på något sätt och att dom har det väldigt bra där dom är.
Låt dej bara stanna upp
gör det du orkar
gör ingeting mer
du behöver inte vara social
trevlig
katastrofen kom in i ert liv för 2mån sen (egentligen ren under Lovas sjukdomstid)
isolera Dej inte
men du måste inte vara trevlig du måste inte vara social
låt sorgen ta den tid den tar
soregearbete=det är ett arbete du går igenom
gläds att du trots allt viull vara med din gubbe o son att du inte bara vill vara ensam i din förtvivlan
trots att det inte känns som det nu så kommer deten dag att kännas ljsare lättare
2månader är ingen tid, man pratar om ett sorgeår o inte tar sorgen slut efter det, men det blir lite lättare
kram
Tycker inte du måste nånting, ta det i din egen takt, städa om du känner för det, du hinner nog sinom tid,det finns nog kvar.
Ta vara på eran tid o njut av varann under sommaren istället, besöken får väl ta dammsugaren då om de tycker det e stökit ;)
Att det gått 2 månader, tiden har gått snabbt men ändå inte. Tänk för oss är det idag 25 år sen min mamma lämnade oss, den tiden har oxå rullat på.
Styrkekramar
