GENUINA LÄSARE
Det märks så tydligt att dessa ställer krav, de förväntar sig att man skall skriva, de lämnar en direkt om man inte skriver, skriver, skriver.
Vad är det dessa läsare förväntar sig? Varför ser de inte människan bakom bloggen, och inte bara droppar in för att hoppas på att få läsa något roligt att gotta sig åt ungefär?
Det känns så falskt på något vis, som om det man skrivit aldrig nått fram på riktigt, utan bara
" Aha ", för att sedan bara glömmas bort och gå vidare.
Jag har kännt enorm press på mig ibland, för att det oftast skall finnas något att läsa om här, men jag är en människa på riktigt, ingen som gör någon påhittad följetong som skall få folk att stanna kvar som om dom tittade på Lost, eller någon annan serie.
Vad är det egentligen för människor som förväntar sig att jag jämt skall skriva om mitt liv och allt efter Lova, dagligen, och gör jag inte det så då duger det inte att fortsätta läsa alls. Utan man försvinner för gott.
Ett bra bevis på att folk gottar sig mycket åt elände också är vad det är.
Kommer det någon snyfthistoria så flockas folk, backar man som skribent så skingras läsaren också istället för att tålmodigt vänta och se hur det framskrider.
Äh, jag vet inte vad jag vill med inlägget men det är samma sak med ordsspåket " I nöden prövas vännen ". Man ser lätt nu vilka som är äkta vänner och vilka som bara är de där som är på låtsas.
Jag kikar in flera gånger om dagen. Fastnade i din blogg då den länkades i en annan...det var precis då Lova gått bort. Jag blev fast, inte bara för att läsa om fina Lova utan för att du skriver så bra, med en sån inlevelse. Sen att det är bloggtorka emellanåt, det har vi nog alla ;) Är dock usel på att lämna kommentarer...sorry. Till något annat...visst är det väl fantastiskt att Lovas fina bild ligger på en andra plats, bland över 6500 tävlande!? Hoppas bilden vinner! Den är så fin! =)
jag har lite svårt att förstå vad du menar med ditt inlägg,jag tror att många fortfarande går in och läser din blogg oberoende vad du skriver,mkt eller lite ,allvarligt eller vardagligt därför under den tid som du har skrivit har du berört så många känslomässigt att man vill fortfarande följa dig,fast man kanske inte kommenterar alla gånger,man vet inte heller vad man skall säga ,det blir så att man bara "lyssnar" du har ju inte lämnat någon oberörd,har svårt att tänka att du skulle bli "övergiven"
Kram på dig gumman! Jag finns! Jag bryr mig och jag stannar kvar, även om jag inte alltid skriver. Jag följer inte många bloggar och det är sällan jag skriver hos någon av dem jag följer.
Jag var inne här häromdagen och läste igenom hela juli förra året. Otroligt smärtsamt. Visste inte om jag skulle kommentera för jag ville inte pusha tillbaka dig till juli förra året så jag avstod.
Jag tänker på er väldigt väldigt mycket och Lova kommer aldrig sluta att vara med mig i hjärtat ständigt <3
Kram
Det där har jag också märkt. Så fort man tagit en paus eller inte skrivit om de där smaskiga saker så sticker folk. Varför ska det vara så?
Jag följer iaf dig och kommer fortsätta göra oavsett om du skriver varje dag, varje månad eller när du vill. Jag följer din blogg och har gjort länge och kommer också fortsätta med det!!
kram
Hej, ja visst e det tråkigt att man skall behöva känna press.. Jag har slutat att kolla besökstatistiken jag blir bara deprimerad. Jag har i snitt typ 4 läsare per vecka eller nått, så känns rätt meningslöst. Du skall ju skriva för att du själv vill.. Jag stannar kvar och läser oavsett hur ofta du bloggar... Kram
Jag kan verkligen tänka mig att det är så att en del "gottar" sig i elände. Känn ingen press att du måste skriva något särskilt eller OM något särskilt. Många av oss som har följt din blogg ett tag, eller iallafall jag, tycker det är skönt att läsa om det lilla i vardagen också så att vi ser att ni håller er över ytan. Kram
Jag känner igen det du skriver så väl, så fort jag skriver lite längre och mer detaljerat ang min Lungemboli så flockas läsare och man får fler prenumeranter men när det går ett tag emellan och man inte nämner det - då droppar prenumeranterna av... galet att folk verkligen bara vill läsa när man har det svårt/jobbigt. Jag har följt dig länge och stannar troget kvar men kommenterar inte så ofta - mest för att jag inte alltid riktigt vet vad jag ska säga och är rädd för att uttrycka mig fel. Jag tänker iallafall på er alla! Kram
Kan det inte bra vara så att de, precis som jag, besöker dig med lite längre mellanrum eftersom du skriver inlägg med längre mellarum? Det är väldigt logiskt att det blir så, och betyder verkligen inte att någon "gottar sig" i din olycka.
Tack för att du delar med dig av din resa!
/En som aldrig kommenterat förut och kände sig lite träffad
Känner så igen mig. Så många följde(många fortfarande) och kommenterade då de trodde att slutet var nära för vår lilla sessa. Men nu när det visar sig att hon är en kämpe så försvinner många. Sluttar peppa och ge en extrakraft. Men det behöver man fortfarande. Jag i min glädje och sorg över vad som komma skall. För döden ligger bara steget före...vi vet inte när vår dotter kommer att försvinna. Inatt? Imorgon? Om en månad eller ett år??? Det är påfrestande att varje sekund behöva vara på sin vakt. Med en kniv i mig som väntar på att vridas om.
Är det inte intressant att läsa längre då det inte är några apneèr eller nära döden upplevelser. Är det inte intressant att läsa om vilka underbara framsteg vår dotter gör och vilken kämpe hon är mot alla odds?
Och för dig A-M. Är det inte intressant att läsa om hur livet är för en mamma efter? I glädje och i sorg. Hur vissa dagar bara är skit och du säkert bara vill försvinna.Eller när du vissa dagar känner dig någorlunda uppåt och kan känna glädje över de små saker som andra verkar ha glömt bort eller inte ser. Tror att du ser saker annorlunda. Uppskattar och tar tillvara på ett annat sätt än någon som ej gått igenom en stor sorg.
Det är det jag tror iallafall. Så jag vill tro. Och så jag uppfattar. Jag följer din blogg och hoppas att jag tagit tillvara på alla de viktiga bitar du delat med dig av. Läser mellan raderna och ser DIG! DINA känslor.Och hoppas att jag den dag jag behöver det lyckas få samma styrka och dela med mig av. FÖr trots att många försvinner så ger du alla oss andra något värdefullt. Något som alltid kommer att bäras med....så även om du inte har bloggen för andra ska du veta att du hjälper mig iallafall.
Tack!
Känner absolut igen mig... Jag skriver endast låsta inlägg så jag vet vilka som har mitt lösen och just nu är det inte många som lämnar en rad...
Jag hittade hit strax före att Lova lämnade er och jag kikar oftast in en gång om dagen. Inte alltid jag vet va jag ska skriva så då låter jag hellre bli än att skriva nåt jag inte menar..
Vill absolut inte att du ska känna någon press! Det är din blogg och du ska skriva när du vill och orkar om vad du vill. Är det en dag du inget har skrivit så tänker jag bara att du kanske inte orkat skriva idag el helt enkelt inte har haft lust till det.
Ta skrivandet med ro... Pressa inte fram något. Det här är ditt ställe, här bestämmer du!
Kram!
om jag har tillgång till dator går jag minst 1ggr per dag o kollar din blogg o faktum är att din blogg är den enda jag följer med
varför jag fastnade.. vet inte men tror att det berörde mej så starkt Lovas död, har en son som är 1år yngre än Lova
Jag tänker på er varje dag o jag ber för er att ni skall orka
Någonstans tänker jag oxå att en virituell kram kanske kan ge Dej kraft att orka att veta att Du är inte ensam
kramar till dej
Hej!
Jag har följt din blogg ett bra tag. Du är så ärlig och rak i ditt sätt att skriva, dina ord är så levande och går rakt in i mitt hjärta <3
Din bild på Lova är så vacker, jag röstar varje dag. Fortsätt skriv när du känner för det, jag kommer alltid att läsa på din sida.
Maya
Jag kikar in varje dag men skriver inte alltid något..som tex nu, var det ett tag sen.
Så tror jag att det är för många fler..det behöver inte betyda att vi inte bryr oss ...
Men såklart tar du det så, för du vet ju inte att vi läser..när inga kommentarer ges..Oj vad luddigt detta blev..med det ville jag säga att jag följer din blogg dagligen men lite anonymt :)
Har ju följt dig ett tag nu, och jag förstår dina funderingar. Det känns som många bara vill gotta sig i andras olycka..
Men det är ju inte dem du skriver för eller hur? Skriv för dig själv, för ditt eget välbefinnande. Det står ju tydligt i ingressen vad du vill med ditt skrivande. De som inte förstår det, de drar vidare - förhoppningsvis utan att lämna alltför stora avtryck.
Vi som hittat dig och tycker om hur du skriver, oavsett vad och varför du skriver, vi stannar kvar. En text kan säga mycket, även om den inte innehåller mer än ett par rader. Att se att du har en bra, dålig eller kanske grå dag, kan ju hjälpa dig att komma ihåg hur det var, sedan... Och det hjälper alldeles säkert andra att se att alla dagar inte är lika även om sorgen är lika tung.
Att som du gör, släppa in andras sorg är stort och visar vilket stort hjärta du har.
Jag hoppas du förstår vad jag försöker säga, är inte speciellt bra på det, svamlar mest.
Tack för att du fortsätter!
Kram
Jag har dig i min blogglista och ser när du har uppdaterat. Då kommer jag in o läser. Jag kommenterar sällan, tyvärr. Men jag finns kvar oavsett vad du skriver eller när du skriver.
Kram Lisa
det är ju trist att det blir så... men mitt råd är väl att försöka att inte tänka på det. skriv när du känner för det och vad du känner för och försök blunda för siffror som hoppar upp och ner. själv går jag in här minst en gång om dagen (det var mer förut men nu sommarjobbar jag så jag sitter inte vid datorn halva dagarna längre) och kollar. kram.
Jag läser din blogg alla dagar och försöker kommentera!Tycker int att du ska känna nån press me bloggande,d är ju din blogg så fortsätt skriva precis va du vill och när du vill:)Men måste säga att du skriver otroligt bra,spelar igen roll va du skriver om jag kommer att fortsätta följa din blogg!Ha d gott,många kramar
Så är det väl ofta, tyvärr:( Jag är nog in flera gånger om dagen eftersom jag inte haft bloglovin, knappt vetat vad det är:-o Men nu vet jag o nu har jag det, men kommer nog ändå att kika in utan att kolla efter mailen... Ha det bra i sommarvärmen! Många kramar <3
Jag förstår precis hur du känner, Fan man ska väl kunna va människa å kunna blogga när man känner för det.? Men det är ju så vissa är falska å lever på andras bekostnad om man nu kan skriva så..
Jag kommer ha kvar dig för jag tycker du skriver bra och intressant när du gör det men jag sitter inte heller å förväntar mig inlägg dagligen. Utan jag loggar in till å från på blogglovin å ibland dyker det upp inlägg från dig å självklart läser jag då. Men det är inte så att ja sitter och väntar åå har hon skrivit nu. Nää ta de som de kommer.. =)
Nu ska ja ta mina sista krafter å packa klart. Imorn åker jag å familjen till åland för att bo i husvagn i en vecka eller så det ska bli så mysigt.
Ta hand om familjen.. :)
Hamnade här via Beckah.
Det var strax innan (någon vecka?) Lova dog som jag blev fast i din blogg.
kram
Jag går in alla dagar ofta flera gånger/dag, men mina kommentarer har minskat,flera gånger så har jag inte sluppit in att kommentera o började bli riktigt frustrerad över det oxå :) men sen vissa dagar så känner jag att jag sagt så mycket redan :) o bara det att jag läser ser du ju o jag tror du vet att jag är här av goda skäl o inte nåt gottande ... :)
Men kommentarer är alltid kul!!
kram
Anna-Maria,
Nu känner jag mig som en analfabet...Bloglovin? Vad är det? Hursomhelst låter det ju otroligt att så många "prenumererar" på Bloggen (jag har ju sett den lilla ikonen på din sida som anger antalet) - jag kände inte ens till att man kunde prenumerera...
Hoppas som sagt att du inte sätter någon press på dig själv att "vara andra till lags". Skriv för din egen skull i första hand - då slipper du all form av energislukande press...
"Massmis med"
Niklas, Hannas pappa
Jag läser med rss-läsare så skriver du inget så går jag inte in hos dig heller =) Funkar inte bloglovin så också? Sen är det nog många som gör annat än att sitta framför datorn på sommaren. Man får skriva för sin egen skull. Var tvungen att kolla hur många som följde oss på bloglovin; 8 st. Så intressanta är vi haha =) Kram på er.
jag kikar också in flera gånger per dag för att se om du skrivit något anna-maria.sluta inte blogga snälla, vill fortsätta läsa din blogg..kramar
kollar din blogg varje dag men har varit iväg på semster en v. har tänkt på er och lilla lova to.m på resan. Men tänk på det att om det droppar av läsare nu så tror jag det e pga av att det e semstertider, jag kommer inte kunna läsa din blogg på 3 v då vi åker till sommarstugan där det ej finns internet. Tänker på er och framför allt Lova!
Jag följer din blogg via Bloglovin. O då blir det att man bara kollar när du har skrivit. Men jag följer din blogg av en orsak. Jag gillar din blogg och att du skriver så bra. Jag läser många bloggar, och det skulle vara omöjligt att komma ihåg vad alla bloggarna heter i huvudet, så där hjälper bloglovin mig. Jag är itne oseriös, det är bara det att jag inte har världens bästa minne.
Tänker på er!
Kram
Jag använder mig inte av bloglovin, så jag kikar in här vid tillfälle.
Har ju läst din blogg sedan förra sommaren då vi flyttade hit och läser den fortfarande.
Själv har jag paus i bloggen just nu då vi har så otroligt mycket besök under sommaren, och jag läser också lite mer sporadiskt just nu.
Ibland går det en vecka emellan och ibland är jag inne flera gånger per dag.
Jag förstår dock vad du menar, vill bara visa att vi finns. Vi som inte använder bloglovin men som ändå bryr oss och finns här i bakgrunden.
Lova är inte glömd och mitt erbjudande står fast, även om det går ett tag mellan kommentarerna.
Det finns alltid plats för en lekkamrat till mina pojkar om behovet finns, då vi är "hemma" hela dagarna.
Många kramar från oss
Hej Anna-Maria!
Följer din blogg varje dag, fast via barncancerfondens hemsida, inte bloglovin. Hoppas mina kommentarer räknas ändå :) jag tillhör dem som inte kommenterat så mycket på sista tiden, men jag tänker på dig och din familj varje dag. Det här är nog vår sista sommar som tre-barnsfamilj. Jag försöker njuta av varje dag men ofta är det svårt. Jag vill inte ta ut någon sorg i förskott men det blir så ändå. Jag sörjer det jag inte mer kommer att få uppleva och då tänker jag på er som nu är där.
Kramar Camilla
förstår inte att man slutar läsa en blogg för att det blir längre mellan inläggen, själv tittar jag in varje gång jag startar internet i stort sett!
Hoppas blogglusten kommer igen!
Kram
Har märkt själv att jag varit seg med att läsa din blogg på senare, det har absolut ingenting med att göra om vad du skriver och när, hur mycket du skriver utan det handlar mest om min egen tid, att jag helt enkelt inte haft ordentligt med tid att kika in.Jag känner själv gärna att jag vill ge en kommentar av något slag då jag läst dina inlägg oxå så :)
Kramar
För min del så läser jag alla bloggar mindre under sommaren. Är knappt inomhus så här års å då blir de väldigt lite tid vid datorn, de är kanske så för fler...?
Men jag tycker att du är fantastisk på att skriva oavsett vad du skriver om, din blogg är fängslande!
Kramar
