KRISENS FASER

Krisens faser

Trots de individuella variationerna kan man ändå urskilja vissa gemensamma skeenden i ett krisförlopp. De brukar kallas för krisens faser.

 

* Chockfasen

Den här fasen brukar beskrivas som en känsla av overklighet, förvirring, att inte ta in vad som händer eller att befinna sig i en bubbla. Det är som om vårt psyke skyddar oss från att behöva ta emot hela vidden av händelsen på en gång. Det är viktigt att inte denna fas vara för länge då det kan försvåra den nödvändiga bearbetningen och förståelsen av vad som hänt.

 

* Reaktionsfasen

Nu drabbar oss insikten om vad som hänt, steg för steg eller med full kraft. De starka känslorna kommer upp till ytan och kan inte längre hållas tillbaka. Förtvivlan, ångest, depression, ilska och utmattning är vanliga reaktioner.

 

* Bearbetningsfasen

Denna fas innebär att man på ett mer medvetet sätt börjar kunna ta in och bearbeta vad som hänt. Man är inte längre helt upptagen att den traumatiska händelsen utan under korta stunder, som med tiden blir längre, kan man släppa tanken på det som hänt, vilket gör det möjligt för en återhämtning att påbörjas.

 

* Nyorienteringsfasen

Den smärtsamma händelsen är nu en del av ens liv, inte glömd men inte heller ett öppet sår. Man börjar alltmer kunna rikta sin uppmärksamhet och sin energi framåt, mot ett liv som inte kan bli detsamma som tidigare, men som ändå kan bli hanterbart och meningsfullt.




Ovanstående text så är hämtad från en sida som vill lära människor förstå depressioner och självmord.
Om man tittar på de olika faserna så är jag någonstans beroende på dag mest i fas 2. Reaktionsfasen. Men jag kan lika fort slungas tillbaka på ruta 1 eller ha lilltån i 3.an.
Det känns ännu som en bra bit innan jag jag personligen lägger reaktionsfasen bakom mig helt, om jag någonsin gör det.  Med mina föräldrar har samtliga faser gått bra, men det är fortfarande en sak att mista sin mamma och pappa då det är naturligt, än att mista sitt eget barn.
Egentligen tror jag att jag har en salig blanding av fas 1 , 2 och lite 3. Jag måste ha 3.an med mig för att jag har Alvin.
Den sista fasen den finns, det vet så gott som alla, men det är länge kvar innan jag kommer att ta mig in i den helt.

Kommentarer
Postat av: Everlonn

Efter mina våldtäckter befann jag mig i fas 1 i 10-11 år! I fas 2-3 i 5 år och numera i fas 4..



Tror ju längre man fastnar i fas 1 ju längre fastnar man i de andra med..men jag kunde inte ta mig ur fas 1 förrens jag var redo.



Vi blåser bubblor för Lova här hemma, det heter inte längre såpbubblor utan Lovabubblor <3



Kraaaam!!

2010-07-26 @ 12:00:44
Postat av: julia

Jag tycker du är en verklig kämpe , men måste få fråga varför har du ingen bild upptill på "friska " lova så som många av oss minns henne. Självklart så var lova alltid lova Men jag tror du förstår vad jag menar. många kramar

2010-07-26 @ 12:04:25
Postat av: BeckaHBitcH.se - triss i gossar

<3 <3 <3

2010-07-26 @ 12:04:57
URL: http://beckahbitch.se
Postat av: Alexandra

Usch, usch, usch. Jag lider så med dig. Jag förstår att det måste vara helt förfärligt det du (ni) går igenom samtidigt som jag inte kan förstå känslan fullt ut förstås. Hur sjutton klarar man att stå upp? Jo jag vet... Lillebror är svaret. Hoppas att du klarar dig igenom det här så bra som det bara går och att du en dag kan känna att livet går vidare. Utan lilla Lova på jorden. Massor av styrkekramar

2010-07-26 @ 13:29:26
URL: http://whattowear.blogg.se/
Postat av: Linda

Min pappa gick bort förra veckan och mamma och jag satt och pratade om sorgens faser igår. Hade jag inte haft dottern och mamma som behöver mig nu hade jag nog varit mitt i fas 2 nu, så har jag iaf en fot i fas 3. Eftersom hus ska säljas och vi måste flytta har jag nog t.o.m. en tå i fas 4.



Intressant läsning iaf, jag ska kopiera den texten till mamma.

2010-07-26 @ 13:50:01
URL: http://miss-misschief.blogspot.com/
Postat av: Kia

Du har så rätt att man befinner sig i dom olika faserna beroende på i vilken sinnesstämning man befinner sig i.Efter nu dryga 2 år efter att Simon lämnat oss så kan jag ibland känna mej i fas 1,kanske därför att det gick så snabbt,endast 3 mån men då gick vi igenom så jäkla mkt.Flera operationer,cytostatika och strålning.....djävla cancer.Det skulle vara förbjudet för denna hemska sjukdom att ens komma nära våra barn.Brukar säga till vänner och övriga att Vårt liv är ett stort pussel,men vi kan aldrig mer kunna få ihop det fullt ut därför att det kommer alltid att fattas en pusselbit=Simon.Jag tror att alla vi änglabarnsföräldrar känner lika där.Kram Kia

2010-07-26 @ 14:36:15
Postat av: Veronica

När man följt er på avstånd hamnar man kanske inte i dessa faser,

man jag saknar Lova och tänker på henne varje dag trots tre egna barn och trots att jag aldrig träffade henne så fattas hon mig.

Jag är i "SaknaLovafasen" och säkert fler med mig,

vi är många härute som tänker på dig Lova-du lämnade avtryck i våra hjärtan och lärde oss mycket.

2010-07-26 @ 15:22:31
Postat av: Hannas pappa

Jag slungas hej vilt mellan 1,2 och 3 - variationer inom varje dag...

Jag har kommit över tiotals och åter tiotals teorier om sorgarbete med dess olika faser, och visst de beskriver väl vad vi går igenom...men...de borde fokusera ännu mer på omkastningarna mellan faserna...

"Massmis med"

Niklas

2010-07-26 @ 19:39:40
URL: http://hannagull.wordpress.com
Postat av: Toja

Du är så klok!! :) precis som du säger så kommer det att ta läääänge innan du når den sista, de kanske pågår resten av livet sen?

Jag fastnade för hårt i/mellan 1-2 och gav mig själv för lite tid, trodde tillslut jag var tokig o sökte hjälp, fick kristerapi av underbar!! vårdare och fick då diagnosen posttraumatiskt stressyndrom, gick väl 8 gånger kanske och kom loss och fram till gråten och den underliga acceptansen. Det gjorde det så mycket gott att ha en utomstående att gråta ut hos :) för mig, det var ungefär det jag gjorde 2 första gångerna.

Det kluriga är ändå att jag själv är utbildad inom krisvård ... men klarade inte av att se mig själv i kris.

Kram

2010-07-26 @ 23:48:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0