STORA TANKAR
Sanningen om hur man blir att se ut efter att en läkare förklarat åt en att ens barn har några veckor, max någon månad kvar att leva men de vill satsa ännu på behandlingar. Trots tunga dagar försökte vi kosta på ett leénde bland alla tårar och tankar.
Många frågar, så även läkare att vad sa ni åt Lova då ni visste att hon skulle dö. Ja vad sa vi, vi har aldrig ljugit åt våra barn, vilket nog har medfört deras visdom och trygghet men att återberätta i text blir för svårt.
Men man kan säga, att man dör om man blir gammal vilket är det vanligaste, eller kanske skadas svårt i en olycka, eller blir väldigt sjuk, så att doktorn inte kan laga en. Då händer det också att man kan dö.
När man är död känner man inte något mer i kroppen och det är skalet som blir kvar och den begravar man på en kyrkogård i en kista och där sätter man blommor osv och man får en sten med sitt namn på.
Dina känslor, det man kallar själen tror många att lever vidare i himlen. Där träffar man sedan andra som dött före en som tex mormor, morfar, kattorna osv.
Kyrkogården har varit bekantskap i mina barns liv tidigt för vi har ju besökt den ofta och vattnat blommor på mina föräldrars grav. Så det med blommor och stenen har också fallit sig naturligt att berätta då vi haft sådana begravningar. ( jämfört med en minneslund tex ).
Jag hoppas det är därför, för att vi försökt vara naturliga, ärliga på en lagom nivå som gjort våra barn trygga, för det har många sagt. Vad Lova var trygg och klok. Liksom Alvins klokhet är förunderligt stor ibland.
Det var den närmaste återberättelsen vi gett våra barn och som de inte ifrågasatt mer på något vis. Men att ordagrannt återberätta det då människor frågar, men vad sa ni åt barnen, det går inte. En vuxen är mer avstängd än ett barn som ännu är nyfiken, och har ett öppet sinne. I en vuxens öron låter mycket annorlunda och konstigt än i ett barns öron eller ögon. Barn är formbara, och vuxna är ibland mer rädda än barn.
Blir helt tårögd över bilderna.
Jag tycker det låter jättebra, så som ni sagt, även om du inte återberättar precis hur ni sagt.
Egentligen ska man väl inte ha en åsikt om det alls för det är helt och hållet er ensak hur ni pratat om det med era barn men jag ville ändå säga det att jag tycker det låter bra. Därmed inte sagt att andra som väljer att göra annorlunda i en liknande situation gör fel. De väljer vad som är rätt för dem. Ni valde uppenbarligen rätt för er och era barn <3
Kram
Jag har nu följt din blogg sedan 5-6 månader bakåt i tiden, men valt att inte kommentera något innan då mina tankar känts så futtiga i jämnförelse med vad du/ni då gått och går igenom.
Idag blev jag lite extra berörd i din beskrivning av hur du verkar ha förklarat hela saken kring döden för dina barn. Jag har nämligen försökt göra på samma sätt för mina barn, och nästan ifrågasatts då jag hade med min då 3åriga dotter på min morfars begravning för 2 år sedan. "Sånt är dom för små att förstå" vet jag några som sa. (Turligt nog inte några i min närmsta krets.) Men jag tror inte alls dom är för små eller omogna att förstå. Ge dom chansen tidigt, så blir det naturligt, även om det inte känns naturligt när barn och unga försvinner för tidigt...
Vet inte riktigt vad jag ville med det hela, mer än att kanske ge mig tillkänna som en av de där bloglovin'-läsarna som kikar in här när det uppdaterats. :)
jag blev så berörd av texten du skrivit idag :( tårar.. men man ska va ärlig med barn, eller ska å ska, de är erat beslut, men ni gör rätt..de är ni som känner era barn bäst
styrkekram.. Rosanna
Denna underbara blogg!!!!
Camilla här som missade vinsten i Woodoo tävlingen...
Jag läser bloggen så gott som dagligen men har lyckats missa inlägget.
Hoppas vinnaren får lika mycket nytta av vinsten som jag vet att min bästa vän hade fått! :)
Ps röstar från två olika datorer varje dag, hoppas verkligen att den fina bilden på Lova vinner!!!!!
Kram Camilla
Spontant och fint kort på dig och Lova. Det borde ni rama in
Sitter här och gråter igen som så många gånger förr. Så stark och vacker er lilla Lova.
exakt så där har jag också förklarat döden för vår son (den yngre är för liten att förstå ännu) Kanske därför var det enklare att förklara farmors död för ett par år sedan. Det var liksom inget konstigt med det, även om han såklart sörjde, men han visste att hon har det bra.
Massor med styrkekramar härifrån!
Får så svårt att skriva något "bra". Skriver ihop något med tänker sedan på hur du ska uppfatta det och trycker sen på delete!
Men en stor stor varm kram från mig till dig. Du skriver så fint, eller rättare sagt ärligt. Din blogg går inte att skumma eller bara kika in i. Utan det som är skrivet och de bilder du visar känns i hjärtat...och det skär såklart. Så orättvist, ofattbart, elakt..
Stor stor varm kram..
Du skriver om dina barns klokhet, inte ett dugg konstigt tycker inte jag, det måste de ju ha fått från dig... kram till dig i sorgen.
Svar: Hahaha :) Det ska jag komma ihåg om jag ska köpa lösgodis nån mer gång! Tack för tipset!
Ps, tänk att ni kunde vara så söta på bilden båda två trots sjukdomen/budskapet som ligger bakom!
Bilden av dig och Lova...
Hur ska man kunna ge en förklaring som ens kommer i närheten av att kunna beskriva dina tankar just då?
Det är naturligtvis omöjligt och även om man har upplevt samma SKRÄCK blir det för svårt, för smärtsamt.
Tänker på er såklart,
Hannas pappa, Niklas
så himla fint kort på dig o lova..många många kramar till er alla..kramar <3
Hej alla!
Jag vill bara uppmana alla läsare att rösta på den otroligt fina sommarbilden på Lova, för tillfället ligger bilden 2:a & det är bara några få röster som skiljer 1:an mot 2:an.
Rösta en gång varje dag, tillsammans kanske vi kan se till så att den vinner, det vore så roligt!
Tala om för era nära & kära om tävlingen, alla röster är viktiga!
kram
jag har ofta tänkt på det att hur berättar man åt ett barn att den inte kommer att överleva
ni gjorde det bra
kram
Tror inte att du minns mig men jag har läst din blogg länge nu och även kommenterat (som mååånga andra, därför minns du nog inte just mig...) Men iaf, vill berätta att jag fortfarande läser här inne hos dig och tänker på dig och din familj väldigt ofta.
Många kramar/ Martina
Vilken underbar tös,Lilla Lova <3
