Dolce Bambini

Ibland som ikväll då jag läser på en hemsida om en pojke som en gång också var en av dessa cancerkrigande barn slog mig återigen tanken. Hur många barn har fått en cancerdiagnos sedan Lova fick sin? Hur många barn har dött sedan Lova dog? Jag vet att det var väldigt många bara i Sverige som dog 2009. Över 200 men under 300. Tänk då att c.a 300 barn får en cancerdiagnos på ett år.
Det är så grymt hemskt och orättvist, så det finns inte. Det är för många.


Med det här inlägget vill jag påminna er om Lovas spargris. Ni glömmer väl inte att mata den lite så forskningen går framåt? Och andra drabbade familjer kan få ett bidrag för att underlätta en svår tid.
Ibland lever man som i en vardagsbubbla där man tänker, sådant händer andra, inte oss. Det är så hemskt om den och den familjen, deras barn har cancer, sedan går man och äter chokladkakan man köpte för de 20 spänn man kunde skänkt barncancerfonden. Att stanna vid tankar hjälper ingen, men många bäckar små kan underlätta ens samvete med stolthet att man hjälper till med något som kan drabba ens eget barn, och kanske kanske vara en bit på väg mot framsteg inom cancerforskningen för barn.


Återigen vill jag inte se det här som någon form av tiggeri utan snarare en påminnelse och en uppmaning till alla. Åtminstone 20 kronor har man råd med i allafall en gång någongång, om man också har råd med choklad, chips, tobak och läsk. ( Syftar nu på de som har stadgad ekonomi ). Alla som bidrar, det är så guldvärt det bara kan bli för de drabbade som just nu kämpar och för barncancerfonden i sig.
Själv när Lova insjuknade köpte jag barncancerfondens Hope-halsband och bidrog genom det med en slant även jag. Snart blir det nog dags att bidra med något igen känner jag.