BARA TUNGA DAGAR
En familjegrav valde vi. Så vi vet att vi får vila där själva en dag. Imorgon har vi kistläggningen, vi har dragit på den så länge vi bara kunnat, så länge vi bara kunnat har vi velat hälsa på Lova och röra vid henne. Morgondagen blir slutgiltig på något vis, så nära lördagen är ändå.
Planerandet känns trögt men det blir nog bra, säkert missar man något man grämer sig över efteråt.
Det är fel det vi håller på gör. Planera sitt barns begravning, sjukare saker kan knappast finnas i ett värdigt familjeliv.
Då skall föräldrarna gå före barnen.
Fy tårarna rinner, vad jobbigt för er i morgon:(
Lova blir säkert underbart vacker när ni bäddat ner henne,vad får hon ha på sig? och med sig?
Hälsa henne från alla oss "härute"....
Att hon aldrig glöms bort,
hon finns i en speciell vrå i mitt hjärta.
Finner inga ord! Det är helt omänskligt att behöva gå igenom de ni gör, de värker i hjärtat!<3
Jag håller med dig, det är sjukt!
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, jag är så oerhört tacksam att du delar med dig av din sorg.
Jag läser din blogg varje dag & jag beklagar verkligen sorgen.
Jag är säker på att Lova har det bra nu, fantastiskt bra!
Kanske är det till och med så att hon börjar skolan till hösten, vem vet?!
Kanske är det så att hon kommer börja i den mest fantastiska skola, en skola där alla är snälla mot varandra & alla stormtrivs.
Jag förstår att du måste ligga & tänka en hel del, på allt möjligt..
Kanske är det en del av tjusningen att man inte vet vad som sker efter döden, kanske blir det en glad överaskning den dagen då man reser här ifrån..
Var rädd om dig, ät, sov, försök att skratta, gosa mycket med Alvin, gå ut i solskenet!!
Kram från Stockholm.
Det gör ont i hela mig när jag tänker på eran morgondag, Jag hoppas allt går bra, att ni känner att det är okej att lägga henne till vila. Tänk att hon kommer till en bättre plats och att ni träffas igen nån gång.
Mina tankar är med er.
Styrkekramar!!
massor av varma kramar <3
För snart 6 år sedan begravde vi vår dotter. Jag käner så väl igen alla dina tankar och ångesten över att aldrig mer få se sitt barn. Att göra iordning kistan och sedan lägga sitt barn där i för att aldrig mer få se det, det är inte mänskligt helt enkelt.
I morgon tänker jag på dig och din familj, och på vackra Lova.
Många varma kramar till er.
Mina tankar är hos er och särskilt i morgon då det är en extra jobbig dag för er.
Kramar och styrka sänder jag er!
Det ni går igenom är omänskligt, ett barn skall inte dö, föräldrar skall inte behöva begrava sitt egna barn...!!! Det är så gräsligt att jag får panik inom mig, känns som jag vill vrida mig ur min egna kropp när jag tänker på det... fruktansvärt orättvist och ofattbart!! Tänker så mycket på er <3
Jag vill skriva så mycket..men får inte ut det i bokstäver ! Har det i mitt huvud..det är så fruktansvärt jävla hemskt!! Styrke kramar i massor, när du en behöver.
Skickar er många styrkekramar idag!!
Från Camilla
:( Tårarna rinner, som så många gånger man varit in här den senaste tiden. Är så fruktansvärt fel detta, sånt här ska inte få hända! Tänker på er extra mycket idag och på lördag<3 Många kramar
Jag tänker på er och allt det svåra som ni tvingas gå igenom nu. Det måste vara fruktansvärt att lägga lilla Lova i kistan och gå därifrån för sista gången, jag kan inte föreställa mig vad ni går igenom men jag känner så väl igen er ångest i vad mina vänner, Hannas föräldrar gick igenom för bara några månader sedan.
Samtidigt måste det vara bra att få göra fint för sitt barn och göra kistan kärleksfullt ombonad.
Detta är något som jag har funderat över hel del. Jag har ju den enda nätbutiken som specialiserat sig på prematurbarn (www.pytteliten.net). Det är tyvärr ofta som de pyttesmå barnen inte klarar sig. Tidigare har det inte funnits kläder till de allra minsta som är värdiga nog att begravas i. De flesta virar in sitt älskade lilla barn i en filt och en del går i leksaksaffärer och tittar på dockkläder. Det borde inte vara så! Att göra fint i kistan är kanske det enda som föräldrarna kan och får göra för sitt barn. Därför har jag designat begravningskläder från storlek 20, ungefär så smått som en bebis är i vecka 17. Jag känner att jag gör en enorm insats och är så stolt som man får lov att vara när det dock handlar om små barn som aldrig får växa sig stora. Jag hoppas att du förstår.
En varm kram till er / Emmy
Jag läser bloggen varje dag, men saknar ord att skriva. Jag sörjer med er, hela familjen - ni finns hela tiden i mina tankar!
Styrkekramar inför morgondagen!
Skriver detta den 3 juni. Tänker på hur ni mår just nu denna hemska och omänskliga dag.Finner inga ord. Gör ont i hela kroppen, kan ej föreställa mig hur ont det gör i er. Det som man fruktar allra mest. Har varit i liknade situation med ett sjukt barn. Den situation ni nu går igenom är den vi fruktade mest. Det är så omänskligt. Ingen kan förstå, ingen som inte varit där ni är nu. Ni kommer att träffas igen en dag. Att vi finns, djur, växter, jorden, ja allt är ju konstigt egentligen. Varför skulle det inte då finnas en "himmel". Det är ju inte konstigare än att vi finns. Jag tror starkt att det är så. Vad är annars meningen med allt? Lova finns hos er, men ej fysiskt. Det är jag övertygad om. Mina varmaste kramar och styrka/ Tina
Man ska inte behöva begrava sitt barn!!! Usch och fy va livet är orättvist ibland. Hoppas dagen blir så bra den kan ändå. Lilla lilla Lova...Hoppas oxå Alvin får ett fint minne av sin syster.
Tänker på er!
Anna-Maria, jag har inte skrivit på ett tag. Men jag läser bloggen varje dag. Jag försöker förstå vad ni går igenom,men det kan nog ingen förrän man står där själv.
Önskar er bara allt gott och jag vet att er stund med Lovisa kommer bli jättefin.
Jag är säker på att hon finns där ute och har ett stort leende på läpparna hela tiden när hon hör er prata om henne och med henne.
Jättekram !
Jag beklagar sorgen! :( Sköt om er! Kramar
