DON`T TELL ME
Det är ju så här det känns som Judi skriver fast hon hade en son.
Så väl valda ord, så rätt valda.
Så här mår vi, så här känner vi.
Ni som inte kan/vill förstå, ta till er orden i texten nedan.
Don't Tell Me
Please don't tell me you know how I feel,
Unless you have lost your child too,
Please don't tell me my broken heart will heal,
Because that is just not true,
Please don't tell me my daughter is in a better place,
Though it is true, I want her here with me,
Don't tell me someday I'll hear hers voice, see hers face,
Beyond today I cannot see,
Don't tell me it is time to move on,
Because I cannot,
Don't tell me to face the fact she is gone,
Because denial is something I can't stop,
Don't tell me to be thankful for the time I had,
Because I wanted more,
Don't tell me when I am my old self you will be glad,
I'll never be as I was before,
What you can tell me is you will be here for me,
That you will listen when I talk of my child,
You can share with me my precious memories,
You can even cry with me for a while,
And please don't hesitate to say hers name,
Because it is something I long to hear every day,
Friend please realize that I can never be the same,
But if you stand by me, you may like the new person I become someday.
( Judi Walker )
Lova sommaren 2007.
Otroligt tänkvärt för oss som inte varit med om detta hemska öde! Tack, det ska jag tänka på! Många kramar till er
Underbart vacker....så klockrent..Igår var jag på träff med "mammagruppen" på VSFB, vi pratade om hur elaka folk kan vara, som när du fick så hemska kommentarer här på bloggen. Men vi pratade också om (eller jag) om hur fin denna bloggen är. Jag beskrev den lite, och någon sa "Just det, var det flickan som hette/heter Lova?" Så hon är "omtalad" här också, i Gbg bland oss som inte kände henne..Fina tösabit, våra fina änglar.....
Kram
Ord blir överflödiga....
kram
oj,så sann... vi kan aldrig bli som förr,våra döttrar kommer alltid att fattas oss men hoppas att de en dag ska kännas bättre.Tiden går men de känns som livet stannat.
sköt om dig kram
Så sant så sant en helt underbar text.
Så sanna, så hjärtskärande ord, som du säger, det är precis så vi känner. Styrkekram. Änglamamma.
Underbar bild på Lova och så talande text. Jag tror inte vi som ej mist ett barn vet vad det innebär, på riktigt. Har endast snuddat vid tanken och det är obeskrivbart hemskt...
Tänker på er och lilla fina Lova ibland och blir så tacksam för de barn jag har kvar hos mig.
Så ledsen för er gränslösa förlust, trots att vi inte känner varandra.
Kram från Lisa
gud va fint!
Så vacker text och så vacker Lova är
Så fin text, jag hoppas att du blir bemött precis så av dina vänner och alla nära och kära, för precis som det står så kan nog ingen förstå hur det är det som ni går igenom. Kramar från mig! Tänker på er titt som tätt även fast jag inte har en aning om vem ni är.
Åå vilken vacker text. & Så sann så sann den är...
Underbart vacker bild på Lova.!
Nej, våra barn kan inte ha lämnat jordelivet förgäves. Precis som de inte fick liv förgäves en gång. De måste haft något att uträtta som gjorde att de lämnade oss så alldeles för tidigt, Kloka och gammla själar i ett barns kropp...
Jag måste tänka så, annars blir jag knäpp....
Ja Lova berör, precis som Hanna, Anthony och alla andra fina barn som lämnat...
Många Kramar....
Vackra lilla barn!
Fina Lova..å en väldigt tänkvärd text.
Vacker text och otroligt söt Lova!
Vilken fin och busig bild på Lova! Lilltungan som sticker ut och visar att hon är full av bus...
Jag har själv inte förlorat ett barn och kan i min vildaste hemskaste fantasi inte föreställa mig hur det är. Det ska liksom inte få ske, inte för någon! Känslan borde inte finnas och du skulle inte behöva sitta här och skriva om hur det känns...
Tänker på Er och hoppas att Alvins såpbubblor flög högt upp i skyn, ända upp till storasyster...
Vilken vacker text! Det är ju precis så här det är. Underbart kort av lilla fina Lova. Kram!
ÅHHHHH vilken fin dikt. Underbart vacker. Jag brukar tänka på det där. Jag jobbar inom vården och har döden nära mig varje dag. Jag FÖRSÖKER verkligen sätta mig in i detta att förlora ett barn men det finns INGET som kan få mig att förstå, jag VILL inte förstå. Tror ingen har den förmågan att förstå en sådan tragisk och hemsk upplevelse, tror det är ett sätt för oss att klara oss, kunna gå genom vardagen. Skulle man kunna känna den smärta ni känner nu, medan man fortfarande har sitt barn i livet så skulle man nog vara oförmögen att leva vidare.
Jag läser ofta din blogg. Du skriver så fint. Jag önskar att man kunde hjälpa till på något sätt men jag hoppas det hjälper lite med kommentarerna även om ni aldrig kommer sluta sakna Lova!
Kram
