EN " LITEN "UPPDATERING
" tävla " skulle jag aldrig öppnat min blogg för gästbloggare heller. Hur dumma kan en del människor bli i sitt tänkande på så vis? Jag öppnar mig själv, och jag låter också andra som vill öppna sig i min privata blogg genom att gästblogga. Fattade ingenting sedan varför jag får påhopp för det, och att personen tyckte att sorg inte är en tävlan och ja jag orkade inte ens se det så jag raderade bort det.
Många har funderat som jag diskuterat ämnet med att den andra människan kanske någonstans har fastnat i sitt eget sorgearbete då den hänger upp sig på andras sätt att sörja för inget är fel, varje människas sorg är unik, man kan känna igen sig och relatera till den eventuellt men att säga rakt av, det där är min sorg, det går nog inte. Man kan inte jämföra varandras sorger på så sätt. Men att likna dem vid sina, känna igen sig, och ja som jag skev relatera till dem, det kan man.
För någon som inte mist sitt barn, kan ju inte rakt av veta hur det är, men om man mist en förälder kan man förstå att det måste vara skitjobbigt att förlora ett barn då det är väldigt jobbigt att förlora en förälder. Jag hoppas ni hänger med?
Men jag som förlorat föräldrarna vet hur det känns för de flesta andra som förlorat föräldrarna, och jag vet också hur det känns för de flesta andra som förlorat barn. Därför vill jag inte bli anklagad för att tävla mot någon, det var det mest genomkorkade jag faktiskt hört sedan Lova dog.
Alltså har jag nu kommit fram till att jag skall göra som de flesta andra andra bloggare, blogga här om hur det är att diska ett ton disk, klippa gräsmattan, baka 100 bullar och to-do today lista.
Bli en i mängden. Däremot så kommer jag att blogga om min sorg i en annan låst blogg och om jag har något specifikt inlägg kommer jag eventuellt att publicera det här i min gamla, hemmastadda blogg. I den andra bloggen har bara några få sluppit in. Jag vill inte låsa denna nämnligen eftersom den är till för de som behöver den. Den innehåller mycket information utöver det jag bloggar om idag.
Det var alltså inte så här jag ville att det skulle bli, men som jag skrev där i andra bloggen bara för att citera.
" Kan man inte bete sig så skall man stanna hemma ".
Bra skrivet! Kan man få läsa den andra bloggen? Helt ok om inte, men fråga kan man ju iaf. Ha d bra! Många kramar
Det är så tråkigt att människor inte kan respektera andras känslor! Allt för många verkar se livet som en tävling vilket är synd.
Tråkigt att du ska behöva känna som du gör angående bloggandet, att blogga är ju en ventil, ett utsläpp för känslor!
Kram på dig
tycker att din blogg är en av de bästa,alltid bra skrivet.stå på dej mot de negativa läsarna.vi är många som beundrar dej för att du orkar berätta och dela med dej av känslor och tankar.
undrar oxå om man kan få läsa den andra bloggen?förstår om du vill hålla den låst.
mvh jeanette
Vill gärna läsa din nya blogg om jag får. Har följt denna blogg länge och vill fortsätta läsa om ert/ditt liv kring allt.
Du gjorde ett bra val att börja skriva en låst blogg där du själv väljer vem som får läsa.
Vill så gärna säga att du ska inte ta åt dig vad alla idioter tycker och tänker men det är lättare sagt än gjort. Hjärnan vet men hjärtat säger annat.
Min bästa kompis mans pappa dog igår och min kompis ska föda om några veckor. Dem sörjer honom samt att farfar hann aldrig träffa sitt kommande barnbarn. Jag kan bara tänka mig hur dem känner genom att fundera hur det vore utan min pappa osv men jag kan inte riktigt förstå eftersom jag inte upplevt det. Livet är så orättvist och hemskt ibland. Tänk att många lever livet och upplever små tråkiga händelser under sitt liv medans andra upplever nästan omänskligt många stora.
Stor kram till er.
Anna-Maria, du skriver så fantastiskt bra. Tänker på er alla dagar.
Till dig som fått Anna-Maria att sluta skriva om sin sorg i den här bloggen så kan man ju bara säga "hoppas du är nöjd nu" det här är hennes blogg och hon har rätt att skriva vad hon vill och jag tror att det hon skriver är av stort värde för andra som mist sina barn och lever med stor sorg. Man ska verkligen inte säga nåt om man inte har nåt vettigt att säga. Tävla i sorg, det var väl det löjligaste..
bra skrivet...och jag förstår att du inte vill dela med dig av dina tankar efter sådana idiot påhopp...men för oss som följer dig i det oftast anonyma är det en stor sorg att inte längre kunna följa dina fina inlägg...men jag förstår tänker på er ofta.... du är helt fantastiska som orkar dela me sig om ert liv...
MYCKET bra skrivet. Tråkigt att vissa inte respekterar andra. Jag som fäljer din blogg varje dag..känns lite tomt att inte kunna göra de =( Ha de gött så gott de går..Kramar till er!!!
skulle också vilja läsa din nya blogg om jag får förstås.. Fy vilka elaka människor det finns.. Hoppas ni haft en bra dag. KRAM
Hej!
Jag vill börja med att säga att jag tycker din blogg är fantastisk. Jag har följt den dagligen sedan slutet -09 (men kommenterat sällan). Jag är ledsen att du får utstå andras fräcka åsikter och dumma kommentarer. Jag förstår ditt val med en lösenordsskyddad bloggg men tycker förstås att det är tråkigt att inte få följa er fortsatta väg i livet.
Jag är så ledsen, så ledsen att ni inte fick ha kvar er fina Lova i jordelivet.
Jag har en mycket nära vän som har förlorat sin lilla dotter och har en pappa som kämpar mot en obotlig cancer, därför hamnade jag på din blogg från början...
Jag önskar er allt gott och skickar en massa styrkekramar!
/Isabelle
Att det finns människor som ska kan uttrycka sig om din sorg, att den skulle vara på något sätt felaktig är så otroligt, otroligt idiotiskt.
Den eller dom som har kommit med pekpinnar mot din kan inte ha en uns av sympati i sin kropp.
Att hoppa på någon som varit med om det värsta tänkbara i ett mänskligt liv kan inte vara annat än idioti och total ignorans.
Att ens komma med en åsikt av negativ klang mot en sörjande familj, att man sörjer fel, det är så otänkbart, så svårt att förstå.
Jag vill också få läsa din andra blogg.. Det ger mig stöd i Min sorg. Vi kämpade mot cancern i dryga 9 månader, men fick ge upp en vårdag i april - då min son somnade in. Han var nästan i din ålder, Anna-Maria, men ändock mitt älskade barn. Jag har mist många, föräldrar, vänner, grannar - men INGENTING kommer i närheten av sorgen av sitt eget barn! Det är det värsta som kan hända en..
Men jag finner en smula stöd när jag läser om dina dagar, känner så väl igen mig i ALLT. Och känner en gnutta tröst i att veta att vi var där på sjukhus och behandlingar förra sommaren,hösten och vintern samtidigt med er, fast på några mils avstånd. Vi slets mellan hopp och förtvivlan i den bubblan vi befann oss i. Och nu måste man ur den bubblan... men hur gör man? Hur ska man hitta nån livslust igen? Jag vet ju att jag ALDRIG mer kan bli densamma som jag var...
Hejsan, jag startade min blogg mitt i sorgearbetet och utan den vete tusan hur jag hade mått i dag. Det finns så många underbara människor ute i landet som stöttat och stimulerat mig så att jag har haft tankarna lite på sidan om och kunnat slappna av den stund när jag suttit vid datorn.
Du skriver och berättar så fint och på ett sunt och förnuftigt sätt om hur jobbig vardagen ser ut när man mår som sämst i livet och ens sorg kan aldrig mätas med någon annans, den är personlig och alldeles unik. Det gör ont, mycket ont och ibland så ser man ett ljus i tillvaron för en stund.
Kramisar från mig i Kiruna<333
Hwj!
Ville bara säga att ja kan förstå att du valt att göra som du nu gör med dina bloggar även om ja o säkert många med mej kommer att sakna dina otroligt
sorliga, fina o vackra minnen o upplevelser.
Har följt dej o din underbara familjs öde ett bra tag o din ängel Lova verkar ha varit en helt sanslös kämpe, så fin o klok :-).
Vill oxå tillläga att sorg e precis som du säger inget man tävlar i.... Hur e folk funtade igentligen??
Ja hoppas ja någongång igen får de privelegiet att veta hur ni har de o hur du "handskas" med sorgen efter din ängel.
Stora kramar Malin
Anna-Maria ·٠•●♥♥♥●•٠·
Här är en till som mer än gärna vill följa din nya blogg.
Har ju följt er en tid nu och tycker det är bedrövligt att du ska behöva starta en ny låst blogg pga oförskämda idioter. Blir riktigt upprörd och ilsken när jag tänker på det.
Dessa människor är små, väldigt små. Riktiga stackare utan innehåll i sina liv.
Din blogg har varit så berikande att läsa, om man nu kan uttrycka sig så. Den har fått andra människor att inse hur bra dom har det och den har gett oss en aning om hur Helvetiskt livet ter sig för familjer som tvingas se sina barn lida och dö i cancer.
Många Kramar
Titti
Jag har tyckt hela tiden att du skall ha en låst blogg då det finns människor som skall lägga sig i allt och som inte har någon respekt. Redan när Lova var sjuk så skrev människor och anklagade dig för att du inte var med på sjukhuset osv, vilket jag inte förstår hur man kan med. En sak jag har tänkt på är att du nog inte skulle gå i diskusion med dina läsare, det är så som konflikter urartar på te.x familjeliv. Tjafs och elakheter som fortsätter i det oändliga. Om du bara skrivit ur ditt liv och känslor utan att någonsin kommentera det andra skrivit till dig så tror jag dessa människor hade gett sig. Jag förstår att det inte är lätt när folk lägger sig i ditt liv och din sorg därför tror jag och har trott länge att en låst blogg vore bra för dig då slipper du dessa känslostormar, jag tror inte du kan sörja Lova ordentligt när du är arg och ledssen över vad okänsliga männiksor skriver på din blogg. Jag skulle gärna vilja läsa din låsta blogg men respekterar givetvis om du inte vill det. Tänker på er varje dag. Och har inte ord för hur orättvist livet skall vara =/
Här finns en till som läser din blogg varje dag, och som kommer sakna den i dess dagliga form, så får man vill jag gärna fortsätta läsa din andra blogg.
Att människor inte kan låta bli att hoppa på och kritisera i bloggar, är för mig en gåta. Finns ingen som helst mening med att hoppa på någon i en blogg, eller forum, utan välj då att vara tyst och sluta läs om allt bara stör.
Det är så tråkigt när vuxna människor inte kan bete sig. Särkillt när de "gömmer" sig bakom "anonym". Skulle gärna ha följt med vad du skriver även i fortsättningen.
Instämmer i de tidigare kommentarerna.
Jag kan bara önska er allt gott framöver och hoppas att de goda minnena till sist är det som är starkast.
Har följt den blogg ett tag nu och jag kan inte sluta förundras hur dumma folk är och hur stark jag tycker du är! Jag kan själv inte med ord beskriva sorg men det kan du, och du berör ända in i själen på sätt jag inte kan förklara! Tack!!
Blir så ledsen när jag ser hur illa dessa kommentarer gör er, jag förstår inte hur dumma endel människor kan vara!
Var rädd om dig!!
Ställer sig också i kö till din nya blogg....
Men respekterar om du bara vill dela med dig åt vissa. Ha de gott! Kram!
Har läst din blogg ett tag men inte kommenterat något ännu. Har inte riktigt vetat vad jag ska skriva.
Din blogg är nog den bästa jag har läst, den har verkligen berört mig och jag kikar in varje dag för att kolla om det kommit något nytt. Tänker på dig och din familj ofta och det gör så ont i hjärtat av att läsa vad ni måste gå igenom. Så orättvist, som många andra skrivit så borde inte barn få dö.
Vill oxå höra med dig om man får läsa den låsta bloggen?
Många varma kramar till er.
Hej
Det är så tråkigt när folk inte kan "bete" sig. Förstår att du vill ha en låst blogg!, Jag följer oxå den gärna om det är ok :-)
Mvh Eva
Lägg inte all din dyrbara energi på dumma kommentarer. En del människor som inte har barn kan inte i sin vildaste fantasi förstå vilka enorma känslor man har för sina barn.(Har själv en kompis som i flera år har tyckt synd om mig som måste vara med mina barn och lägga mina pengar på dem!!! Men nu har hon själv fått barn och säger att hon nu som först förstår vilken kärlek det innebär.) Denna kommentaren kanske kom från någon som förlorat en förälder eller mormor eller så och inte förstår skillnaden. Jag har aldrig förlorat ett barn och kan absolut inte veta hur det känns men jag kan tänka mig in i det och det gör så jävla ont så tanken vänder med en gång... Kram
Hej!
Jag tycker verkligen det är synd att folk beter sig på det här viset, Att de inte kan ha respekt för en annan människa. Du har helt rätt kan man inte bete sig ska man stanna hemma!
Kommer sakna att följa din blogg, men jag respekterar ditt val, jag tror jag skulle gjort samma sak om jag var du. Man ska inte behöva ta obefogad skit från andra människor!
Blogga på i din nya blogg! Jag tycker du är fantastisk som stått ut med människors påhopp så här pass länge! Sköt om dig!
Jag har följt din blogg i det tysta, har valt det för jag kan nog inte finna ord för det ni har gått igenom. En slant till Lovas "spargris" har det blivit istället,det borde fler göra istället för att uttrycka sig så korkat. Kommer att sakna dina fina,känslosamma inlägg, förstår att du vill ha den nya bloggen för dina närmaste, men om du vill så läser jag gärna vidare /kramar Elisabeth
Jag förstår dig verkligen!!! Jag önskar att jag kunde få läsa den andra bloggen med! Kram Anna
Har följt din blogg i det tysta och tycker du skriver bra. Du berättar om er sorg och det är tråkigt att det finns de som har en massa synpunkter på hur man ska sörja, att det finns de som har det värre osv. Sorg är individuellt, går inte att mäta och vi sörjer alla på olika sätt och framförallt har vi rätt att göra det. Vi har inte förlorat ett barn, det var dock nära att vi gjorde det och smärtan bara av att det var på håret var så fruktansvärd så jag vågar knappt tänka på hur det skulle kännas om det inte gått vägen. Det går ju aldrig att helt sätta sig in i någon annans situation, man kan aldrig förstå helt även om man kan försöka. Ja hur som helst tycker jag att det är tråkigt att det finns de som gör att du ska behöva ha en låst blogg.
Bra skrivet. Kan man få läsa den andra bloggen? Jag har följt dig/er länge och vill gärna fortsätta med det om man är välkommen. Kram
Hej! Jag förstår dig till fullo och jag tycker det är jättesorgligt att alla förståsigpåare som ska säga hur du ska tycka och känna kommer åt dig känslomässigt. De borde inte ges näring eller uppmärksamhet, bara gå fetbort. Jag vet inte om jag tillhör skaran du gillar som läser din blogg men jag vill väldigt gärna läsa i din nya. Det känns så sorligt om "våra vägar skulle skiljas åt", då jag - som jag säkert skrivit innan - blivit en bättre människa som känner stor ödmjukhet inför hur förgängligt allt är och jag vill väldigt gärna finnas kvar som en vän genom cyberspace att prata av sig till. Om jag inte passar in i profilen önskar jag dig all lycka, värme, kärlek och all omtanke som går att uppbringa på din resa genom livet. Stor kram Åsa i Skåne
Hej!
Fruktansvärt hur vissa människor fungerar. Det har jag själv fått erfara i min blogg.....När man inte fungerar så själv så är det svårt att sätta sig in i hur dem tänker.
Oavsett hoppas jag att jag får tillgång att läsa din låsta blogg?!
Kram
Nilla(Wildas mamma)
det är ju så att om man har en blogg kan ju alla gå in och läsa den samtidigt som man "utlämnar" sig själv
det som jag tycker är intressant är att du engangerar massor med människor och rör om deras inre utan att alla kanske reflekterar över det, eftersom dom måste gå in och läsa din blogg och ge dig tyvärr elaka kommentarer, för mig är det ju mera så att du berör deras kanske icke bearbetade kriser,och därför blir man upprörd och skriver elakt till dig,försök vara stark och önska dom allt gott i stället det mår du bättre av annars samlar du neg energier på dig och det är inte de elaka värda,jag hoppas du förstår vad jag menar
Jag är också en av dem som följt din blogg i tystnad. Jag har tänkt så mycket på er och tårarna har runnit när jag läst dina inlägg. Jag har inte skrivit förut för jag vet inte vad jag ska säga.. Ingen borde behöva gå igenom det ni har utsatts för. Att det finns "anonyma" som skriver så korkade kommentarer är helt otroligt.
Vill gärna fortsätta följa din andra blogg också, men förstår om du håller den låst.
Kramar
Du gör som det känns bäst för dig, jag skulle gärna ta del av din låsta blogg men respekterar att den är för inbjudna som du känner personligen eller har andra band till. DEt är beundransvärt att du haft en öppen blogg så länge med tanke på allt ni gått igenom. Kram och Lycka till med livet!
Anna-Maria,
Jag är ganska övertygad att du som jag inte skriver för andra människor i första hand. Däremot om man kan bidra till en större förståelse, djupare kunskap osv kring "känsliga/svåra" ämnen genom sin text tror jag att det är bra att rikta sig till andra människor också. Men att skriva om genomtriviala (som att diska, fika, se på TV osv)saker kan ju inte någon ha glädje av...eller?
Vad jag egentligen vill ha sagt är att Koncentrera dig på det DU vill/behöver skriva om Anna-Maria.
"massmis med"
Niklas
Det gör mig ont att det finns människor som inte kan tänka längre än vad näsan räcker. Jag har inte förlorat något barn, jag har inte ens fött något barn. Men jag har sorg efter andra. Människor som betytt mycket för mig som gått bort och unga människor i min närhet som valt att avsluta sina liv innan de ens fyllt myndigt. Din blogg är en av de mest ärliga och de mest tankeväckande jag läst, någonsin. Du har fått mig att se saker utifrån andra perspektiv, fått mig att se på mina medmänniskor med ögon som jag trodde stängts för gott då jag drabbades av en personlig kris för ett år sedan.
Jag kommer att fortsätta följa din blogg, även om det inte postas något på länge. Din familj finns i mitt hjärta.
Kramar.
Får man ta en kölapp till den nya bloggen? Har följt dig nu ett tag och du skriver så gripande och bra och jag önskar bara man kunde göra mer. Hade jag bott närmare hade jag gärna kommit med lite goa köpebullar (är skitkass på att baka nämligen) , en kopp kaffe om så önskas och bara funnits där för dig. Får man läsa dina nadra blogg så får du gärna kika in och lämna lösen eller så i min blogg jag ser nämligen alla kommentarer innan de läggs upp så det blir inte publiceras till andra gamar...
mvh Hannah (det var jätte kul att du för ett tag sedan kikade in på min blogg, du kommenterade om det där med att bada i vasken =)
HEJ! Anna-Maria
Det har blivit en vana för mig att följa din blogg,, det känns på nåt sätt tryggt !?!? när man varit i sorg och oro att följa andra,, även om jag inte misst ett barn i förfärliga CANCERN Kommer att sakna att följa dig och din fina familj!!
KRAMAR SUSSI
Jag förstår till fullo varför du gör det. Inte nog med att ni lever med det värsta man någonsin kan vara med om, att sen bli påhoppad och ifrågasatt mitt i den värsta sorgen gör det ju inte direkt lättare. Om du vill så vill jag gärna läsa i den låsta bloggen, om inte så är det också ok såklart.
Kram Jenny
Jag tycker det är jätte vtråkigt att du inte fortsätter blogga här
jag har egentligen ALDRIG tidigare föjt med nåns blogg men din har jag följt med, började läsa en tid efter Lovas död
När jag fick höra att Lova dog blev jag jätte ledsen trots att jag aldrig träffat er
Er sorg måste vara fruktansvärd
o jag förstår inte varför du får en massa påhopp i din natsvarta väörld
folk måste ha väldigt lite att tänka med
märkte när min svåger dog samt min papppa dog att folk hade jobbigt med min sorg det var som om när de väl var begravda som folk tyckte att nu var det väl över.-.. o de förstod inte varför jag grät o var ledsen
sorgen är individuerll o när man sörjer o är i chock handlar man inte rationellt alla ggr....
Jag är upprörd med dej över ´du fått en mass påhopp
o om jag sagt nårt som sårat dej ber jjag massor om ursäkt
känner mej helt dum men tänkte säga om jag får följa med din låsta blogg blir jag glad,
kram o kraft till er allihopa o ni är i mina tankar böner
Skydda Dej själv så långt du kan från folks elaka kommentater du har jobbigt nog
Kram
Säger som så många andra här...om jag får så läser jag gärna din andra blogg. Följer dig/er varje dag och tänker mycket på er. Blir så ledsen att det finns människor som ens kommenterar andras sätt att sörja. Det är var och ens ensak.
Tycker du ska strunta i vad andra säger om hur du tycker och tänker i din sorg och viktigaste av allt hur du känner. Jag tycker inte du ska ha en annan blogg utan skriv du exakt i din nuvarande vad du känner och vill de som har en åsikt kommentera det så varsågod men det är inget jag tycker du ska bry dig om. Detta är DIN blogg som du skriver i om Lova och allt annat och hur du skriver och känner ska ingen annan döma dig för..
Tycker du är stark och Lova är nog väldigt stolt över dig var hon än befinner sig som har en sådan klok och kärleksfull mamma..
Usch vad jag blir arg. Jag tillhör en av de som följt din blogg "i det tysta" ett tag nu. Kommer faktiskt inte ihåg hur jag hittade den. Varför ska andra människor lägga sig i? Alla människor har ju rätt att känna/tycka/uttrycka vad de vill, och ingen annan kan säga till oss vad vi ska känna/tycka/uttrycka!!! Synd att vissa människor ska förstöra något som verkligen är bra. Tror att många med mig följt bloggen och sörjt med er. För min del har jag också funnit mycket tröst i din blogg. Säger bara en sak- KÄMPA PÅ OCH LÅT INGEN NEDSLÅ DIG/ER. Varma hälsningar Zilla
Vad trist att du måste ha en låst blogg för dina känslor och DIN sorg :( Men jag är faktiskt inte förvånad över att det blev så tyvärr. Vi förlorade våran son i februari och för ca en månad sen var jag tvungen att lösenordskydda min blogg. Anledningen var att jag ifrågasatte att en del skulle vara så himla nära oss just när Elias dog, folk som vi annars inte umgås med. Sen när de ansåg att sogen ska ha lagt sig så drog de sig undan. TYckte mig ha rätten att ifrågasätta det då det i efterhand kändes som de bara ville snoka och sen kunna säga att "vi hjälpte misann dem i deras sorg" och sen så finns de inte kvar längre. För folk verkar nu tycka att nästan 5 månader senare ska man må bättre igen. Men det e så tråkigt att man måste stänga en blogg för allmänheten för att det finns folk som ska lägga sig i hur man ska tänka, prata och sörja när man förlorat sitt älskade barn.
En tjej sa upp kontakten med mig för att jag sörjde fel! Men hur fan kan en människa som inte ens har barn tala om för mig hur jag ska vara när mitt barn dött??? Nä, då fick jag nog och sen dess är loggen skyddad.
Kram till dig
Jag blir helt mållös när jag läser om vad du får för respons på en del inlägg.
Att folk har mage att kläcka ur sig saker som du beskriver.
Jag tror inte att någon över huvud taget skulle vilja byta med dig. De som skriver att sorg är en känsla av äganderätt, det är ju så genomruttet. Och att de skulle kunna förlora anhöriga utan att bli ledsna eller må dåligt, fine för dom. Sorg är en naturlig del, inget man ska tänka bort.
Självklart kan man få ta den diskussionen, men under dina inlägg där du bearbetar och delger oss så mycket är det inte rätt ställe.
I en sådan diskussion ska ju båda delta, det ska inte vara en rad påhopp som man inte orkar besvara.
Jag tycker du är grymt stark tjejen. Fruktansvärt stark. Och du verkar vara en fantastisk mamma!
Jag är glad över att du delar med dig så pass mycket. Jag får en tankeställare varje gång jag är här. Man ska inte ta så lätt på livet, och man ska uppskatta det man har. Här och nu. Det är tankarna jag alltid, alltid har i huvudet när jag nattar mina barn.
Kram
Hej!
Även jag undrar om man kan få läsa din andra blogg? Har följt dig ett tag och beundrar verkligen dig, det är tomt utan alla dina inlägg! Fattar inte varför folk ska kommentera såna onödiga inlägg!
Massa kramar!
Har följt din blogg sedan tiden innan Lova dog och fastnade direkt här. Kommer aldrig kunna sätta mig in i den sorg ni känner och allt vad ni går igenom. Men tror att det är viktigt att få känna och berätta. För det som inte alltid kan sägas med ord i ett samtal är så mycket lättare att skriva ner med eftertanke. Och är det inte precis vad bloggen är till för. Att med eftertanke få känna och dela allt vad du går igenom....
Tycker det är sorgligt att du ska behöva låsa in dina känslor för att folk inte kan respektera er sorg utan att börja jämföra.
Hade gärna fortsatt läsa om ert liv och era tankar, ett liv som fortsätter med eran ängel i himlen!
Många kramar till er!!!/Emma
hej. jag har följt din blogg länge men aldrig tidigare kommenterat i den. jag känner väldigt starkt för dig och din familj och har gråtit mig igenom många av dina inlägg. ingen borde behöva gå igenom det som du och din familj tvingats göra. min önskan är att få fortsätta läsa din nya blogg, finns det någon chans till det? massa kärlek till dig och din familj!//J
Jag har följt din blogg en tid nu och jag kommer att sakna den. Jag kommer att sakna din ärlighet och inte bara historier om dagens sysslor. Du har inspirerat mig sedan dag ett och jag har fastnat så djupt för ditt skrivande. Jag önskar att jag kunde fortsätta läsa även din låsta blogg men bara om du så vill..
Kram Johanna
Jag läser din blogg nästan varje dag, om inte så läser jag ikapp dagen efter.
Av någon märklig anledning så finner jag styrka i din blogg. Min mamma har obotlig hjärncancer och den kommer att ta hennes liv när det är dags och detta är min stora livssorg. Jag förstår inte hur jag ska ta mig igenom detta...
Att läsa din blogg, att veta att du förlorat båda dina föräldrar och ändå hittade tillbaka till livet fick mig att förstå att jag också kan göra det.
Att du sen skulle genomgå den värsta mardrömmen av alla, det kunde man ju inte tänka sig.
Jag har min sorg för min mamma, men att förlora min son, det är på en helt annan nivå. Ett barn ska få leva, det är inget snack om saken.
Får jag, så vill jag gärna följa din blogg i fortsättningen också.
Kram Åse
Då passar jag på att säga farväl. Det som fick mig att fastna i din blogg var just att den skilde sig från mängden och inte var en "vad jag har gjort idag" blogg för de är jag inte intresserad av att läsa. Av samma anledning lär jag inte titta in här så särskilt ofta längre när nu bloggen ändrar karaktär, men det hoppas jag att det finns förståelse för på samma sätt som jag till full respekterar och stöttar ditt kloka beslut att dra dig tillbaka med dina känslor och din sorg till en plats där idioter inte kan skada dig mera! Tack för att jag fick följa med en liten bit av er tuffa livsresa. Varma kramar från Sara i Uppsala.
RESPEKTERAR fullt ditt smarta beslut. Det är DU som ska vilja
Känns så tråkigt att inte kunna följa din sorg, för att vissa människor inte kan känna empati. Jag har följt din blogg ett tag, jag känner att du ger mej kunskap och en större förståelse för hur sorg kan vara. Människor som inte har en socialkompetens och inte vet hur man skall möta människor i sorg, behöver inte följa bloggar där människor behöver skriva av sej. Att sätta ner sorgens tankar i ord gör det lättare att kunna gå tillbaka och läsa om och om igen. Sorg behöver bearbetas. Många Kramar till dej från mej. ( och hoppas att ingen kommer åt att förstöra din nya blogg) Följer dej gärna där om jag får, men förstår om du vill hålla den lite mer "privat".
Kan bara säga vad synd! Följt din blogg en tid och har starkt berörts av ditt öppna och modiga skrivande. Många kvällar har jag suttit i mörkret med tårarna rinnande och läst om er kamp.
Skulle som alla andra gärna läsa din "nya" blogg, men det är ju inte det som är meningen, att vem som helst ska kunna göra det.
Sluta inte skriva, du är modig, stark och tusen gånger bättre än vissa bittra människor där ute!
Vill önska dig och din familj allt gott, kämpa på!
Hej!
Fy vad tråkigt att inte folk kan respektera era känslor utan måste kritisera och ha sig...
Jag har följt Lova och erat liv så länge så jag skulle gärna vilja fortsätta med det om jag får..
Så om du vill och tycker jag skall få fortsätta med det så maila gärna dit lösen och användarnamn på din nya blogg till: [email protected]
Jag bara älskar din blogg och den gör att jag mår bra förlorade min gudson i februari här han blev 3,5 månad bara fick stänga av respiratorn på honom den 12 februari och det var fruktansvärt att vara med på detta...Saknaden och sorgen är stor efter honom...Så jag vill gärna ta del av er sorg och fortsätta följa er i er vardag...
Ha det så bra och ta hand om varandra men det vet jag att ni gör vännen=)
Styrkekramar till er...
Hej kära du!
Jag förstår precis vad du menar..
Även om jag inte förlorade mina barn så var jag ju väldigt, väldigt nära.. Vi levde på gränsen i flera veckor utan något svar på om, när, hur det skulle gå bra eller dåligt.
När jag berättar om hur det kändes & hur jobbigt det var får jag bara höra "Ja men var glad för att det gick bra nu & sluta älta"
Blir jätteledsen, för jag är glad & tacksam över att det gick bra med mina barn men det är ändå en enorm omställning & allt vi gått igenom som måste bearbetas.
Nu förlorade jag dem aldrig, så just din sorg kan jag inte förstå till fullo, men jag var helt säker på att de skulle dö många gånger då de slutade andas fler gånger än vad jag kan räkna till.
Jag tycker att du har all "rätt" till att få skriva ut din sorg i ord för det hjälper en massa människor som är i samma sits att kunna bearbeta deras sorg. Precis som jag tänker att det är bättre jag delar med mig, både för min egna skull och andras.
Kramar om !
kan vi som inte har skrivit taskiga kommentarer och som verkligen blir rørd av det du skriver få tillgång till den andra bloggen???
Så tråkigt att folk inte kan respektera dig och din blogg. Vad du skriver och gör i den är helt upp till dig!
Jag följer gärna med till den andra bloggen om jag får men respekterar absolut att du säger nej. Jag har iaf följt din blogg länge och lämnat spår efter mig ibland, så du kanske vet vem jag är iaf!
Ta hand om dig
kramar mitha
Jag har som sagt följt me din blogg länge. Men int desto mera lagt inlägg för att ja inte riktigt vet va man skall skriva, då man inte varit me om samma sak eller så. Så ja undra i fall man kan få kolla i din nya blogg ?
Jag följde tidigare din blogg slaviskt men slutade läsa någon gång i april tror jag. Jag tog så enormt illa vid mig när jag läste om hur Lova försämrades. Relaterar till mitt eget liv och hur det skulle kännas om det var min dotter.
Idag kikade jag in igen och ser att Lova är i himlen. Sitter på jobbet och försöker svälja gråten och torkar ögonen. Trots att du inte vet vem jag är vill jag skänka dig och din familj en tanke. Min svägerska miste sin son för ca 3 år sedan och sorgen går aldrig ur en, man lär sig leva med den.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att ditt liv förgylls på alla sätt och vis i framtiden. Någonstans måste det ta slut med elände.
Massor med kramar från mig.
