NÄR DET OTÄNKBARA HÄNDER
När det otänkbara händer
Som ingen människa kan förutse
När ödet ger dig en hand
du aldrig ville se
Kan någon se nån mening
i något av det som sker
Varför drabbades just du
Varför just här och nu
Du har en lång mörk väg framför dig
Som du aldrig tänkt att gå
Man får ta ett steg i sänder
Vad ska man annars göra
När det otänkbara händer
Inget hörs och inget syns
När en värld plötsligt bryts itu
Dagar kommer och dagar går här
Solen skiner som förut
Det är nåt vi gärna glömmer
Det här livets bräcklighet
Och för dom som lämnas kvar
Bara frågor inga svar
Du har en lång mörk väg…
Du kommer klara det här
Ge det den tid det tar
För varje vilsen människa
finns en väg tillbaks
sång av Mauro Scocco.
Hälsningen från oss som satt på blomsterhjärtat.
" Du var ett lån vi alltid minns
Något underbart som ej längre finns "
Våra UNDERBARA tjejer...
Undrar hur många föräldrar som ärligt kan säga att deras barn är med i tankarna all vaken tid och oftast även i drömmarna...
"massmis med"
Hannas pappa
Det är så svårt att hitta ord... men ni finns i min varma tanke
Vackert, och vilken fin personlig hälsning, istället för de vanliga som alltid skrivs på banden..På min och leos stod det " En ängel flög förbi, mot himmelen så fri, men han lämnade sitt leende på vår jord, som en sol som värmer oss, som ett himmelskt stjärnebloss" (Shirley Clamp tror jag)Om vi nu måste göra det så får vi göra det så fint vi bara kan...
Idag ska det göras våfflor igen, leo ska på utflykt i eftermiddag med skolan. Hoppas det går lättare denna gång...Ska prova med lite kanel som du sa att Lova tyckte om...
Kram
Du skrev att Lova var en gammal själ i en ung kropp, det är jag övertygad om oxå! Läs boken ljusfolket, den tycker jag e jättebra och man får en del förklaringar man får vissa aha upplevelser. En rekomendation.
http://www.bokus.com/b/9789153430797.html
Har faktiskt funderat på Lovas katt,
tycker det känns bra att han är med henne så hon slipper sakna honom.
Nu har hon ju både mommo och katten att gosa med.
Och ni har fina lillebror med alla sina tankar och funderingar,ja tänk om denne stegen fanns så han kunde klättra upp ibland och träffa storasyster-leka och kramas.
fy fn vad sorgligt,
jvla cancermonster:(
För mig blir aldrig Lova ett av de barn som försvinner ur tanken om ett tag,
hon finns i mitt hjärta trots att jag ej följde hennes resa så länge men hon fastnade direkt i mitt hjärta.
Nu leker hon med Tim,Alfons,Irma,Matilda och många andra tappra hjältar uppe i himlen men jag tror att hon ibland klättrar ner till er på sin alldeles egna lilla stege och ger er styrka och kraft att orka fortsätta.
Kram från mig
Får rysningar och det liksom suger till i magen - eller är det hjärtat? Jag vet inte men när jag får en känsla i hjärtat så känns det mer i magen.
Jag undrar om vår själ har hjärtat i magen.
Tänker på er i stort sett var dag.
många kramar Z
Idag var du den första jag tänkte på! Vi förlorade våran pojke i vintras och under ett av kuratorsamtalen berättade hon att antingen så blir man mer starka som man o kvinna eller så bygger man en bro emellan och då blir det aldrig bra. Vi har försökt vara starka ihop men det går inte längre. Så för oss kommer det nu att sluta i skilsmässa! Så anledningen till att jag tänkte på er idag nu när vi bestämt att vi gå skilda vägar är att jag vill att ni håller hårt i varandra. Det vill Lova!!! Bygg inga broar som vi råkade göra utan att vi ens tänkte på det :(
Stora kramar från en familj som förlorade sin son och som nu blev ännu trasigare!
Ta hand om varandra!!!!
så himla fint skrivet..massa kramar!
Anette som skrev om broarna:
Vi vill bara framföra en hälsning till dig:
Du vet sannolikt att ert öde inte är ovanligt i vår situation. Långtifrån alla förhållanden klarar denna enorma känslomässiga påfrestning...
Styrkekramar till dig från ett par i Halmstad som förhoppningsvis står pall...
"massmis med"
Kicki och Niklas Liliequist
"Mödrar håller sina barns händer för en tid men deras hjärtan för evigt"
