HEM EN VÄNDA
Jag hatar orden de säger, " Ge henne ett drägligt liv ". Jag hatar att höra att " Det är inget som botar ".
Jag hatar läkarens ord när han säger att han skall ha ett " allvarligt samtal " med oss. Jag hatar ingen människa men jag hatar alla jobbiga ord, smärtan och ångesten och ovetskapen om är det 1 månad kvar eller 3. Hur illa kommer hon att vara på slutet då hon redan har märkbar försämring speciellt om nätterna. Jag som brukade skoja om hur fet jag var av allt gott man åt, jag tror jag genomgått en plågsam medveten bantningskur de sista 3 dygnen, är inte mycket mat man vill äta även om man borde för att orka. Fan ta dig din jävla cancer.
Här hade vi ingen vetskap om hennes nyupptäckta cancer ännu.
Vi trodde att hon skulle få sin vanliga cytokur och sedan fixa med shunten och åka hem.
Så var det inte, och ingenting förblir densamma igen.
Gör ont att läsa, kan inte i min vildaste fantasi tänka mig hur ni har det:( Sköt om er så gott det går, ta hand om varandra! Livet är så jä-la orättvist!!! Kramar från oss alla
Håller med jävla skitcancer
kram
Fy de är så lessamt, att höra att ni fått detta besked... tänker på er! skickar styrka t er!! kram
Vei inte va jag ska säga lr skriva men förstår att det gör jävligt ont allt.Massa kramar till er alla! <3
Tänker på er hela tiden. Kan bara instämma: SATANS CANCER!
Fruktansvärda ord att behöva höra! Det finns ingen rättvisa på jorden, och inga riktigt bra ord att skriva eller säga. Vi har alla en viss tid att få vara här på jorden, och för endel är den ALLDELES för kort. Hoppas att läkarna har fel, men om inte hoppas vi åtminstone att ni skall få en någorlunda lång tid kvar tillsammans och att Lova får vara relativt välmående så länge som möjligt. Och att ni ännu får många varma stunder ihop som familj, det kanske underlättar när den jobbiga tiden kommer.
Många varma kramar från en trogen bloggläsare.
Kramar om och tänker på er!
Fastän det tar så sjukt ont att läsa vartenda ord.Läser jag..man är så tagen av allt.
Kram Pia
Grattis, tog dig in på vår Topp 10 :D
http://www.barakaffe.nu/?p=474
JÄVLA FÖRBANNADE JÄVLA SKITCANCER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
det är som att det inte finns några ord kvar att säga. det känns så overkligt. för fem dagar sedan när jag gick in på bloggen tänkte jag att lova skulle klara sig, att tumören skulle bli mindre av cellgifterna och att risken var störst att hon skulle bli blind ungefär. och så nu det här. det är så himla overkligt. KRAM!
Det gör så ont i hela mig att läsa och jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig hur ont detta gör för er. Jävla cancer, jävla skit! Så orättvist.
Tänker på er hela tiden.
Så fruktansvärt ni har det Anna-Maria, omänskligt jobbigt. Håller fortfarande tummarna att läkarna har fel och det sker ett mirakel. Förstår att du är arg och får ont i magen av läkarnas ord, fy att behöva höra det om sitt barn. Tänker på er massor. Kram Malin
Har inte varit inne på din blogg på en tid, men fick för mig att jag skulle titta lite hur ni har det nu och hur det går för Lova. Och ju mer jag läser desto mer ryser jag och tårarna börjar rinna. Så orättvist att en liten flicka ska behöva lida så mycket! Jag kan inte säga att jag förstår hur ni har det, men det måste vara fruktansvärt att bara vänta och inte kunna göra något. Önskar er styrka att kämpa vidare och många kramar till Lova! Tänker på er! Kram från en gammal brevvän!
Känner er inte men är så ledsen för er skull.Usch, tårarna rinner, lilla gumman... Vad orättvist livet är och vilka hemska sjukdomar det finns. Har en lika gammal flicka hemma och nu kramar jag henne extra mycket. Tack för att ni delar med er av det svåra. Nu uppskattar jag mina barn ännu lite mer. Kram på er
Hej! Jag är en av dem som är urkass på att kommentera men har läst din blogg sen innan Lova blev sjuk! Vi delar barnklädesintresset samt en hel del annat!
Vill bara skicka en varm kram till er allihopa.
Det är så ledsamt att läsa det du skrivit. Och att ingenting kunna göra. Det går som skrivet inte att sätta sig i er situation som måste vara värre än tortyr. Jag kommer iaf ihåg Lova då hon mötte mig på Erik Mattsson och gjorde "Sicken blåst" i magen på mig. Det har etsat sig fast i mig för ögonen strålade av glädje på henne och det stod i princip spjuver i pannan på henne.
Kram
Jävla cancer, varför? Så fruktansvärt fel! Varför kan man inte göra något bara se på! Tänker på er!
Många Kramar Jossan!
Har inte varit online och läst bloggar på ett par veckor... blir så ledsen när jag läser om beskedet ni fått! Sist jag läste så mådde Lova bra, och ni verkade så glada allihop.
Det är helt ofattbart! Tänker på er allihop. Ta väl hand om varandra!
Många kramar
Hej på dig!
Har tänkt på er hela helgen och vad ni nu går igenom. Skickar dig massor av styrkekramar.
Från Camilla
Instämmer .. *satanshelvetesjävla*cancer!!!!!!
Ja vad ska man skriva?
Jag verkligen önskar, hoppas, tror och ber om någon sorts vändning. När mor insjuknade trodde man ju aldrig att det skulle bli allvarligt men det tog 2 år så lämnade hon jordelivet - Detta får ju bara inte hända lilla söta Lova, jag känner mig så liten, ynklig och ledsen med tårar i ögonen efter att ha läst din blogg men det är ändå ingenting mot hur ni måste känna det.
Anna-Maria, i mitt hjärta finns massor av överbliven värme och kärlek som samlats på hög länge, ta den och sprid den över din familj.
Jag tänker på er.
Björnkramar// Johnny
Stackars er... gud va jobbigt.. lider m er.. å varför? kramar från mig å Li..
JÄVLA SKIT CANCER skriker jag högt,varför måste du ta barn (och alla andra sjuka) ifrån oss???
Är så ledsen för eran skull!
Varma Kramar
går in och läser din blogg o det jag säger bara nej nej nej det får inte vara sant :( dumma förbaskade cancer, varför varför varför? tårarna rinner ner för mina kinder..önskar det fanns något jag kunde göra..sänder mina varmaste tankar o kramar till er i denna stund <3
Tänker på er!
Många kramar till er alla!
Hej Anna-Maria.
Jag känner er inte, men jag känner med er. Jag har förlorat en klasskompis, en älskad morfar och en moster till denna hemska sjukdom som kallas för cancer. Ikväll när jag går och lägger mig ska jag skänka en tanke åt dig och din familj. Jag ska be min morfar och moster att ta hand om din lilla dotter den dagen då hon lämnar livet här på jorden för ett liv i Nagiala.
Stay strong for Lova....
Mitt hjärta brister av att få höra eran sorg. Med kärleken övervinner man sorgen. men hur gör man när det är en del av kärleken man sörjer? Håll fast vid varandra under denna tid och kramas mycket och ofta. Jag håller tummarna för mirakel.
Stora och stärkande kramar från en nyanländ.
Alltså kan aldrig föreställa mig din sits och speciellt inte i ditt barns. Bara tanken att det finns barn som blir sjuka i denna jävliga sjukdomen är fan i mig sjukt!
Jag är itne troende men detta får mig att tappa helt tron på om att de finns en Gud ändå. Varför barn ska få lida, föds till denna värld för att lida.
Usch lider med er!
Kramar och åter kramar! Mitt hjärta brister för er och Lovas skull! Skitcancer!
Så ledsamt att läsa. Jag känner er inte alls. Hittade din blogg av en slump, googlade på något antar jag, för ett par månader sedan. Jag blir alltid så berörd av bloggar om barn och sjukdomar. Så jag har fortsatt komma tillbaka hit någon gång i veckan. Alltid med hoppet om att läsa att äntligen så biter behandlingen och hon kommer klara detta. Cancer är ett j*vla skit!
Vill bara skicka några kramar som jag hoppas ger er lite extra styrka, om så bara pyttepyttelite...
usch va det smärtar att läsa vad ni går igenom, det är ju bara en minimal microdel av hur NI verkligen känner.
Finns inga ord som kan få det att kännas bra för er. Ger er alla en stor kram!!
Kram
Elin, Eddies mamma (från apriltråden)
Fy fan...det är så orättvist. Jäkla skitcancer! Vet inte vad jag ska skriva mer än jag är så otroligt ledsen och hoppas på något sätt att det finns mirakel. Stora kramar till hela familjen!
Tänker så ofta på er o de ni går igenom.. Så grymt o orättvist! Kan de gå så fort som en månad eller tre? Kan inte föreställa mej tanken.. att inte veta hur länge o hur man ska o va man ska o.. ja usch ja!! Lilla Lova.. Tänker så på er alla! Kram
man vill inte höra att man ska sluta hoppas, att det inte finns nån chans - som människa hoppas man ju att det ska ordna sig på nåt vis. förstår du är arg och förbannad på orden som vill ta från dig hoppet. kramar barnen här hemma lite extra, man ska inte ta nåt för givet här i livet, och tänker på er och hoppas på mirakel trots orden. och om inte det hjälper nåt som lindrar så hon inte ska behöva må så dåligt nu. :( kram!
