STÅR STILL
Bara att titta i något så simpelt som H&Ms klädkatalog gör ont, då man kommer till flickkläderna. Lova som varit så typiskt tjejig, vill klä sig i klänningar, ha nagellack och halsband och allt sådant. Jag brukar måla hennes små naglar i färger hon tycker om, rosa och rött. Men vems naglar skall man sedan få måla då hon inte finns. Snälla väck mig någon ur denna mardrömslika tillvaro. Ge oss livet tillbaka. Låt vår dotter få leva.
Kärleksfull tjej som alltid får folk att le, hon kramar många och delar ut pussar.
Hon är omtänksam, hjälpsam och pratglad.
En tjej som borde få växa upp och bli en gammal tant och avsluta sitt liv först då.
Ja, jag har då inte träffat Lova jättemånga gånger, men några iaf. Jag kommer ihåg första gången jag och dottern kom till "musiklek" i Godby. Det var också första gången jag träffade Lova och hon kom emot oss och började direkt hjälpa till att klä av dottern och fixa. Pratade på hur glatt som helst med ett stort leende :-)
Härliga unge!
Ingenting i världen kan få en att förstå det ni går igenom, men du ska ändå veta att det lilla man förstår så är det en hutlös smärta man känner av att läsa om det ni går igenom.
Jag fortsätter hoppas på det där miraklet!!
Jag kan inte sluta att tänka på er sedan jag i lördags läste om Lovas hastiga försämring. Jag tänker på och ber för er! kramar Linda
Den smärta ni upplever kan ingen annan förstå än de som varit i samma situation. För ett litet barns svåra sjukdom är alldeles för svårt att ta in, det är det värsta av det värsta som man som människa kan gå igenom. För det kan inte finnas något värre än att mista sitt barn.
Fast vi haft vår beskärda del av oro angående sonens liv så kan jag inte ens föreställa mig vad ni går igenom just nu och ännu svårare att tänka mig in i hur man reagerar på ett besked om att barnet man älskar ska dö.
Jag tänker på er och hoppas att ni får hjälp och stöd och allt det ni kan tänkas behöva för att överleva det hemska. Hoppet är det sista som försvinner och jag önskar att så länge Lova lever kan hon och ni få hoppas på en sommar med glass och sol.
Tusen styrkekramar,
Mia
orättvist.
Kram
Åh :( Jag är så ledsen..
Tänker på er så otroligt mycket, håller alla tummar och tår att Lova ska bli bättre!
Kram
Livet är så orättvist, så ojämnt fördelat med lycka och olycka, endel får inget medan andra får allt. Jag känner inte er mer än att jag vet vem ni är då Åland är så litet, men ändå har jag tänkt på er dag och natt sen ni fick veta dom dåliga nyheterna. Jag hoppas Lova hinner uppleva en glass i solen och lite hoppmatta i sommar! Tack för att du orkar dela med dig! Ta hand om varandra.
Jag är så otroligt ledsen för er och för Lovas skull. Så otroligt orättvist! :(
Massa kramar!
Ofattbart, jag tänker på er!
Många kramar
Lisa
Jag gråter när jag läser det du skriver. Sitter här urtrött med världens förkylning. Men jag har inget att klaga på. KRAM
Vill bara säga att jag tänker på er. Styrkekramar.
Läser mig sorg i hjärtat,Vill bara krypa genom skärmen och ge er en stärkande kram..
Många Kramar Hannah
Önskar att jag hade kraften att väcka dig från denna onskefulla mardröm.
Skickar en kram och hoppas den kan värma lite
KRAM
Hittade hit via "Moa's" blogg...
Orättvist, är det ända jag kan säga om den här skitsjukdommen!
Styrkekramar till er alla
Det värker i mitt hjärta när jag läser om Lovas öde...
Hej..
Läser varje dag om er...tänker så på er..kommer på er ibland bara mitt i vardagen o ser på Isabelle o ger henne en kram o tänker på dig,hur du känner d...men ja kan inte föreställa mig det..bara ana för vi har ju haft en mycket jsuk tjej vi med o änn e inte vårt över heller..
Kramar åt er o styrka!!
Fortsätt måla hennes naglar, låt henne klä upp sig, gör det ni känner för att göra. Jag hoppas innerligt att hon ska hinna studsa på studsmattan och äta sin första lösglass för året än.
Har haft såna dubbla känslor ända sen du gav beskedet om försämringen på bloggen. Har varit eländigt förkyld, men det känns som en pissfläck i universum när Lova har det som det är nu. Styrkekramar till er!
Jag är så otroligt ledsen, Anna-Maria! Mina tårar tar inte slut när jag läser om lilla fina Lova. Jag håller alla mina fingrar och tår för ett mirakel!
de du skriver under kortet stämmer så himla bra in på Lova. Hon är en underbar tjej. åh jag är så himla otroligt glad att ni kom på Filiphs kalas o att hon va så pigg som va då. de värmde så att se henne leka o ha roligt. o småbusa som bara Lova kan.
Önskar er styrka och mod nu när ni upplever en förälders värsta mardröm. Svårt att föreställa smärtan.
Jag känner inte er,men vi bor på samma ort och jag såg Lova på dagis några ggr och hon var alltid så glad.
FAAAAN va livet är orättvist !!!!!!!
Inget barn ska behöva genomgå detta.
Lilla söta Lova.
Det är inte rätt.
Kan inte ens försöka ge er min tröst.
Allt man säger känns så litet.
Er smärta kan man nog inte föreställa sig utan att själv vara i den sitsen.
Men jag vill ändå visa att jag verkligen bryr mig.
Hoppas verkligen på att ett mirakel kommer ske.
Mina tårar rinner ner för kinden för denna lilla flicka Lova
Jag har följ er kamp i ca 6 månader nu.
Den får inte ta slut.
kram
Jag sitter och gapar, kan inte fatta att ni fått detta oerhört tragiska besked.
Jag lever själv i en mardröm då jag kommer att förlora min mamma i hjärncancer, och även om detta är mitt livs stora sorg, så är det som du skriver ingenting mot att förlora sitt barn. Jag vet inte om och hur man överlever en sån sak, men jag vet att man gör det.
Vet inte vad jag ska säja.
Känner inte er, men har följt med din blogg i några månader nu, o senaste inläggen har jag läst med tårar i ögonen.
Massor med styrka åt er!
jag kan inte i min vildaste fantasi förstå vad ni går igenom..men det gör så otroligt ont att läsa vad du skriver.Jag hoppas så innerligt på ett mirakel så att eran lilla tjej får fortsätta leva.Sänder många styrkekramar till er och håller tummarna för att Lova ska få uppleva sommaren med glass och hoppmatta.
Vet inte alls vad jag ska skriva, men ni ska veta att jag tänker på er!!
Jag kan inte ens föreställa hur det skulle kännas att vara i er situation.Så ofattbart!
Lilla vackra Lova
Det går inte en dag utan att jag tänker på dig!
Ber om ett Mirakel
Kram Buttelina
Du är en så otroligt fin mamma, den finaste mamma dina barn kan ha. Jag brukar alltid vilja tro att det finns en mening med allt. Denna mening förstår jag då inte. Hur du tagit dig igenom allt är ofattbart. Ni har rätt att tro på mirakel, gråta, skrika och tom glädjas åt de stunder ni får mysa tillsammans. Skickar er en duns värme, styrka, healing och ja helt enkelt som en stor bamse kram.
Jag har följt med några månader i din blogg fast jag inte känner er,men läser nu detta och tårarna rinner ner för mina kinder,kan inte fatta att livet kan vara så orättvist även jag hoppas på ett mirakel att Lova skall få hoppa studsmatta och äta glass,skickar många styrke kramar till er och tänker på er <3
En mamma
det gör ont i mig också ska du vet..önskar jag kunde göra något för er..skänker er mina varmaste tankar o kramar <3
Hej. Det känns tungt i hjärtat att läsa om era svåra stunder som vi följt. Vi är dåliga på att höra av oss men ni har, och finns i våra hjärtan trots allt och vi tänker på er. Hör gärna av er om det finns något vi kan göra för er. Hjärtliga kramar från oss alla till er!
Sitter här med tårar i ögonen. Jag saknar ord..
Är det okej med dig/er om jag länkar till insamlingen från min blogg?