3 KÄMPAR

Just nu vet jag att med Lova finns det 2 flickor till som kämpar förgäves. Man önskar att strålningen skall ha effekt på Lova men läkaren och de andra ser det bara som ett smärtlindrande syfte som inte kommer att kunna få bort all cancer i Lova.
Och sedan finns det 2 andra små som bara har tid kvar nu.
Hon ena flickan har vi träffat här i Uppsala, hon andra inte men jag har läst hennes blogg redan innan Lova blev sjuk, Lova och flickorna är alla jämngamla.
Två skulle få börja skolan till hösten och sedan hon ena som hunnit börja ettan.
Man bara frågar sig varför. 3 liv, 3 liv som inte får levas fullt ut. 3 liv som troligen kommer att slockna under 2010.


Vad är meningen med att 3 små oskuldsfulla, levnadsglada barn på 6-7 år som skall busa och hoppa omkring på hoppmattor, sjunga, spela spel, baka, klä upp sig, barn fulla med skratt drabbas.
Barncancerforskningen jobbar för fullt men det känns ibland som om 3 av 4 barn överlever cancerreklamen är ett skämt när 3 är på väg att dö. Det känns som om 3 stolar är tomma och på 1 sitter ett barn kvar än tvärtom.
Jag är så mentalt trött på allt så ibland vill man bara att allt blir som vanligt, ibland att allt bara tar slut och ibland vill man bara att det är som det är bara Lova finns kvar på något vis. Känslorna är så blandade. Det är svårt att förstå hur en framtid utan henne skulle se ut men det går ju, det har gått för andra men hur vet jag inte, det är något man måste lära sig leva med då den tiden är inne. Ändå hoppas man på det där miraklet som alla bara suddar ut här gång på gång inom vården.


Jag har blivit så slutkörd att jag inte orkar med läkarträffar och ronder snart. De bara frågar samma saker, de bara konstaterar samma saker, alla säger samma saker. Alla verkar tycka samma saker. Och alla deras åsikter och konstateranden får en att må dåligt, de öppnar gång på gång alla små ytligt öppna sår så de på nytt börjar blöda.
Att vara förälder till ett dödsdömt barn, det är den svåraste uppgift som kan tilldelas en förälder.
Barn kan vara svårt sjuka på många vis, av olika orsaker, men så länge barnen inte är dömda att dö inom en viss tid så skall man leva med lyckan och nuet att man är en hel familj.



 

Lova igår, kämpandes mot cancermonstret och tiden.


Kommentarer
Postat av: Mitha

Kan för mitt liv inte föreställa mig det ni går igenom. Tårarna rinner och jag vill bara krama om er allihop fast jag inte känner er. NI kämpar så oerhört och jag önskar bara jag kunde göra nåt för att hjälpa er!



Massa styrka och kramar från en mamma till en annan...

2010-05-07 @ 11:09:36
URL: http://himmelohelvete.se
Postat av: Camilla Bergström (Smillamilla)

Älskade älskade lilla lova, så söt som en prinsessa.



I går såg jag en svårt sjuk flicka i Åbo på sjukhuset , troligen också med cancer då hon hade tappat håret. (Kanske en ålänning då hon hade en systugans mössa på sig?) Hon var i samma ålder som Lova och då kom tårarna. Jag fick skynda mig därifrån så att folk inte skulle tro att jag var galen.



Du skulle bara veta hur mycket jag tänker på Lova, trots att jag inte känner henne.



KRAM till er alla!

2010-05-07 @ 11:22:18
Postat av: Moa

Det finns ingen mening med det här. Det gör det verkligen inte. Tror jag vet vilken en av de andra flickorna är, har följt henne sedan 2007, och blir bara så arg och ledsen och maktlös när det går såhär. Det finns verkligen ingen mening. Många kramar till er!

2010-05-07 @ 11:35:59
URL: http://legobit.bilddagboken.se
Postat av: Johanna H.G

Kramar om dig du fina starka mamma!

2010-05-07 @ 12:15:29
Postat av: Veronica

:(

Liver stinker,

VARFÖR måste barn bli änglar..?..

2010-05-07 @ 12:28:24
Postat av: Lindaj

A-M, du skriver så fantastiskt bra! Ingen blogg/bok jag någonsin läst om det hemska ni går igenom har någonsin beskrivit det så bra som när du skriver. Jag har trots allt läst en hel del sånt i mina dagar, av eget intresse samt under studietiden.

Kämpa på, du är trots allt jätte stark som orkar skriva, det är ett stort jobb bara det! kram till er ♥♥♥

2010-05-07 @ 12:29:44
Postat av: camilla som har Tilda med hjärntumör

Hej! Allt är så grymt och orättvist. Jag lider så med er. Jag inser att vi så småningom kan befinna oss där ni är nu och jag försöker sätta mig in i det. Men fasen vad svårt det är att föreställa sig livet utan ett av sina barn.



När jag ser fotona på Lova slår det mig varje gång hur mycket min Tilda och hon påminner om varandra med glada leenden och runda kortisonkinder.



Styrkekramar till dig och din familj.

Camilla

2010-05-07 @ 12:45:10
Postat av: Jessica Mäki

Jag finner inte ord för vad ni går igenom, önskar så att det skulle finnas en lösning för allt skit..Styrka kramar till er!! Det är en underbart fin dotter ni har =)

2010-05-07 @ 13:08:58
Postat av: Malin

Det gör så ont i mig att ni ska behöva gå igenom det här, att någon ska behöva gå igenom det här. Ni finns i mina tankar!

2010-05-07 @ 13:32:46
Postat av: Anneli

Hej Anna-Maria.

Jag undrar om Du och din man och Alvin får stöd mitt i allt detta. Finns det någon där som erbjuder er nära anhöriga stöd? Någon att luta sig mot, spy ut allt elände och all oro till? Jag hoppas innerligt att ni fått frågan oavsett vad Ert svar tillbaka är.

Tänker på er alla fyra!

2010-05-07 @ 14:08:48
Postat av: Biancas familj

=( Skickar styrkekramar från oss alla till er alla

2010-05-07 @ 14:12:02
Postat av: BeckaHBitcH.se - triss i gossar

Att förlora sitt barn må vara fruktansvärt och vidrigt hemskt men att se sitt barn tyna bort, att vara förälder till ett dödsdömt barn? Olidligt. Fy fasen vilken smärta! Glöm inte att du INTE ALLS måste vara stark! Du FÅR vara arg, ledsen, rädd, förtvivlad, bitter, avundsjuk! Du har RÄTT till det!

2010-05-07 @ 14:15:51
URL: http://beckahbitch.se
Postat av: Nettan

Lilla Gumman, en liten söt fin tjej som Lova....

De är så fulla av liv i den åldern, så underbara som en blomma som precis slår ut i fulländning från en grön knopp.

Man undrar och undrar och undrar och ju mer man funderar desto konstigare blir det att tänka att något som sjukdomar, skador eller liknande överhuvudtaget kan drabba något som sprudlar så av liv. Men det finns inga logiska svar.

Jättekramisar !

2010-05-07 @ 14:24:28
Postat av: Camilla

De värker i hela kroppen när jag läser dina tankar, jäv-a skit cancer. Finns inga ord som hjälper, men tänker på er och sötaste lilla Lova. <3

2010-05-07 @ 14:36:41
Postat av: En farmor

Ni finns i min varma tanke....

2010-05-07 @ 15:52:52
Postat av: en barncanceröverlevare

kan du länka till de andra barnens bloggar? vore trevligt att läsa om hur dom kämpar också. ha det bra<3

2010-05-07 @ 17:31:36
Postat av: Jennifer

Jag har följt din blogg länge, sen innan Lova blev sjuk, men aldrig kommenterat. Det jag från början fastnade för i din blogg var dina inlägg och bilder på barnens kläder, men en helt vanlig blogg som jag följde utvecklade sig snart till en väldigt ovanlig blogg.. Måste bara få skriva en rad nu till er, jag tänker på er. Det gör ont i hjärtat när jag läser om allt ni måste gå igenom.

Kram

2010-05-07 @ 17:36:22
URL: http://www.jnfer.blogspot.com
Postat av: Toja

Söta Lova :) tandlös och med nytt fint hår. Kämpa vidare, det KAN ske mirakel .. !! kram

2010-05-07 @ 18:32:06
Postat av: ♥

Tänker på er dagligen.

Vet att ni går igenom

det absolut värsta en familj

kan göra.

Ömma Kramar till Er alla.

Titti

2010-05-07 @ 18:33:03
Postat av: Erica

Även om vi inte känner varandra så känner jag så för hela din familj och alla andra som går igenom samma sak. Det borde inte få hända någon!!!

Tappa inte hoppet! Vi är många som tror och hoppas att allt ska gå bra för lilla Lova!



Kramar!

2010-05-07 @ 19:14:33
Postat av: jessica 84

hej.↲Jag känner er inte men följer eran blogg varje dag. Och det gör ont i hjärtat varje gång. Ni är jätte duktiga som kämpar. Tänker på er. Många kramar jessica

2010-05-07 @ 20:21:19
Postat av: marianne

Vilket starkt inlägg, så svårt att läsa, så smärtsamt. Tänker på er i en oerhört tuff tid.

Det finns ingen mening....

Det finns ingen rättvisa....

Ja, det är oerhört orättvis...

Ja, det är förjävligt.....



Kram

2010-05-07 @ 20:24:51
Postat av: Terese

Kan inte med ord beskriva vad jag känner för er nu. De är inte rättvist att det ska vara såhär! Stora stora kramar till er, känner ju inte er alls men kramar kan man inte få för lite av! Alla mina varma tankar går till er och söta Lova.

2010-05-07 @ 23:03:32
URL: http://terese.wordpress.com
Postat av: Amanda<3

mina tårar rinner anna-maria när jag läser ditt inlägg..skänker er massvis med kramar <3 tänker på er hela tiden..

2010-05-08 @ 11:42:42
URL: http://jessicaaamandaa.blogg.se/
Postat av: En annan mamma

Det finns ingen mening med att oskuldsfulla, levnadsglada barn ska drabbas av cancer. Inte en endaste gnutta mening, bara smärta. Vad gäller den tomma stolen, den fjärde, och din undran så tror jag att det också hänger ihop hur man lägger upp en statistik. Du vet, med statistik kan man vanligtvis bevisa det mesta. Jag hörde någon gång att alla sorters knölar i huvudet kallas för cancer, även s.k. godartade. Utav dessa kanske det är många som klarar sig bra och räknas de med i statistiken, ja, så ser den förstås mycket ljusare ut. Bra eller dåligt? Jag vet inte. Men jag har en mycket bestämd känsla att barnen med elakartade hjärntumörer har riktigt dåliga odds. Dessutom har jag hört talas om en femårsöverlevnad. Är det det som menas med att överleva cancern? Hur påverkas statistiken när barn klarar 5 år men går bort det sjätte året? Min tjej har kämpat i fyra år och 6 månader. Hon är på benen, pigg och full av liv. Men dömd. I hennes hjärna samlar cancermonstret sina krafter för att slå till ännu en gång, förmodligen med mer kraft än någonsin. En sista gång. Eller än nästsista? När? Ingen vet. Efter sommaren. Till jul eller 2011. Jag förstår din mentala trötthet. Du funderar jämt på de där alternativen, på vad som skulle vara bäst. Slut nu eller hellre senare? Livet utan henne. Omöjligt. Men andra har klarat det. Hur då för Guds skull?? Varje alternativ är ett helvete. Förutom det som skulle göra allt som det var förr. Och just det kommer ju inte att inträffa. Eller? Om jag hoppas jätte hårt. Kanske? Och ja, alldeles rätt, hoppet på miraklet, det enda sättet att kunna överleva alla de 24 timmar av ett dygn störs och förstörs av all kontakt med vården. Jag förstår till 100 % att du inte orkar med läkarträffar och ronder. Jag vet inte, men kan du göra något åt det? Hoppa över??? Jag vet inte. Det får dig att må urdåligt, usch ja, jag vet, jag vet. Nu är vi ju inte på sjukhuset så vi har betydligt lättare att undvika vården. Jag lovar, vi gör det i störst möjliga mån. Jag har slutat att fråga. Jag har slutat att läsa och rota, det är min pappa som har tagit på sig att leta och leta om det finns någon chans någonstans i världen. Bara siluetten av sjukhuset som jag ser när jag kör där i närheten, en mil bort, får mig att känna mig kräkfärdig.

Jag vet inte vad jag kan önska dig. Det är ett så otroligt förtvivlat läge. Jag vet ju inte vad som kan trösta mig, vet aldrig vad jag ska svara folk som frågar mig. Finns det något? Med den här kommentaren vill jag väl bara bekräfta dig i dina funderingar och uppfattningar. Håll ut. Gör allt du bara kan för din dotter. Du gör det ju säkert redan. Gå ner till stan och köp saker till henne. Blommor, Barbies, läppglans. En ny blomma varje dag. Pyssla och rita för henne. Hela tiden. Klä väggarna med dina teckningar. Kanske kan Love medverka på någon teckning. Ge henne ett (tomt) dockskåp och låt någon docka eller pryl flytta in varje morgon och kväll. Slå in i presentpapper så Love får öppna och ta fram grejerna själv. Flera gånger om dagen, när hon orkar. Jag vet inte, kanske det funkar inte, förlåt att det var en dum idé i så fall. Lägg all din ork på att förgylla hennes tid. All din ork och lite mer. För Lovas och för din skull. Kanske du kan bedöva den där ofantliga, omänskliga smärtan lite, lite, lite grann.

Stor styrkekram!!!

2010-05-08 @ 12:09:53
Postat av: Carina

Det finns ingen mening med allt detta, så känner jag, det e så himla onödigt att barn ska drabbas.

Tänker på er, styrkekramar. Härlig bild på Lova o värmekaninen trots allt.

2010-05-08 @ 17:15:14
Postat av: Tessa

gulle gumman kämpar fram ett leende med glugg. Jag hoppas fortfarande på det där miraklet. På något vis finns det inte för mig att Lova bara ska somna in. Hoppas hoppas.

2010-05-08 @ 20:59:21
URL: http://bianco.webblogg.se/
Postat av: Jeanette

Finaste Lova!

Tänker på er.... det är så helt jäkla orättvist detta!!

Massa kramar till er!

2010-05-08 @ 22:38:16
Postat av: Hanna

Sonen har haft en väldig period med intresse för döden då han tillbringat så mkt tid på sjukhuset och med den en väldig rädsla inför detta och alla eventualiteter. Vet ej om ni läst den men Adjö Herr Muffin är en väldigt fint skriven barnbok som förklarar fint men ej urskuldande. för att milda eventuell oro och rädsla. Förlåt att jag ens skriver detta känns hemskt. Jag tänker på er dagligen och jag hoppas så att miraklet ska ske. Men ville bara ge ett boktips som har lindrat en hel del oro hemma hoss oss och även för mig. dock så är vi i väldigt skillda situationer och jag har aldrig behövt bli driven så långt som du tvingats i dessa tankar. jag önskar er verkligen av hela mitt hjärta att allting ska bli bra.

2010-05-09 @ 01:01:33
Postat av: Camilla

Önskar jag fann några ord som kunde hjälpa på något sätt..men..en medmänniska tänker på er och jag kan bara hålla med om att livet kan vara så förbaskat orättvist! Om jag får be om något ikväll så är det att lilla Lova ska få bli frisk igen, hon är så fin på bilderna du lagt upp.



Nu måste jag hitta något att torka bort tårarna med...

2010-05-13 @ 01:08:00
URL: http://millansmemoarer.blogg.se/
Postat av: alexandra - AALEXANDRAT.SE

tycker att det ni går igenom är fruktansvärt hemskt.

men ni måste kämpa.

jag har en anhörig som fick stroke då (inte samma sak men ändå) och då hade hon 50% chans att överleva och 50% chans att inte göra det.

men hon hade verkligen viljan och hon är en kämpe, läkarna sa att utan den viljan så skulle hon nog inte har överlevt.

så fortsätt kämpa, ge aldrig upp.

kram från mig<3

2010-05-13 @ 10:36:47
URL: http://aalexandrat.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0