KRÖNIKÖR PÅ BRIO
Jag har blivit tillfrågad att skriva några fler krönikor hos dom efteråt så vi får se vad jag slänger ihop. Jag tycker ju annars om att skriva om allt möjligt så varför inte. Man kan alltid skingra sina tankar en stund eller så.
Som tack fick vi välja en valfri leksak så efter att den " lyxigaste " tågbanan var slut valde jag en annan sådan.
Min krönika kan du läsa här.
Tågbanan jag valde.
Fin tågbana! Får en att längta tillbaka till tiden man fortfarande kunde leka med sådana.
Och jag är så ledsen över Lova, beklagar verkligen sorgen..
Vilken fantastisk krönika!! Du skriver jättefint och det träffar en rakt i hjärtat <3
Beklagar återigen att ni inte fick ha kvar er fina prinsessa på jorden :(
Många kramar!!
Jag tyckte att det var fint skrivit och starkt gjort från dig.. jag kan bara int säga så mkt men jag lider verkligen med er.. allt jag läser om det du skriver o allt så känner ja att tårarna rinner för jag känner vilken stor sorg ni bär på.. jag lider verkligen med er.. kram
jättefint skrivet anna-maria. du ska nog satsa på att skriva krönikor i framtiden. kort, informativt och bra skrivet! lyfter på hatten =)
Vilken BRA krönika!! Så rak och ärlig från hjärtat!
Tusen kramar i er svåra tid!
Vad kul med krönikor! ;D
Gillar din/ eran blogg, det är intressant att följa er!
Ha det fint:)
Du skriver så otroligt bra ! Det du skriver träffar en rakt i hjärtat .. Man kan inte låta bli att bli tårögd ! Hoppas du fortsätter vara lika stark även fast det är sjukt svårt !
Sov sött Lova ..
Kan bara med sorg i hjärtat läsa de hemska kommentarerna du fått! Vi har aldrig träffats, kommer säkert heller aldrig att ses. Jag har precis som du två barn i ungefär samma ålder. Allt det du skrivit om ert liv i glädje och sorg har gett mig så mycket! Tro det eller inte, sant är det! Jag tvingas att inse att livet inte kan tas för givet. Alla de där slitna orden får en mening. När ekorrhjulet snurrar som fortast, när jag blir sur och vresig mot barnen eller mannen så tänker jag på er. Tar en "tanke-timeout" och sen tar jag i med nya krafter. Positiva såna. Jag vill inte träta och bråka bort livet med onödigt tjafs. Jag vill FYLLA mitt liv med BRA saker. Jag vill ha vardagslyx om det så bara är att måla målarbok i dotterns rum. Jag vill njuta av livet medans det finns. Just du och dina ord inspirerar mig mycket och jag vill att du ska veta att allt du skrivit indirekt ger mig kraft att bli en bättre och mer närvarande medmänniska.
Jag lider så fruktansvärt med er. Och vill samtidigt tacka dig för att vi får dela detta med er. Jag vet att det finns fler människor därute som också kommer bli mer närvarande i livet efter att ha läst dina fina ord!
Jag sitter här hemma och lyssnar på Melissa Horns ljuva toner. Plötsligt får jag för mig att kolla på blogg.se´s lista över nya bloggar. Jag får syn på din blogg och blir nyfiken. Genast får jag en klump i magen. Det gör ont inom mig. Och jag lider med dig och din familj. Mina ögon fylls med tårar och jag kan inte hålla emot obehaget som sprids inom mig. Att ha förlora sitt barn ska ingen behöva vara med om. Det är hemskt, oförståeligt, men framförallt väldigt orättvist. Jag beklagar er sorg oerhört mycket. Krönikan du skrivit kommer säkerligen beröra många. Den berörde mig,och jag skänker en tanke till dig och din famlij & jag önskar er all lycka nu. Och glöm aldrig att Lova alltid finns med er!
Så vackert språk du har. Det går rakt in i hjärtat. Allt gott önskar jag er och att ni alla får den kraft ni behöver för framtiden. Lilla Lova har berört mig i mitt liv och hon har en speciell plats i mitt hjärta fast jag aldrig träffat henne. Vila i frid lilla Lova.
Vilken bra krönika,den gick rakt in i hjärtat.
Du har så rätt att man ska leva och njuta av dagen för morgondagen vet man ingenting om.
Våran familj lever med cancer monstret varje dag,vi njuter varje dag för vi vet inte hur framtiden kommer att se ut.Det är så hemskt hur man är som människa,att det måste hända något för att man ska binse hur mycket man älskar varandra.Man värderar livet på ett helt annat sätt nu.
Till dom som skriver så hemska kommentarer:Har ni ingenting innan för pannbenet,hur kan man vara så elak.Tänk till innan ni skriver det kan hända dina nära och kära något hemskt...
Många styrke kramar till er från oss i eskilstuna
Jättefin krönika. Den talar rakt in i hjärtat.
Jag berörs så oerhört av det du skriver, väldigt bra krönika och blogg. Jag kan verkligen stressa och tycka livet är ett rent helvette när min dotter sover dåligt,vaknar tidigt. Jag är bra på att gnälla över alla värdsliga problem. Eftert att ha läst din blogg känner jag mig så oerhört lyckligt lottad och skall verkligen försöka att njuta mer av vardagen. Jag älskar givetvis min dotter över allt! Jag har en fruktasnvärd skräck att samma sak skall drabba henne, jag vet inte hur jag skulle klara det. Cancer har alltid varit min största nojja, när hon får feber och blir aptitlös tror jag det är leukemi. Man går aldrig säker det är det som är så hemskt!! Men man måste leva i nuet och njuta av livet som det är idag för man vet aldrig vad morgondagen för med sig. Jag skall nu försöka mer att njuta och inte klaga över småsaker. Du är otroligt stark och jag tror att ni fått Lova av en anledning även Lova kanske var tvungen att gå igenom det här, jag tror på själavandring och om det är som jag hoppas och tror har ni känt varandra i alla era liv och ni kommer få träffas igen. Jag har läst en bok som heter ljusfolket som berört mig mkt ang själar och själavandring. Lova ser efter er nu det är min fulla övertyglse!! Många kramar från Therese!!
Vilken fin krönika. Du berör mig med varje inlägg du gör. Tänker så på er. Värker i hela kroppen, jag är så ledsen för er skull. Ta hand om er, kramar Victoria
Hej Anna-Maria! tycker det var en jättebra krönika och en bra blogg du har.Jag tycker det är bra och starkt av dig att skriva som du gör. Jag har varit en mamma som gnällt mkt om småproblem hit och dit och en riktig tjusmorsa men sedan jag började läsa din blogg så har jag blivit så stark i mig själv och ta vara på tiden man har med sin familj och gnäller det gör jag aldrig längre och jag mår bättre då,Vill bara skriva att du skriver bra och jag är så ledsen för att lilla lova fick denna dumma sjukdom och inte fick stanna kvar. Fortsätt skriv det är många som läser och tycker allt är bra du skriver.Kram Tessan
Vilken fin blogg du har, jag har suttit och läst här länge nu. Tårarna strömmar ner för mina kinder.
Jag känner er inte men tänker på dig och din familj.
Lova har det bra nu, hon tittar ner på er och ger er tröst. Det var en fin flicka ni hade, nu är hon i himlen, och där kommer ni hela familjen sen återförenas.
Jag önskar er all lycka och styrka. Ta hand om er! Kramar till er!
Fint skrivet! Inte ett öga torrt!
Så bra du skriver.
Vartenda ord hittar rakt in i hjärtat :(
Åhh vad jag önskar att den här krönikan inte handlade om sjuka Lova utan om en frisk livlig flicka. Men ödet ville inte så.
Återigen beklagar sorgen och skickar de varmaste kramar <3
Du berör mig djupt i själen med din berättelse.
