TOMT, OCH UNDERLIGT
" hälsade på " Lova ikväll till sjukhuskapellet. Det var fint där i det lilla rummet. Med tända ljus, Lova i sin säng med sina små nallar, föremål och blommor vi lämnade hos henne tidigare. Sitta där och småprata, vara ledsen, känna värme, känna bitterhet.
Stor bitterhet mot det aldrig kan återupplevas som på bilden nedan, trots Lova då var sjuk redan och trött busade hon med den hon höll av mest. Idag är han ensam, han saknar sin syster. Vi saknar Lova.
Alvin var hos farmor under tiden vi var och " hälsade på " Lova. Efteråt for jag och maken till Lovas gudföräldrar.
De hade ringt och frågat så snällt om vi ville komma och äta middag där. Det gjorde vi.
Det var skönt, lite tungt att se deras barn leka tillsammans när man själv en gång hade samma sak. Men samtidigt så fint att se hur det skulle vara och hur det skall vara.
Vi är så tacksamma gentemot alla de som öppet möter oss i sorgen. De som ringer, de som släpper in oss i sina liv och som vi gjort i vårat. Just Lovas gudföräldrar kommer efter det här att ha en ännu större betydande plats i vårat liv.
Det vet jag.
Vad jag tänker på dig och din familj. Har läst din blogg under en tid och hoppats på att under skulle ske. Så blev det inte. Tänk att man kan bry sig så mycket om en familj man aldrig träffat. Men på något sätt så känns det som jag "känner". Du har skrivit så fint. Jag har själv mist ett barn genom olycka. Det tar sin tid, men så småningom kommer nog även du och din familj att kunna skratta och finna glädje igen. Även om ingenting är som förut. Tiden kanske inte läker såren, men vi lär oss att leva med dem. Många varma hälsningar från Lena
Jag vet inte vad jag ska säga.. Blir så berörd & tänker på er väldigt ofta!!
<3
En massa kramar till dig & familjen! Det finns många som tänker på er & sörjer med er.
Sitter här och gråter på jobb när jag har läst om er stora enorma förlust. Jag kan inte föreställa mig hur det känns att förlora sitt älskade barn, vill inte för bara tanken är skrämmande och gör för ont. Önskar så att jag kunde göra något för att lindra er smärta men vet att det inte går, vill att ni ska veta att ni finns med i mina tankar och skickar all styrka till er via dem. Tyvärr försvinner aldrig sorgen men man lär sig leva med den. Skönt att se att ni har vänner och familj runt er i er stora sorg. Tack för att du vill dela den med oss här ute det ger en lite perspektiv och tankeställare att inte ta för givet utan att verkligen uppskatta det man har.
Varma kramar till hela er familj.
Jenny
Jag beklagar så djupt er stora sorg, sitter här och tårarna rinner nedför mina kinder, vet att inga ord kan lindra er stora smärta..
Livet är så jäkla orättvist när man måste begrava sitt barn!!!
Ta vara på varandra och vila i frid lilla söta Lova!
De varmaste kramar jag kan uppbringa sänder jag er.
Hälsningar
Katten från Babyboom
Sänder er en tanke. Så fruktansvärt allting,har suttit och läst igenom massor av inlägg (jag hittade bloggen idag) och jag tycker ni är bland de starkaste familjer jag stött på.
Må ni finna ljusa stunder i denna sorg,eran ängel får vila i frid nu.
Kram till hela din familj.
Såå söt bild på de vå fina!
Jag ar hela dagen tänkt på er och kan fortfarande inte förstå att det är sant. Trots att jag inte känner er personligen känns det som att jag har kännt er hela livet och jag kan inte acceptera att lilla Lova är borta. Tårarna bara rinner nedanför mina kinder och jag är ledsen. Ser på min pojke, och tänker hur jag skulle känna, nej jag vill inte, men ändå gör jag det. :( Skickar de varmaste kramar och många tankar.
Hur ska man nånsin kunna förstå? Ett älskat barn, fullt av liv i den ena stunden är plötsligt för evigt borta i den andra - det är oföreståeligt, för hemskt för att kunna ta in. Skönt att ni har människor omkring er. Glöm inte att ni har många är med er i tankarna också.
Beklagar... många kramar!
Vila i frid Lova.
Varma hälsningar till hela familjen
jag beklagar verkligen forlusten djupt..de maste vara en offatbar kansla att forlora sin egen dotter..totalt storbola nar ja laste alla inlagg.snalla va start och forsok att fortsatta ..aven om forlusten och din underbara dotter inte kan komma tillbaka,sa kmr hon alltid finnas kvar i ditt minne och kommer aldrig bli glomd. hon ar inte i smarta nu:) ja vet hur det kanns att forlora en riktigt nara van och de ar sa smartsamt att man kan inte beskriva det! som ja skrev..man maste alltid move on sa att saga men kanslorna kommer allid att vara dar.men jag har gjort min saknad till glada minnen istallet och forsoker se de mest positiva sakerna,de gor det lattare:). hoppas du ar okej och ta hand om dig och familjen :) <3
asså fyfan vad taskiga kommentarer längst ner, usch!!
Det måste vara hemskt, jag beklagar sorgen :/
Jag skall alltid älska. En låt som sjungs av Carola, lyssna på den, väldigt fin.
Må du vila i frid fina flicka. Krama min ängel Alexandra där uppe i himlen.
Lider med er, det finns inga ord.
Hej jag igen här....
Jag skäms. Jag ber om ursäkt.
Jag beklagar sorgen.
Jag önskar dig all styrka.
KRAMAR
TEAM LOVA♥
Jag fällde en tår när jag läste om eran stora förlust. Hon var ju bara ett barn? Varför? Beklagar verkligen.
Beklagar nå så oerhört mycket må hon vila i frid lilla Lova, hon är nu en vacker ängel som fått fina ståtliga vingar och rest till himmlen.
kram till er allihopa
They say memories are golden, well maybe that is true.
I never wanted memories, I only wanted you.
A million times I needed you, a million times I cried.
If love along could have saved you, you never would have died.
If tear can build a stairway and heartace make a lane,
I walk the path to heaven and bring you back again.
Har nyss suttit och läst din blogg. Tårarna rinner verkligen väldigt mycket. Grät så här sist då jag miste min bäst vän i samma sjukdom! Vän är inte samma som barn så kan bara föreställa mig en liten del av din sorg.
Beklagar verkligen
Anna-Maria, Lova är alltid er dotter,syster och allt hon ska vara till er. Ingen kan någonsin ta det ifrån er.
Barn är en gåva, en sällsam företeelse.
De öppnar upp oss som aldrig förr, de gör oss levande.
Jättemånga och jättestora kramar !
Beklagar såå mycket sorgen ni måste ha i era hjärtan..=(.. Har själv barn och vet inte hur jag skulle reagera om detta hände min dotter, men tror inte jag skulle klara det på ett bra sätt iaf..förlorade min mamma i cancer för många år sen och trodde det var det värsta som kunde hända, tills jag fick egna barn och förstod vilken kärlek man har till sina barn... tänker på er! Och tycker du är otroligt stark som orkar skriva om detta.. Kram till er!
Vet inte vad jag ska säga. Tänker på er och beklagar er sorg. Vila i frid Lova.
Kramar från Maria med familj
BREVET FRÅN HIMLEN TILL MIN ÄLSKADE MAMMA
Nu är jag här i himlen och tittar ner på dig,
jag vet och jag känner, hur du saknar mig.
Jag känner av din stora smärta,
som du för alltid har i ditt hjärta.
Jag kom ner till jorden ett litet tag,
detta var en skriven lag.
Min tid på jorden blev inte lång,
jag skulle tillbaka till himlen, nästan på en gång.
Ett lån till dig jag bara var,
och jag kunde inte så länge stanna kvar.
För jag var en gammal själ,
och detta kände du mamma, så väl.
Älskade mamma, när du känner en kärleksfull vind,
är det jag som smeker din tårfyllda kind.
När du känner saknad och sorg i ditt bröst,
är det jag som finns bredvid dig, och ger dig tröst.
När jag står vid din sida ibland,
känner jag vårt starka kärleksband.
Då längtar jag också efter dig,
precis så starkt som du längtar efter mig.
Men varje gång du stilla viskar mitt namn,
känn hur jag kärleksfullt tar dig i min famn.
Känn hur jag ger dig av all min styrka,
och vet att du är den mamman jag alltid ska dyrka.
Älskade mamma, jag ber dig, lev ditt liv fullt ut,
tills den dagen då ditt liv tar slut.
För då min älskade mamma och vän,
ska du och jag åter mötas igen.
Skriven av
Marie-anne Thörnström den 21-4-2003
mamma till Marcus 82-02
Hittade denna vackra dikt hos veronicaolin.blogg.se
Åh jag beklagar sorgen ;(
Livet är så orättvist. Sitter bara här och gråter när jag läser att hon är borta.
Vila i frid Lova.
Kram
Hm, tänker massor på er! Trodd int det skulle hända så snart.. Hoppas vi kan ses någon dag! Kram från mig å Li..
Skickar varma KRAMAR till er familj, tänker på er å tänder ljus för er fina dotter!
Vi skickar våra goaste, varmaste KRAMAR till lilla Lova, sov så go, lilla vännen!!
Tänker så på er...varma kramar till er alla från Malmö
Sakta kom en stilla vind,
smekte ömt din lilla kind.
Ovanifrån kom en ängel,
och satte sig i våran ring.
Han kom med budskap
om barn och lek och spring.
Du tog hans hand,
gav mamma en kyss på kind.
"Gråt ej mer,mamma
vi syns snart igen"
Sakta sakta,
med ängeln ni steg upp.
Till himlarna av blåaste färg.
Till lek och spring.
Jag orden aldrig glömmer!
Sov gott min lilla ängel!
Sov gott lilla Lova <3
Lova att vaka över din familj! <3<3
hej... jag klickade mig in på din sida lite spontant sådär... Jag är helt mållös efter att ha läst vad ni har gått igenom och vad som nyligen hänt...
Jag är jätte ledsen för er skull...tårarna rinner trots att jag inte känner er.. världen är orättvis.
Beklagar sorgen.
Ta hand om er.. Jag tänker på er
Jag tror jag sagt det förut, men måste åter säga att jag beundrar din styrka o ditt sätt att orka skriva o berätta åt oss om dina innersta känslor o tankar. Jag tror jag aldrig hade klarat av det...
Det är en så overklig situation ni befinner er i, kan endast "fantisera" hur det känns. Många varma kramar till er i er stora sorg. Önskar jag kunde lätta er börda...
Tänker massor på er.
Kan inte förstå vad ni går igenom.
Det ni går igenom är det absolut värsta mardröm som jag kan tänka mig...fina lilla Lova, den kämpande krigarprinsessan ♥
Massor med styrkekramar
Det känns fortfarande otroligt tungt att läsa här. Trots att jag följt bloggen ända sen Lova blev sjuk så kan jag fortfarande inte fatta att det slutade så här. Det var ju inte så det skulle bli. Jag hoppades så på ett mirakel in i det sista!!!
Jättefint av Lovas gudföräldrar att finnas så nära, det måste kännas skönt med människor i er närhet som visar att de finns där för er.
Och så läste ja inlägget igår om de elaka kommentarerna du fått här på din blogg. Saknar ord för hur folk kan vara så hjärtlösa att skriva något sådant till er mitt i er ofattbara, svåra sorg!! Man blir häpen över att det finns såna människor.
Tänker så mycket på er och hoppas att vi genom våra kommentarer här på något sätt kan ge er lite energi och ork att ta er igenom allt svåra som väntar er. Ert liv blir aldrig detsamma, men med tiden lär ni er att leva med det. För Lovas skull och för Alvins.
Många kramar till er!! Passar också på att vinka upp till Lova som springer omkring uppe på molnen och skrattar och busar.
Jag beklagar verkligen. Jag hoppas att ni kämpar på!
Det finns inga ord som är tillräckliga...
Min lillebrorsa dog i cancer (hjärntumörer) när han precis hade fyllt 7. Jag förstår att ni kommer att ha en jobbig tid framför er. Som syster var det väldigt jobbigt att se sina föräldrar ledsna hela tiden, man glömdes liksom bort. Ge Lovas bror mycket uppmärksamhet och chansen att få prata om vad som har hänt. Då blir det lättare för honom att känna sig uppskattad. Det är inte lätt som syskon att plötsligt bli lämnad ensam kvar. Mina tankar är med er.
Känns jättetråkigt att en så fantastisk liten människa måste lämna er.
Vilken underbar bild. Vilken underbar storasyster hon var och fortfarande är! Genom bilder, saker och era minnen kommer Lova för alltid att finnas kvar hos lillebror. Läste i någon tidigare kommentar att ni alla kommer att ses igen en dag. Att flera år här på jorden bara är ett par dagar hos Lova. Jag tror verkligen att det är så. Jag är helt övertygad om att det finns ett liv efter detta, ett mycket härligare, fridfullare och oskuldsfullare liv. Där finns inga sjukdomar och dit ville Lovas själ lite tidigare än andra... Nu har hon fått frid och när lillebror levt sitt långa liv kommer de att få träffa varandra igen och känna den kärlek och gemenskap de kände när den här bilden togs.
Kramar
Blir helt berörd av detta..
Beklagar den enormt stora sorgen... :(
Kramar till er familj!
Tårarna rinner som en tjock flod. Blir tokig/galen av sorg att din Lova och att andra barn dör.....det är så grymt, galet och ont. Kan inte ge dig några ord som lindrar smärtan, men jag är överygad om att ni en dag kommer ses, och den glädjen...kommer vara oändlig. Sänder er mina tankar och styrka. Du Anna-Maria, lovas vackraste mamma, tack för att du delar med dej av Lova, Kram Cecilia
Vill ge er all den Styrka och Kraft jag har och en Varm Varm Kram.................
Vill bara skänka en stor kram till er, i er stora sorg. Det finns inga ord.
Jag får tårar i ögonen då jag läser vad som hänt. Varför är livet så orättvist ibland? Det där monstret till cancer skulle jag vilja prata med, en gång för alla....Det ända positiva i sorgen är att hon slipper ha ont, fast de orden kanske är svåra att ta in nu.
Efter min mammas död, så försöker jag intala mig själv att hon har det bra där hon är nu, utan värk och smärta. Att jag försöker minnas mamma, som hon var innan hon blev sjuk. I dag hjälper det mycket.
Sköt om er i massor, tänker på er i denna svåra stund.
Tänker på er så ofta, önskar bara att det kunde göra någon skillnad, att man på något vis kunde lindra ert onda.... Bilden på Lova från förra året när hon är sommarklädd och ska på kalas är verkligen helt underbar, så vacker hon är er lilla Lova. Styrkekramar
Har gråtit här hemma när jag har läst din blogg.. så himla sorgligt.. Jag hoppas dig allt bäst och krafter med din stora förlust..
Har gråtit här hemma när jag har läst din blogg.. så himla sorgligt.. Jag hoppas dig allt bäst och krafter med din stora förlust..
Massa kärlek till er.
Jag önskar att man kunde göra något,
hade någon form av makt i sina händer.
Ta hand om er nu.
Massa kramar.
Så fina!
sorgligt =( men ni kommer att ses igen, de vet jag. De är hemskt att små barn ska behöva dö :(
kram på er hela familjen
Jag läste igenom bloggen om Lovas sjukdom. Det är bara hemskt och orättvist. Så orättvist. Men man hittar styrkan att "ta sig upp" igen, bara man tillåter sig att det tar tid och bara man tillåter sig att vara ledsen och arg.
Kämpa på!
Det är svårt att förstå att något så hemskt kan hända ett litet barn.. Men faktum är ju att det har hänt saker även för lillebror.. Hans älskade syster är borta och kommer aldrig mer tillbaka. Det måste vara svårt att ta in för någon så liten?
Jag kan inte föreställa mig hur det skulle vara i er situation, men jag har läst i er blogg till och från i det tysta, och ni har visat enormt mycket styrka. Det är inte lätt att acceptera när barn går vidare, det mest naturliga förefaller ju att vara att man får leva ett långt liv och dör när man blir äldre. Men tyvärr är det uppenbarligen inte så.
Jag förstår inte riktigt hur man resonerar om man kommenterar som den som skrivit kommentarerna i föregående inlägg.. Vad tänker man med?
Jag sänder många tankar till er inte bara idag utan för en lång tid framöver..
jag beklagar verkligen sorgen. jag har själv varit i nära kontakt med cancer då min moster gick bort i cancer för några år sedan och min pappa blev opererad för cancer för bara ett tag sedan. jag vet hur påfresande det är att ha det i sin familj. men jag kan aldrig någonsin föreställa mig hur det är att ha ett barn som drabbas av det. jag kan aldrig sätta mig in i er situation och säga att jag vet hur det känns. jag kan bara säga att jag lider med er. oh de kommentarerna ni fått som du skrev om i föra inlägget, herregud, det finns inte ord nog för att förbanna sådana idioter. de borde nästan själv drabbas och känna hur det svider, även om cancer är en sjukdom jag knappt önskar min värsta fiende ens. hur som helst, jag vill bara säga att jag lider med er och beklagar verkligen. ta hand om er!
Usch,sitter här och läser och tårarna rinner.Vad fruktansvärt orättvist livet är.Har själv en flicka i precis samma ålder,man får vara oändligt tacksam för varje dag som går och barnen får vara friska.Hoppas innerligt att ni på nåt vis hittar styrka att gå vidare i livet,trots det ofattbara.All styrka till er!
saknar ord...
det är tungt att läsa och jag kan inte ens föreställa mig det ni bär.
Lova var och är en fantastisk liten kämpe, en liten tjej. En prinsessa och en riddare allt i ett.
Ikväll tänder vi ett ljus för Lova och tänker på henne. Vi ses i nangijala lilla ängel.
<3
Hej!
Ni upptar mina tankar väldigt mycket just nu. Fast jag har tänkt mycket på er sedan jag började följa bloggen i slutet på förra året. Jag upptäckte den sedan jag fått tips om egen insamling och när jag väl orkade klicka in på barncancerfondens hemsida så blev jag fast och startade en insamling för min dotter. Er "sjukdomshistoria" är så lik vår egen. Jag kommer ihåg hur jag förra sommaren önskade att Tilda skulle ha borelia, för någonstans i mitt omedvetna förstod jag att hon hade något mycket värre.
Jag tänker på Er och är glad åt att ni har så nära vänner som ger er stöd. Bry dig inte om de som skriver dumma saker om din blogg. För mig betyder den mycket. Det känns som att läsa om sig själv.
Kramar Camilla
Kära Ni
Tänker på Er i er svåra sorg,man undrar vad som är meningen,med det får man inte något svar på,sänder styrka och varma kramar till Er
jag var tvungen att sluta läsa. vill inte gråta floder här på jobbet. men vill passa på att skicka en stor kram till er allihop och massa kärlek. jag kan inte ens föreställa mig vad ni går igenom. ♥
Tänker på Er! ;(
Det var säkert alla dessa känslor som du skrev om när ni satt hos Lova,och frågar Alvin om Lova är det inte heller fel att han får se henne,barn tänker inte som vi tänker,och besök henne så många gånger som ni känner innan hon blir begravd,det är också en del i sorgearbetet,måmga varma kramar till er
Beklagar er stora förlust av en älskad liten dotter. Varma kramar från en som tyst följer er här i bloggen. :)
Hittade hit till din blogg nyss.
Och tårarna bara rinner.
Jag beklagar sorgen =(
Att mista ett barn måste vara det hemskaste någonsin!!!
En massa styrkekramar till dig och din familj!
/ Emma mamma till Novalie
Himlen är en ängel rikare <3
Jag har följt din blogg länge och hoppats på mirakel. Men den sista tiden har jag mest tänkt på lilla Lova och hoppats att hon snart slipper lida mera. Nu springer hon äntligen och får vara den glada lilla tjej som hon är, när tiden väl är inne så kommer ni att ses igen. Jag kan inte föreställa eran sorg och saknad. Tårarna rinner och jag fumlar runt med tangenterna. Hur kan jag som inte ens känner dig känna så strakt för eran familj?
Jo för att du skriver så personligt och detaljrikt, jag är tacksam att jag fått läsa din blogg och tagit del av erat öde. Jag ser på mina tjejer och är tacksam för livet, jag stannar upp och njuter mera.
Du kommer för alltid känna sorg och saknad men jag hoppas att du nån dag får känna obegränsat med glädje igen. Du har en fantastisk liten prins där hemma, som har ett långt och lyckligt liv framför sig.
Många kramar Johanna
Jag beklagar sorgen!! :(
Ingen familj ska behöva gå igenom sånt här. Gör så ont i hjärtat när man läser, då jag själv har barn... Kan inte i min vildaste fantasi tänka mig hur det är att förlora sitt barn. Men det gör mig så ont när ett barn får lämna denna jord alldeles förtidigt...
Styrkekramar till dig!!!
Jag beklagar sorgen och sänder varma styrkekramar till er. Det känns antagligen mörkt och meningslöst för stunden, men tänk tillbaka på din vackra dotter så som du minns henne, frisk och stark. Hon har det bra nu och fast allt känns mörkt för stunden så kan jag lova dej att livet ännu kommer att le mot er!
Varm december
Det är kallt, riktigt kallt. Kylan ligger som ett hårt band i luften och snor sig hårt omkring mig. Jag ryser och drar jackan tätare omkring mig. Känner att jag ogillar december.
Plötsligt stannar jag till, jag hör någonting långt borta. Det är någon som sjunger:
”Så ödsligt molnen på fästet gå och månen mellan dem lyser; de gamla sägner jag tänker på
om gäster, nattmörkret hyser.”
Jag ser mig omkring, ner på den hårda asfalten och upp mot den djupblåa kvällens himmel. Ett höghus med en rät linje av balkonger och en massa fönster sträcker sig uppåt. I ett av de många fönster som finns är ljuset tänt, siluetten av en ung flicka syns tydligt.
”Många vålnader tycker jag stilla sväva, där skogens tärnor sin bruddräkt väva på mossig sten.”, sången fortsätter sväva ut genom huset och dansa runt mig.
Det är en vacker röst, ett litet barns röst, jag har aldrig hört låten förut men jag känner igen rösten. Självklart känner jag igen den mjuka, försiktiga rösten som sjunger;
” Kanske en vän i det sköna land från molnet ner till mig blickar…”
Jag trodde bara inte att hon ännu kunde sjunga, att jag skulle få höra hennes sammetslena röst igen. Den rösten som jag greppat fast i, hållit fast i tills det inte längre fanns något kvar, inte ens ett eko. Nu finns den här igen, den melodiska stämman, och den svävar utom räckhåll men var ändå så nära.
Mina ben verkar ha frusit fast i den blygrå asfalten, mitt hjärta dunkar snabbt och hastigt som en skräckslagen fågels vingslag. Andningen blir tyngre och ett dåligt läkt sår inom mig öppnas.
Jag vet att hon är död, att hon är borta, men ändå kan jag höra henne sjunga från fönstret däruppe. Flickans siluett har samma spetsiga näsa, lilla barnkropp och lockiga hår som henne och rösten ljuder likadant.
”Och fäst än av de ljuva band, som fortfarande glatt mot mig nickar.”
Det känns som om det krossas något inne i mig, vassare än glas och hårdare än cement. Men samtidigt blir jag varm, benen smälter sig loss och med snabba steg så går jag mot hyreshusets dörr. Vill komma in, det blir ett måste, måste skynda mig innan hon är borta, måste hålla tag i rösten söka efter de silverblåa ögonen.
Snabbt, snabbt uppför trappan, jag snubblar nästan över marmortrappans trappsteg, lämnar smutsiga spår efter mig. Vilken dörr? Vilken dörr? Jag söker febrilt med blicken över två dörrar, båda saknar namnskylt.
” Nog vore roligt som ängel fara så fri och glad i de rymder klara och se hit ner.”
Rösten kommer från vänstra dörren, hjärtslagen rusar i väg och luften sugs ur mig. Jag tar tag i dörren, rycker och drar. Den är låst, självklart är den låst.
Om hon är där inne. Med sina stora ögon, silverblåa blick och runda småbarnskinder som avmagrat med åren, om hon är där och jag inte kommer in… Vad är då meningen med att höra hennes stämma?
”Nej”, morrar jag.
Klagar, svär och skriker. Rösten blir hes och halsen skaver men jag fortsätter skrika. Skriker missnöjt ur mig alla skrik jag gömt inom mig i ett litet skrin som nu har öppnas.
Ingen öppnar någon dörr, ingen kommer. Jag glider ner längs den hårda väggen och sätter mig på golvet. Faller i gråt, tårar som rinner nerför mina bleka kinder. Jag orkar inte mer. Det skaver, kliar, skär, smärtar, hugger, bränner och svider i hela kroppen. Tårarna faller som droppar mot husets dammiga golv.
” Men kära du, må inte gråta, Jag svävar iväg, men lämnar vägen fri för dig så du kan vandra efter mig när du på nästa tur. Jag strör silver på vägen och när det är dags så hittar du mig där vägen är kantad med silver och luften är tung av guld.”
Rösten hänger kvar i luften. Får luften att vibrera, kännas varm. December blir varmt.
Såklart hon inte var där, självklart inte. Men hennes röst var där, och jag var där. Hon lovade mig att lämna silver på vägen, att leda mig till henne någon dag. Att vi ska träffas igen genom känslor och röster. Och såret som gått upp läker igen, för att aldrig mer behöva slitas upp.
Luften vibrerar än, värmer det kalla.
Skrev den som skolarbete med lilla Lova som inspirationskälla
Hon var något av det vackraste jag sett
<3
Skickar två fina dikter:
Vid himlens grind
där blåser en vind
från närmaste stjärna
så sval mot din kind.
Vid himlens port
står tofflor på rad
när barfota änglar
går molnpromenad.
I himlens sal
är väggarna blå.
Där leker Vår Herre
tittut med de små.
Det finns en plats, strax till höger om den tredje stjärnan från månen räknat, där luften är fylld med fladdret av flortunna fjärilsvingar. Där leker de små änglabarnen tafatt bland molntussarna. Barfotabarn med brunbrända ben, glittrande ögon, lortiga tår, skrapade knän och håret på ända. På en sten vid stranden sitter en liten flicka och plaskar med tårna i vattnen. Hon vinkar glatt o säger "Jag möter er här sen" tar ett skutt ner från stenen och ansluter till de andra änglabarnen.
jag storgråter efter att jag läst denna bloggen. Jag lider med er och jag förstår inte hur man klarar att gå igenom något sånt här! Det är ofattbart, ett barn skall ju inte dö. Ett barn skall vara barn. Hur kan sånt här få hända? Lilla Lova så söt och fin ert barn. Den där jävla cancern =/
Jag blev mållös av de fula sjuka kommentarerna som poppat upp i bloggen..
Måste va nån som e riktigt psyk i skallen!
Men jag vet, och du vet att du är stark nog att
lägga sånt skit åt sidan,lägg energin på att sörja och minnas fina Lova ist så gott du/ni orkar.
Många styrkekramar till dig och din fam. från mig.
Hur kan livet få vara så grymt mot ett stackars litet barn.
Lider med er så fruktansvärt.
Hon var en riktig liten kämpe lilla fina Lova.
Många varma kramar till er alla.
Vet inte vad jag ska säga, tänker på er i denna stora sorg!
Jag tänker på er, det går nog aldrig att inse verkligheten. Den jävla orättvisa verkligheten. Önskar att jag kunde göra något för er. Men än en gång skickar jag all värme, kärlek och omtanke till er.
Många varma kramar!
Min mamma är så stark,
det säger faktiskt alla.
Men i ensamhet om natten har
jag sett hennes tårar falla.
Under sömnlösa nätter
kommer jag tassande på tå.
Hon vet inte att jag är där
för att hjälpa henne förstå.
Lika ändlöst som strandens vågor
och hennes smärta...
Jag vakar över min starka mamma
som alltid bär mig i sitt hjärta.
Hon bär ett leende,
ett leende som hon tror döljer.
Men genom Himlens dörr
ser jag tårarna som följer
Min mamma försöker hantera döden
för att hålla mig kvar.
Men alla som känner henne vet
att det är den enda möjlighet hon har.
När jag vakar över min starka mamma...
genom Himlens öppna dörr
försöker jag förklara att änglar skyddar mig
nu så som hon gjorde förr.
Men jag vet att det inte hjälper
eller lättar bördorna hon bär.
Har du möjlighet, gör ett besök...
och visa att du håller henne kär.
Vad hon än säger...
hur hon än mår.
Min starka mamma har ett
hjärta fullt av sår.
Tårarna rinner, läser om eran fina lilla Lova...hur grymt kan livet vara egentligen?? Finns knappt ord för att uttrycka min medkänsla för er i eran ofattbara sorg...
Kram Jenny
Beklagar sorgen. Jättefin och gripande blogg.
Har inget att säga, kan inget säga, mer än att vi beklagar sorgen sååå djupt! Känns konstigt att det blivit såhär:-o Många många styrkekramar från oss alla här
Jag har läst din blogg mellan varven, tänker på er massor fastän jag aldrig "träffat" er! Känner med er. Många kramar till er och till ängeln Lova
<3
Jag beklagar er förlust. Att ta er igenom det här kommer inte bli lätt. Tiden kommer inte att läka era sår, men den kommer att få dem sluta blöda en dag och ni kommer kunna tänka på er vackra Lova utan endast sorg i hjärtanen utan också glädje och värme. Den dagen är värd att vänta på, när man kan glädjas åt tiden man fått ihop och alla minnen man skapat. Mina tankar finns hos er.
Kramar, från en som vet hur det känns att mista en av de personer som man älskar mest.
Beklagar verkligen sorgen.
Tänker på er. Kram
ja man får verkligen tårar......man kan nog inte riktigt förstå....det man önskar är ju att det inte ska hända sina barn ngt...../Bettan
Jag sänder er 1000 styrketankar. Jag kommer aldrig någonsin att förstå vad ni går igenom, men jag är helt säker på att er lilla Lova vakar över er där uppe. " Gud tar de finaste änglarna först "
Hej, har följt din blogg en längre tid och ville väl igentligen bara säga att jag beklagar sorgen.
Fruktansvärt orättvist hur ett barn bara kan få ryckas ifrån en. Kan bara relater till om det skulle drabba ngt av mina barn och den smärtan jag känner när jag tänker så kan inte vara ngt jämfört med hur ni känner. Lova är en jätte fin liten prinsessa´massa styrko kramar //Sara
Hittade hit via Moas blogg, vill börja med att beklaga att ni har förlorat er älskade dotter!
Jag har själv en son som haft en ovanlig sorts cancer men han är frisk nu.
Vill också säga skit i såna korkade kommentarer som du fått! Jag har med råkat ut för ett par riktigt dumma kommentarer. Bara att inse att alla människor inte är friska! Bättre att låta bli att kommentera då än att säga nåt så hemskt och taskigt!
Stor kram till er
Jessica
Medkänsla och omtanke i mängder!Lilla underbara Lova-flickan springer nu glatt på himmelens blomsterängar och plockar blommor tillsammans med sin mormor. Hon slipper smärta och ångest och hon kommer att skicka kärleksfulla hälsningar till er när ni sover och drömmer. Hon vill att ni lever för varandra och visar kärlek och respekt åt alla.
Beklagar sorgen. hon har det bra där hon är nu
Det är så fruktansvärt. Ingen ska behöva besöka sitt avlidna barn, ingen ska behöva begrava sitt barn!? Man frågar sig varför men får inget svar...
Det blir inte lättare med tiden men man lär sig leva med det. Det är snart 4 år sedan Albin vandrade vidare och jag ahr fortfarande sjukt svåra perioder men kan hantera dem mycket bättre.
VAr glad att du har förstående människro runt dig, det är fantastiskt för många gånger är människor så rädda, fö att det ska bli fel antar jag men jag säger då, låt det bli fel. Hellre det än att de tar avstånd och låtsas som ingenting!
Finner inga ord va ja ska skriva,d e så hemskt...Lilla lova!Benjamin berättade att dom tänt ljus för lova idag på dagis och sjungit,hon e en ängel nu sa han!Ni är i mina tankar hela tiden,ta hand om varandra..kramar
En älskad liten unge.. i samma ålder som min äldsta dotter.. Vad ont det gör! Beklagar djupt er oerhörda förlust.
~Tusen varma kramar~
skänker er alla mina tankar och kramar. /sara
Beklagar verkligen sorgen kan inte ens föreställa mig hur ni kan må men hoppas att Lova har det bra och att hon ser er varje dag. // Sofia
ni finns i mina tankar hela tiden <3
Söta ungar :)
Jag lagt till dig i bloglovin och göra inlägg om lovas spargris ofta.jag gör det med min MAMMA Snart 14 år sen,fast känns som igår.kram
jag vet att min kommentar antagligen inte betyder någonting i detta enorma tomrum lova lämnat efter sig, men jag vill bara att ni ska veta att jag känner stor empati för er. skit i alla efterblivna idioter därute som skriver massa skitkommentarer, du, ni, är så mycket bättre än så för att ta åt er.
kramar, johanna.
Det gör verkligen ont att läsa det här. Vill skriva en hel sida full med tröstord, men samtidigt blir man helt mållös... Tänker på er i alla fall och önskar er all lycka i framtiden!
Följt din blogg ett tag och finner just nu inga BRA ord. Men tänker på dig och din familj i denna stund, o ta vara och hand om varandra.
Det ofattbara har hänt. Jag har under någon månad följt ert liv - men ville inte tro att detta skulle hända. Sänder många styrkekramar till dig, din man och Alvin. Var rädda om varandra, ta emot den hjälp och styrka ni kan få av dom som står er nära. Ni visste vad ni gjorde då ni valde gudföräldrar till Lova. Sådana är riktiga vänner.
Hittade hit till din blogg nyss! Vet inte riktigt vad jag ska säga..blir så berörd! Det är så tungt att läsa detta och du verkar vara så strak! Är så ledsen, beklagar sorgen! Världen är så förskräckligt orättvis, varför skulle eran fina lilla flicka få cancer? Tårarna bara rinner ...Önskar att man kunde göra något. Stora kramar till er <3
Det är bland det hemskaste som kan hända när ett barn dör.. lider med er! R.I.P lilla Lova!
Somewere over the rainbow ...
bluebirds fly .
Beklagar djupt det som ni drabbats av , er enorma förlust .
Beklagar! Massa taknar till er
finner inga ord :( massor av kramar till er alla <3
Till Minne av Lova
Fotspår i sanden
En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds.
När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.
Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.
HERREN svarade: "Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.
Författaren okänd
jag beklagar! :(
Första gången jag läser din blogg och tårarna bara rinner. Ingenting sånt här borde hända någon.
Jag beklagar verkligen, mina tankar går till er!
Styrka i din och er sorg. Kram.
Har följt med din blogg.
Jag beklagar sorgen, verkligen hemskt att läsa om detta. Vad stark du verkar, lycka till i framtiden!
Sänder er mer än en tanke..
Jag hoppas att Lova har det bra i himlen. Vila i frid, flicka lilla.
Ta vara på familjen. Låt tårarna rinna. Sörja är mänskligt. All lycka.
Kram
Jag kan inte säga att jag förstår eran sorg , allt jag kan göra är att försöka vara ett stöd för er!
Styrkekramar Malin
Man blir verkligen rörd.
Att alla skriver sådanna fina kommentarer och att du själv skriver en sån väl text om hur du mår och känslorna.
Jag beklagar verkligen sorgen.
Jag känner er inte alls och av en händelse för några månader sedan kom jag in på din blogg och blev fast.....jag tycker det är så fruktansvärt hemskt när någon dör så ung. Själv miste jag en enäggstvilling för sex års sedan i cancer och det var att mista en bit av mig själv. Jag tror att man blir lite fri av att skriva, man skriver av sig en liten del av ångest, hat och ilska, iallafall för en liten stund. Bilden på Lova som du har satt in när hon sitter med händerna under hakan är hon så otroligt söt, en av mina favoritbilder. Så jag sänder er alla tre så många styrkekramar som jag kan. För man kan undra hur en så söt flicka kan få mig att bli så ledsen fast jag aldrig har träffat henne....det måste bero på att du har förmedlat oss alla som läser din blogg något alldeles speciellt.
trillade in på din blogg för första gången idag.. usch vad hemskt det är det ni går och har gått igenom. Har läst igenom bloggen lite och är helt tårögd.
Jag beklagar verkligen, massa kramar från mig till er!
<3 vilken fin bild! som alla andra givetvis! :)
En liten ängel kom
Log och vände om
Petra
varma tankar till er. Lova finns med, om inte på annat vis, så i vackra minnen.
Ville bara säga att du har en mkt fin blogg :) ..
åååååh vad rörd jag blev av det du skrev. Hoppas allt blir bättre, och vila i frid Lova!!!!!! :(
Hej, hittade eran blogg nu i eftermiddags å var bara att läsa.. vilka underbara å starka föräldrar ni är.. vilken fin tjej Lova var å så lillebror... ni har fått vara med om d mest fruktansvärda.. man borde inte få överleva sina barn.. det borde vara förbjudet i allra högsta grad.. nu finns d inget klokt eller nåt annat man kan skriva när sånna fruktansvärda saker har hänt, men ta hand om er.. se er lilla änglaprinsessa på nåt moln när uppe i himlen.. å strunta i alla patetiska nyfikna människor... dom gör bara illa... massa kramar till er.. <3 Camilla
Ja beklagar verkligen gumman! Jag önskar att jag kunde knäppa med fingrarna så att hon fick komma tillbax till er. Tyvärr är verkligheten inte så :( Jag tänker på er och ber för att Lova har det bra var hon än befinner sig! Kram
hoppas att hon vilar i frid.. :(
Vet inte vad jag ska säga, tänker på er i denna stora sorg!
Kramar i massor!
Första gången jag läser denna blogg. Jag beklagar djupt din sorg. Vill bara säga att jag tänker på dig och att jag varit där du är. För 5 1/2 år sedan dog min flicka i leukemi. Det är så ofattbart ännu att det kunde få hända. Jag önskar dig all styrka.
Varm innerlig kram Isa mamma till Evelina
A-M, det gör mig glad att du orkar skriva, för jag tror det gör dig gott, det är så viktigt att man inte tystnar i sorgen!
Efter snart 11 års saknad av min bror så pratar vi (jag,mamma o min syster) OFTA om allt som hände, allt vi nu inte fått uppleva kring brorsan osv. Visst det gör vansinnigt ont, det är som att gång på gång återuppleva men samtidigt så är det mer förståbart för varje samtal vi haft.
Utan alla de samtalen så hade vi nog var och en gått i kras.
Människors reaktion när man är i sorg är så olika, en del blir rädda och håller sig undan, nåja, ni hinner märka alla olika ... använd er av dom som står ut!!
Tänker på er!!!
Jag beklagar verkligen sorgen ni måste gå igenom just nu. Förlora ett barn är nog det värsta en förälder kan gå igenom. Det önskar man inte någon.
Eran söta lilla Lova kommer alltid vara med er! Och vaka över er! Och minnena kommer alltid att vara lika starka även om hon inte finns kvar.
Jag vet inte ens vad jag ska skriva. Mina tårar bara rinner när jag läser dina ord om lilla söta Lova. Jag tänker på er väldigt mycket och önskar att jag kunde ta bort er smärta lite!
Hej!
Så fin blogg du har. Hur gammal var lova ? :(
Jag är ledsen, hon var så söt på bilderna , kolla min blogg, vad jag har skrivit till dem anonyma på din blogg.
puss & kram
Åh så fint du skrivit på Brio Anna-Maria! Jätte bra! Tårarna rinner, ett väldigt klokt inlägg, som vanligt, dock fick jag mig en ordentlig tankeställare nu. Lider så med er alla, önskar så att man kunde göra ngt för att allt ska bli bra igen, men det går ju inte:( Kämpa på, ni fixar detta! Många kramar från oss alla Flöjtare
Den svåraste av sorger är när livet blir för kort
och en dotter eller son för alltid har ryckts bort
När någon man gett liv och älskat mest av allt så grymt kan tas ifrån en blir allt ofattbart och kallt
I sorgens tunga mörker får man ta en dag i sänder och försöka samla kraft tills ljuset återvänder
Och i all gränslös saknad så hjälper det att se den medkänsla och omsorg som andra har att ge
har följt din blogg sen långt innan Lova blev sjuk... Tänker på er, mycket..
En storasyster ska inte dö från sin lillebror.
En älskad dotter ska inte dö från sin mamma och pappa. En liten sommarprinsessa ska inte dö, hon ska springa på ängen barbent och iklädd sin vackraste, färggladaste klänning.
Livet är så orättvist.
Men Lova är fri nu...Hon är fri från "djävlaskitcancer" och flyger över himmelens grönaste blomsterängar. Iklädd sina nya, vita vingar.
Eller kanske får små änglaprinsessor sjäv välja färg på vingarna?
Varmaste kramar till er alla
Fy vad hemskt tycker verkligen synd om dig och din familj. Det finns idioter överallt det har det alltid gjort och kommer alltid att göra. försök skaka av dig de kommentarer som är dåliga. Må din lilla docka vila ifred , hon är på en bättre plats nu, en finare plats där inte ondskan kan ta henne.
enormt söta !
Jag har suttit här och läst och gråtit till vad du skrivit, och om vad ni och eran dotter Lova har fått gått igenom.. Skulle aldrig kunna föreställa mig hur det känns att förlora sitt barn, sin dotter. Jag kan aldrig föreställa mig att förlora min älskade dotter. Tanken på det, gör mig helt förstörd.
Mina tankar finns hos er i denna svåra stund.
Sovgott Lova!
Styrkekramar i massor.
"Imorgon är en ny dag, med nya möjligheter."
åhh , vilken mys bild :)
Jag blir så berörd av din blogg och dina ord. Jag beklagar er oerhört svåra förlust av er underbart fina dotter. Jag sänder många tankar och kramar till er idag !
Sov gott i himlen lilla Lova
Jag sitter här vid min dator och berörs djupt in i själen. Tårarna rinner som aldrig förr. Jag förstår att allt måste kännas fruktansvärt svårt just nu.. och jag sänder väldigt varma tankar och kramar till er!
//Anna, från Linköping
Hej vännen:-(
det ofattbara har hänt er, jag lider så med er och sänder er alla styrkekramar jag kan uppbåda.
För många år sedan hade vi kontakt via familjeliv då min Maximilian och Lova var födda så nära inpå varandra. (Tror mitt nick där är Knattis.. )Har inte varit inne på Familjeliv på många år och nu ser jag att ni haft det så tungt så länge.
Tänker på er extra mycket nu när livets väg ännu en gång bytt riktning.
Många, många kramar Cattis!!
Hej!
Hittade just hit via Lindas blogg, jag vill bara beklaga sorgen - det är verkligen inte rättvist!! Men jag har nog kommit på att livet är banne mig inte rättvist - jag har precis begravt min mamma som precis förlorade kampen mot cancer, och det känns lite som att de bra människorna som aldrig gjort någon något, det är minsann de som oftast drabbas hårdast... just nu känns det faktiskt så, och jag är helt klart bitter på livet faktiskt!
Vad gäller den där idioten som kommenterat din blogg - klart man tar åt sig, men det skall du verkligen inte göra - du har jättevackra barn, som du skriver, ett i himlen och ett på jorden, och det ÄR jättesynd om er just nu och kommer alltid att vara för att Lova inte fick lov att vara kvar längre på jorden!!
stora kramar!!
Som jag tänker på er!!! Orden räcker inte till, kan inte få ner nåt som skulle kunna mäta sig i den sorg som ni måste känna....
Jag tror att ni kommer träffa Lova igen, Lova som ni minns henne.
Tills dess får ni bevara hennes minne, och vi andra får fortsätta kampen mot denna fruktansvärda hemska sjukdom så att forskning till slut finner ett botemedel. Vi ska vinna den kampen, det måste vi!
Stor kram till er, ni finns i mina tankar.
