Dolce Bambini

Lova hade en favoritparfym på sin mamma. Hon tyckte om både färg och form och doft i flaskan vilket inte förvånar mig då fler förundrat sagt " Oj vad det doftar gott ", om just denna parfym. Nu har just den här flaskan blivit en dyrgrip för mig och jag använder den ibland och gärna vid speciella tillfällen. Därför åker den med till Helsingfors.
Och ja jag bävar för den dagen doften tar slut och att den kanske inte finns kvar på marknaden längre. Men efter som doftskaparen tydligen är känd så får vi hoppas att den stannar kvar länge. Nu pratar jag ju inte om känd som Gynning och dylika personer man läser om i var och varannan tidning. Skaparen heter tydligen Maurice Rouce, och har varit i parfymbranchen länge, veteran kanske man kan säga.


Så vad är det för en speciell doft jag babblar om? Jo, en med det långa exklusiva namnet  L de Lolita Lempicka.
Jag har någon gång bloggat om den under kategorin parfymer då jag gillar parfymer. Men de absoluta dofterna som går hem är nog just den här. Inget slår denna. Doften är alldeles speciell och jag kan liksom inte förklara på vilket vis. Den doftar inte så där som alla andra gör som ofta doftar ett dera bara sött, eller bara blommor eller bara tungt.
Den här doftar av allt möjligt. När jag första gången fick hem den på posten och öppnade den för att lukta tänkte jag, men vad tusan är det här för doft, det doftar ju helt skumt. Men sen då den satt sig och nått alla toner den kan nå så spred sig den där doften som fått folk att sniffa på avstånd och säga just " Oj vad gott det doftar ".


Jag kommer alltid att älska den här doften. På alla sätt och vis. En klar favorit hos mig som har en hel del dofter i mitt skåp. Och just för att även en liten flicka som Lova tyckte om den, gör den ännu mer värdefull. Valde hon bland alla flaskor åt mig, valde hon den.