HÖGMÄSSA
Idag på Allhelgona så har vi varit på högmässa i en fullsatt kyrka, samma kyrka som Lovas jordfärstnings/gudtjänst hölls vid.
Det var en ganska lång gudtjänst, närmare 1.5 timme så de där högmässorna är ganska långa men de innehåller ju en del moment, böner, psalmer, körsång, nattvard, ljuständning osv.
Att höra de avlidnas namn läsas upp och sedan det namnet som inte borde finnas med på listan var tungt, det gjorde hemskt ont. Att höra prästen läsa upp Lovas alla namn och en annan tände ljuset för henne, efter alla andra namn och ljus som redan tänts. Ja, det går nog inte att beskriva men det är overkligt men verkligt. För det händer ju.
Sedan har vi varit via min mormors grav och mina föräldrars grav och så ikväll skall vi igen via Lovas grav med ljus, så det blir lite fler, där brinner alltid ljus. Jag skall försöka ta med mig kameran ikväll också. Det är onekligen vackert och stämningsfullt en sådan här kväll sedan då så många farit och tänt ljus hos dom de saknar.
Igår den 5 november var det dessutom 5 månader sedan vi begravde vår skatt. Hur kan tiden bara gå så fort men ändå ibland så långsamt som en hel evighet.
Det var en ganska lång gudtjänst, närmare 1.5 timme så de där högmässorna är ganska långa men de innehåller ju en del moment, böner, psalmer, körsång, nattvard, ljuständning osv.
Att höra de avlidnas namn läsas upp och sedan det namnet som inte borde finnas med på listan var tungt, det gjorde hemskt ont. Att höra prästen läsa upp Lovas alla namn och en annan tände ljuset för henne, efter alla andra namn och ljus som redan tänts. Ja, det går nog inte att beskriva men det är overkligt men verkligt. För det händer ju.
Sedan har vi varit via min mormors grav och mina föräldrars grav och så ikväll skall vi igen via Lovas grav med ljus, så det blir lite fler, där brinner alltid ljus. Jag skall försöka ta med mig kameran ikväll också. Det är onekligen vackert och stämningsfullt en sådan här kväll sedan då så många farit och tänt ljus hos dom de saknar.
Igår den 5 november var det dessutom 5 månader sedan vi begravde vår skatt. Hur kan tiden bara gå så fort men ändå ibland så långsamt som en hel evighet.
Kommentarer
Postat av: Hannas pappa
Upplevelsen att höra sitt barns namn i kyrkan är förvisso makaber. Förra året var det knappt hundra namn som lästes upp. Den nästyngsta avlidna personen var född i början på 60-talet. Den yngsta 1 juni 2002 och var vår dotter....Dessutom läste prästen upp ett namn två ggr...Hannas...
Hoppas ändå att det var en "fin" stund i kyrkan A-M,
"Massmis med"
Niklas
Postat av: Annica
Tänk att det redan är 5månader sedan... så hemskt. Vill säga grattis så jättemycket till tillökningen, det kommer gå så bra och jag tror ni gjort ett klokt beslut!
Kram
Postat av: yvonne
kram
Trackback
