OM ATT SKRIVA OM SORG

Jag skrev ju igår om att min blogg handlar mycket om sorg och det har den gjort sedan Lova dog, inte tycker jag det är som en läsare längst ned tyckte, att den var trevligare förut fast Lova dött? Jag vet inte riktigt när bloggen handlade om lite allt möjligt i längre perioder sist. Det var nog någongång innan Lova fick sin dom att hon skulle dö.
Efter den domen ändrade mitt sätt att skriva för nästans varje dag. Jag skriver om sorgen för jag baearbetar den mycket genom text och man måste inte läsa det man inte finner det givande på något vis.


Förut innan Lova blev riktigt sjuk var det en blogg om det mesta och det är inte det mesta längre, jag finner inte samma nöjen i att få till en massa tävlingar även om dessa förekommer.
Jag känner inte heller för att skriva om barnkläder i samma utsträckning. Jag har inte orken och motivationen att lägga in en massa vardagsbilder i samma anda som förut. Kort sagt är min blogg inte som det en gång var och jag förvånas ändå över kommentaren lite grann, jag är medveten om vad jag skrivit men jag har nog skrivit om sorg i ett halvår snart. Nästans dagligen om sorg eller något annat ämne men några riktiga superglada ämnen har jag inte riktigt fått till för jag har ändrats så mycket som person själv. Jag är inte samma bloggare jag var då Lova levde och innan hon blev sjuk, och det bloggaren blir jag inte heller helt igen.
Livet må vara allt möjligt men jag vill blogga om det JAG vill. Det som jag känner är viktigt för mig. Samtidigt vill jag såklart att läsare orkar " höra " på mitt ältande men det gör nog de flesta efter som de ständigt återkommer.


Alltså är bloggen en form av ventilationskälla för mig. Andra kanske går till psykologer, jag har valt att skriva desto mer.
Och tyvärr är det som sagt inte om det livet är, allt möjligt. Utan mest om Lova och livet efter henne just nu.
Jag kan liksom inte bara ändra mig vips och skriva om något jag inte vill skriva om heller. Och vill man ha en nöjesblogg kan man ju söka sig vidare till dessa, och vill man ha lite snyftisar eller se livets hårda sida mellan varven kan man kika in hos mig.
Hoppas du inte tar illa vid dig på något vis, men jag ville bara klargöra det, jag har inte den förmågan kvar att vara som förut. För jag är inte densamma och bloggen är inte heller helt densamma. Jag försöker bara komma på vad allt möjligt är, jag har inte skrivit om något sådant på evigheter. Inte det sista halvåret i allafall, och inte heller sen Lova låg i sina sista veckor. Det har varit mycket fokus just på det ämnet och det har det varit under lång tid. Och kommer säkert att fortsätta på samma vis under en lång tid.



" Efter att inte ha läst din blogg på länge och nu "hittat den" igen så tycker jag att bloggen tagit mera en form av sorgeblogg än förut. Tycker den var trevligare att läsa förut (även efter Lovas död) då den handlade om lite allt möjligt.
Livet ÄR lite allt möjligt. "

Kommentarer
Postat av: Mia Johansson

Hej! Ville bara skriva att naturligtvis ska DU skriva här i DIN blogg precis vad DU vill! Om andra människor inte vill läsa så är det ju bara att de byter sida då! Jag brukar säga så här att lär Dig stå på dina egna fötter så ingen annan gör det! Du är viktig för den Du är! Kram!

2010-11-03 @ 10:16:27
Postat av: MrsG

Jag tycker om din blogg precis som den är - naken och ärlig. Kram Åsa

2010-11-03 @ 10:27:19
URL: http://mrsg-aquestionoflust.blogspot.com/
Postat av: maria

Sorgeblogg? Ja, det är ju så vår vardag ser ut, även om vi är glada för det barn vi har kvar, så tar ju en stor del av ens vardag upp av sorgen, så är det ju...Finns ju ingen knapp att trycka på...Min blogg är ju än mer en sorgeblogg än din isåfall, men som sagt, det är så mitt liv är...

Bloggen är Din Anna-Maria, du bestämmer, vill man läsa annat får man söka sig vidare....



http://smyckestokig.blogg.se/

Hittade denna sida, ska beställa ett armband med barnens namn tänkte jag, ville bara tipsa, de kostade inte skjortan heller...

Kram

2010-11-03 @ 11:10:20
URL: http://änglamammaforever.blogg.se/
Postat av: pampas

Fortsätt som du gjort! Bloggen är suverän!!

Kram

2010-11-03 @ 12:33:05
Postat av: Jessica

Så rätt! Mias kommentar till detta om att DU skriver om det DU vill och den som inte vill läsa det kan bara strunta i och gå in här:( Blir så satans arg när jag läser om hur folk beter sej....Har inte vart inne här på ett tag så de blev en del och läsa men de finns iaf en anledning till att jag läser, DU skriver fantastiskt! Ingen förutom andra ängla föräldrar kan fatta vad eran lilla familj råkat ut för (inte jag heller) Men med två barn kan jag sätta mej in i HUR jädra jobbigt ni har det. UNDERBAR bild på en riktigt söt & stolt blivande storebror!! Styrke kram från Jessica

2010-11-03 @ 14:29:01
Postat av: Anna

Vilken dum kommentar, hur tänker folk??? Jag älskar din blogg, just av den anledningen att den har fått mig att omvärdera mycket, för mig är den otroligt givande. Att skriva är nog en av de bästa vägarna att få ur sig saker, sen är det upp till läsarna om man vill läsa eller inte, men jag skulle aldrig få för mig att påpeka eller anmärka på din blogg...det är DIN blogg...KRAM

2010-11-03 @ 14:30:14
URL: http://theooliwer.blogg.se/
Postat av: Linda

Så dumt! Det är ju din blogg då väljer självklart du vad du vill skriva om. Ingen av oss alla som läser som inte har förlorat barn kan till fullo förstå vad ni går igenom.



Tycker du är fantastisk på alla sätt och vis och glädjer mig åt den lilla bebisen ni väntar.



kram Linda

2010-11-03 @ 15:25:11
Postat av: m

Tycker du ska fortsätta skriva de du känner om man nu tycker de är för ledsam läsning kan den ju gå in på en "lyckligalivetblogg".Du är ju en annan människa i dag och man blir aldrig den man en gång var när man förlorat ett barn.Skriva är bra bearbetning och dessutom hjälper du oss andra som förlorat barn för man ser att man inte är ensam om såna tankar.Ditt liv tog ju en extrem vändning så varför skulle du kunna forsätta som förut?Ingenting är ju som förrut du har ju borta en del av dig.Nä Anna-Maria fortsätt som du känner vi är många som vet hur fruktansvärt ont de tar att fortsätta kämpa vidare utan sitt barn..

stora kramar till dig och grattis till bebisen och hoppas att de blir lite lycka.Blir nästan lite avundsjuk skulle nog vilja ha en till jag med men vet inte om jag vågar...

kram kram

2010-11-03 @ 15:29:03
Postat av: Elisabet Roslund

Det är väl självklart att vi lever i en annan värld, i en sorg varje dag. Att mista ett barn påverkar allt vad vi gör numera.

Jag tycker att du bearbetar detta på bästa sätt genom att skriva av dig dina känslor. Du gör allt du kan för att få en mening med livet igen. Jag beundrar dig!

Fortsätt att vara den du är, den som vågar skriva och stå för sina åsikter.

Stor kram till dig och din familj och en blick upp i änglavärlden.

2010-11-03 @ 15:34:50
Postat av: Jennie

Men hallå! Bloggen är väl din, och du skriver vad du vill i den. Ingen har tvingat någon att läsa den. Urk, vad jag kan bli galen på sådana människor. Din blogg är suverän, keep going.

Kram

2010-11-03 @ 15:50:32
Postat av: yvonne

din blogg är fin rak och ärlig o den berör mej till märg o ben

2010-11-03 @ 15:53:54
Postat av: Lina

Vilken idiotisk kommentar! Hoppas inte nån idiot gör så att du behöver stänga bloggen igen. Jag gillar din blogg precis som den är :-)

Kram

2010-11-03 @ 16:07:03
URL: http://www.allagodatingr3.blogspot.com/
Postat av: Birgitta

Kära Anna-Maria!

Det är din blogg och du har rätt att skriva om vad du vill! Fortsätt med det och dom som inte gillar det kan bara låta bli att läsa. Mig berör den verkligen och jag önskar er all lycka!!

2010-11-03 @ 21:53:30
Postat av: Nina

Jag tycker om din blogg för att den är ärlig, för att du skriver rakt från hjärtat och inte för att roa eller glädja oss som läser det du vill dela med dig av. Visst är livet lite allt möjligt, men allt möjligt behöver man ju inte skriva om, du har ju dessutom skrivit en massa det sista om en helt fantastisk sak, bebisen i magen och om hur Alvin är så stolt och agerar. Ändra ingenting, skriv det du känner, va den du är! Läsaren som skrev kommentaren menade säkert inget illa men ibland blir det lite fel. Men du är ju inte fel, din reaktion kan aldrig bli fel, din sorg och alla vändningar den tar kan aldrig bli fel eftersom det är din sorg och ditt sätt att bearbeta den på. Självklart är den en stor del av vardagen än, det kommer den vara mycket länge, mer i vissa perioder, mindre i andra. DET är livet!Stor kram på dig och supergrattis till den vackra magen med ännu vackrare innehåll! Och tack för att vi får ta del av allt!

2010-11-03 @ 22:53:41
Postat av: Ina

Nej A-M jag blir inte ledsen av det du skrev eller att du "hängde ut" min kommentar. Jag skrev bara vad jag tyckte - och det torde jag ha rätt till. Såklart (!) ska du skriva om det du vill i din blogg och visst är det så att jag själv väljer om jag vill läsa den eller inte.

Min kommentar var en reflexion under tiden jag följt din blogg - alltså då Lova redan var sjuk. ...alltså har jag ingen aning om vad du skrev om innan.



En liknande kommentar som min finns något inlägg tidigare.



Min mening är absolut inte att vara elak, utan jag bara skrev vad jag tyckte. Känner mig inte dum för den sakens skull.

2010-11-04 @ 11:23:28
Postat av: en annan mamma

Den som skriver en så DUM kommentar, den människan verkligen ÖNSKAR jag ska få uppleva det du/vi tvingats gå igenom! Och som vi för alltid kommer att ha med oss, vart vi i världen än oss vänder!

2010-11-04 @ 11:27:26
Postat av: Ina

Till en annan mamma



Det DÄR däremot känns väldigt hårt att få kastat i ansiktet! Att önska att en annan mammas barn skall dö är INTE ok!! Att önska någons död över huvudtaget är inte ok!!

Jag har ingenstans skrivit vad A-M ska eller inte ska skriva i sin blogg. Jag har ingenstans skrivit att hon gör fel. Jag skrev endast och enbart hur jag tycker att bloggen har förändrats.



Hoppas både Anna-Maria och "en annan mamma" och ni andra kan se det jag skrivit och inte anta (felaktigt) vad jag menade.

2010-11-04 @ 14:20:27
Postat av: Hella

Tycker inte heller att det är rätt att önska någon annan ett sådant enormt lidande, eller någon annans barn död.



Men Ina: var en extremt okänslig sak att skriva. Vissa åsikter behöver man inte alltid delge andra. har bloggaren här efterfrågat din åsikt om hennes blogg? Varför kände du att du nödvändigtvis behövde säga den? Klart en blogg inte är lika "rolig", efter att ens barn har blivit sjukt och dött. Vore ju ganska märkligt. Men om du vill läsa en "roligare" blogg, så kan du ju bara surfa vidare liksom. Att lägga den åsikten på henne, helt oombett, lät kritiskt, okänsligt och kan såra. Som sagt.. varför var du tvungen att delge din åsikt?



En fantastisk blogg. TACK för läsningen, och jag beklagar din och er sorg djupt. kan inte ens föreställa mig hur tungt det måste vara. Du gav mig en tankeställare om hur lyckligt lottad jag är, med mina friska barn. (Förlorat många nära anhöriga, men barnen vore ju bara värre än värst..)



Grattis till din "mage" och en varm tanke till dig.

2010-11-05 @ 13:41:33
Postat av: Elin

Oj. Klart man ska skriva precis vad man vill och behöver i sin blogg. På samma sätt som att man inte ska behöva låtsas vara glad och käck i något annat sammanhang. Jag har på "äldre dar" blivit allt sämre på att låtsas och försöka vara andra till lags med "rätt" samtalsämnen, strukna dukar och hembakat. Och en blogg kan man ju faktiskt välja om man vill läsa eller ej, inte så att man behöver känna sig oartig om man väljer att sluta "klicka in" på den. Känns ganska märkligt att kommentera bloggförfattarens val av ämne, särskilt i det här fallet. Väldigt felplacerat liksom, vare sig kommentaren sårar eller ej. Och att ange att man har "rätt" till att delge A-M sina åsikter i det här fallet...tja...alltså ibland kanske man bara ska vara tyst? Oavsett om det råder åsiktsfrihet i detta land? Det är en konst...att lära sig att lyssna..och prata lite mindre. Som kan märkas av denna långa kommentar så är jag själv ganska dålig på att snacka "lagom". En övningssak.



Men att önska att någon annan får uppleva att ens barn dör i cancer..Det är också något man kanske ska hålla inom sig. Oavsett hur bitter (fullt förståeligt...) man kan känna sig över ogenomtänkta kommentarer eller det faktum att livet är så jävla orättvist att vissa skonas och andra drabbas.



A-M. Stort grattis till det lilla livet i magen. Måste vara oerhört svårt (eller?) att orka bereda plats för nästa älskade familjemedlem när man samtidigt lever på randen (och ibland på botten...) av det där svart hålet.

2010-11-05 @ 16:14:19
Postat av: Elin

Hmm....Kände mig inte riktigt färdig..Kunde inte släppa det här. Jag måste (om någon nu skulle bry sig..) få tillägga...Ang det här med att "önska" att andra får uppleva det man som Änglaförälder upplevt. Jag fattar att den kommentaren inte var menad på det viset. Känner mig lite fånig som kommenterade det. Alltså. Hade det varit mitt barn som cancern tagit hade jag varit så otroligt bitter och svart i själen och antagligen önskat livet ur varenda varelse...FÖRHOPPNINGSVIS hade jag kunnat ta mig vidare, orkat kravla mig upp ur bitterheten. För att "bara" leva med sorgen (jo..med stänk av bitterhet givetvis...).



Jag förstår verkligen att kommentarer av det slaget som diskuterats här verkligen trycker på fel knappar för en Ängelmamma... Jag känner mig inte alls i position att sätta mig på mina höga moraliska hästar och tala om vad man får och inte får säga som sådan.



Ja ja....Snacka mindre, lyssna mer var det Elin...

2010-11-05 @ 16:40:36
Postat av: Alexanderviktoria

Perfect site, i like it!

2010-12-23 @ 11:53:22
URL: http://alexanderviktoria.blogetty.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0