Dolce Bambini

Jag avskyr är egentligen ett milt ord, jag hatar om jag får vara ordagrann och ärlig, att när jag vill berätta om Lova så kan jag nu bara berätta om " när Lova levde ". Det är så äckligt, absurt, stinkande, hjärt - utslitande, fel, hemskt och vidrigt.
När andra pratar om sina äldre barn kan de berätta om nutid alltsom oftast medans jag får stanna kvar vid då-tid.
Vid minnen som vi hade då, förut.
Lova brukade, vi gjorde, vi tänkte. Allt i dåtid. Men jag vill ha NUtid med henne. Inget bara dåtid. Inte bara minnen. Jag ( Vi ) ville skapa mer minnen, uppleva henne mer ännu. Vill vill vill! Jag kommer att fortsätta villa resten av mitt liv, så är det bara, i mer eller mindre påtagliga skalor.
Ju mer tiden går, ju större blir saknaden och längtan även om vi försöker hantera den, så är den ALLTID där.
Så visst är jag glad åt tiden vi fick men det gör så ont i hjärteroten att bara kunna berätta om då.