LÄRARMÖTE
Hon sa att hon sett annonsen i tidningen men kunde inte alls koppla ihop det med oss.
Jag behövde egentligen inte säga så mycket hon frågade inte heller för mycket utan allt hölls på en lagom nivå.
Hon tyckte ändå jag såg förhållandesvis pigg och OK ut med allt som varit. Jag sa något i stil med att kanske det ser bättre ut idag än för någon månad sedan.
Jag tror att ingen som inte vet, skulle kunna tänka sig att där går en Änglamamma.
Jag kan tänka ibland i folkmassor att vem har förlorat vad. Och ser om man skulle kunna se något på nån nu.
Men jag tror att med tiden så ser man inte ut som som man gör den första tiden, även om sorgen är närvarande i tankar och minne. Mer eller mindre hela tiden.
Jag tänker också på hur bra det syndes att min svägerska som förlorade sin man, var i stor sorg och saknad. Hur tom man ser ut, hur ögonen förlorar sin lyster för ett tag.
Det är sant ögonen speglar mycket, själens spegel.
Och bilderna nedan är tagna med några månaders mellanrum på mig. Den första kort efter Lovas död. Den andra ganska nyligen. Att jag är lycklig och glad kan jag inte påstå, men man kan inte se på mig rakt av om man inte känner mig längre, att jag just förlorat mitt barn.
Sorgen är där, saknaden är där. Mer eller mindre påtaglig varje dag, och varje kväll brinner ljuset för Lova och vi åker till hennes grav och ser att ljusen brinner där. Men jag ser inte lika slut ut idag som då även om jag ofta känner mig trött och nedstämd. Någonting har förändrats, jag har gjort det inte bara som person utan på många andra vis, tankemässigt, själsligt. Och det vore fel att säga att jag är den jag var förut, det är jag inte och jag blir aldrig heller densamma. Vi har förändrats hela familjen.
2 olika bilder, ur olika tidpunkter i en sörjande mammas liv.
Och den då man inget visste, se hur olika ögonen är.
Ögonen är verkligen olika på bilderna, det är ett annat ljus i ögonen på den senare bilden.
Hoppas för er skull att det kommer in mer o mer ljus i erat liv för var dag som går.
Allt det mörka och svåra kanske flyttar längre och längre in i era hjärtan, för det kommer ju aldrig att försvinna......Kram Elisabeth
Du har rätt när det gäller våra ögon.Har lagt märke till att min man har alltid haft så glada,glittrande ögon.....men nu glittrar det inte längre.Vi glittrar inte alls just nu för vi tvingades avliva vår kattunge för hon fick en hudsjukdom liknande cancer.Allt blev så påmint igen....skit också.Sköt om dej,kram Kia
Oj det var visst tre bilder, jag missade den sista...förlåt! Där ser man verkligen skillnad,
Livsglädje och lycka, det fattas på de andra bilderna <3
Så läskigt, men så sant!
Sant som du säger att ögonen är själens spegel...
På Lova strålade ögonen oftast( på korten jag sett)-fyllda av liv o glädje,
sett det på andra barn som kämpar/kämpat mot sjukdom också.
Barn fångar ögonblicket hur jvla illa det än är och man kan inte annat än beundra dem-hur sjuka dem än är så finns ofta glädje i blicken....
Den kan då inte cancermonstret rå på i alla fall....
Många kramar till dig o din fam.
Själens spegel...innan jag var med om det jag vart med om tog jag det mer som en klyscha...Men det är ju verkligen så...kan också se skillnad på foton på mig själv...
Många kramar....
Ja, d e nog svårt att veta hur man ska uttrycka sej.. :( Verkligen skillnad med dina ögon från första bilden med Lova o sen senare.. Ta hand om er! Kram!
Man ser skrämmande klart skillnaden på ögonen. Glädje, sorg och något som kan tolkas att du ser ut som vanligt. De gamla orden- ögon kan tindra, läppar kan le, men sorgen i mitt hjärta kan ingen se, stämmer så bra. Kram
Vill tipsa om en tävling i min blogg :) http://joosefinea.blogspot.com/2010/10/tavling-karamell-design.html
Så sant är det, ögonen speglar själen! Det är inget påhitt för romaner o dikter utan helt sant.. Fin är du på alla bilder oavsett. kram
Livet blir aldrig detsamma och aldrig blir man den samma efter en livskris, så är det bara..♥
det stämmer om ögonen
kram o kraft till dej, roligt att det är lättare idag, trots att det kommer många dagar av smärta än
hur är det med lillebror, kram
Kan bara instämma. Ringarna och påsarna runt mina ögon fanns där inte tidigare. Den ursprungliga glädjen har även den avmattats, vilket tydligt ses i ögonen.
"Massmis med"
Niklas
Ja jag håller verkligen med!! Tycker mig kunna läsa jättemycket i andras ögon. Kramar till dig!!
Det är verkligen som du säger att själen speglas i ögonen. Jag ser ingen lycklig själ i de två översta bilderna.
På bilden under, med Lova, så är dina ögon levande!
Du, vet du vem du är lite snarlik? Patricia Heaton :)
http://sv.wikipedia.org/wiki/Patricia_Heaton
Jag känner igen det där. Jag har inte heller alls samma glans i ögonen sen min dotter lämnade mig.
Man ser verkligen i min ögon att jag bär på en stor sorg.
