OKTOBER
Lova älskade sagor liksom sin lillebor och vi läste böcker nästintill alla dagar och godnattsagor kunde det bli 2-3 stycken ibland. Jag brukade beställa hem ett bokpaket med nya sagor en gång i månaden nästans och Lova älskade det där bokpaket. Som kunde innehålla allt ifrån böcker, PC-lärospel, memory, pysselböcker eller barnmusik.
Nu har det inte blivit av, utan vi har gått till biblioteket en vända jag och sonen men vi har föredragit att beställa då man man får behålla det man köper. Att gå dit är inte riktigt samma sak som att få hem det där roliga spännande paketet. Men vad spelar det egentligen för roll, ingenting är ju ändå detsamma mer. Och Alvin önskar att Lova kunde komma tillbaka igen, precis som vi alla andra tycker, " Hon har varit död tillräckligt länge nu " ansåg han, ja så är det ju men så omöjligt att uppfylla önskan om ett återseénde nu.
Kram inför helgen,
"massmis med"
Niklas
Hej...Vad glad jag blev när jag testade att kika in och insåg att jag kunde läsa din blogg igen. (Självklart respekterar jag ditt val att ha haft den låst!). Men ändå...kul att du är tillbaka! // C
Och jag älskar Lova,
trots att jag aldrig träffade henne.
Tänker på henne ofta ofta.
Tack för att du öppnat bloggen igen :)
Hon kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.
Hejsan!
Jag har följt din blogg tidigare men inte gjort något ljud av mig. Har läst igenom hela bloggen och vill uttrycka att jag känner med er. Men de märks att ni är starka, men de är inte lätt att säga "njut" av varje dag. Förstår om ni ej kan njuta fullt ut när en del av er fattas.
Men försök att njuta i den grad ni kan. Men att skriva i bloggen kanske är en del i sorge processen, har hört att de hjälper en del att skriv av sig.
Cancer är en lömsk sjukdom. Jag förlorade själv min mormor -99 i cancer, men hon var ju ändå gammal. Visst de gör inte sorgen lättare.
Men känns så orättvist bara att barn drabbas, familjer drabbas. Så jag vill bara säga att jag tänker på er.
Kram// Anna
Har saknat dig! Läst din blogg sen innan Lova blev sjuk men accepterade och förstod din tystnad! Men glad att kunna följa er igen.
Har saknat att läsa din blogg , som jag sa så tycker jag att du skriver så bra. Sköt om er.
Jag älskar verkligen din blogg!
den är så fin!
Vet hur det känns att förlora någon i cancer,
och det är hemskt rent ut sagt!
Kan bara låter som en papegoja, och härma många andra här:
Tacksam att du har öppnat din blogg, har saknat den. Du skriver på ett sätt som går rakt in i hjärtat, och vi får förmånen att lära känna Lova. Många av oss som läser har ju tunga bagage att bära, men jag är en av dem som anser att man måste få uttrycka sin sorg på det sätt som passar en själv bäst. Ingen har rätt ifrågasätta det.
Jag tror att möjligheten att läsa andras bloggar om stort och smått, vardagligt och högtidligt, glädje och sorg, hjälper oss alla genom att man får se andras känslor och upplevelser. Man märker att man inte är så annorlunda, att sättet att reagera visserligen tar sig olika uttryck, men att reagerar det gör vi alla.
Jag kan inte göra något för att dämpa din sorg, men hoppas att vi som finns här ute i etern kan lindra den en liten, liten stund.
Stora kramar från Göteborg
Små barns härliga ofta spontana uttryck. Dom har ofta så rätt i vad dom säger. Jag håller med Alvin. "Hon har varit död tillräckligt länge nu".
Kramar
Har en väninna med en liten sladdis på 5 år,han tyckte att Simon kunde åka ifrån änglarna nu för han har hälsat på dom så länge och han måste faktiskt gå till skolan!!Älskade härliga unge.Det är ju som du säger "Våra barn älskade livet"Gjorde dom det för mycket eller?????Kramar Kia
Även jag upprepar vad andra skrivit, kul (bättre ord finns kanske) att du öppnat din blogg igen, du skriver så vackert.
Känns skönt att se att din blogg är tillbaka igen och att få möjligheten att få ta del av den. Trots att bloggen handlar om mycket saknad och sorg så är jag tacksam att få läsa.
Många kramar Johanna
Du... jag ser att du öppnat bloggen igen. Och jag vill bara be dig om ursäkt för det jag skrev förut om genus/kläder och liknande. Jag tänkte inte på att det kunde träffa fel, och det är jag ledsen för. Det skär i hjärtat på mig att läsa vad eran familj haft oturen att gå igenom. Och framförallt vad Lova haft oturen att gå igenom. Jag tänker aldrig yttra orden "Jag förstår" och det hoppas jag att ingen annan gör heller. För jag förstår inte alls. Jag kan inte ens försöka förstå - för det känns så fruktansvärt långt borta (vilket jag önskar att ni också hade lyxen att säga). Jag hoppas bara att ni mår så bra ni överhuvudtaget kan må. Förlåt mig.
kram
märkte först nu att din blogg inte mera är låst jG HAR JU INTE FÖRLORAT NÅT BARN MEN NOG BLA MIN PAPPA OCH JAG TYCKER SAKNADEN BLEV STÖRRE o större ju längre tiden gick, iallafall det första året att uppleva allt utan att kunna dela med den man älskat
tänker på er, kram
Brukar klicka på din blogg med jämna mellanrum för att se om du har öppnat den igen och gissa om jag blev glad idag!
Hoppas nu att alla otrevligheter kan hålla sig borta!
Kram A.
