KOMMER MIG FÖR NOLL

Jag kommer mig verkligen för att göra ingenting. Tänker bara en massa tankar om allting hela tiden. Känns som min hjärna är en centrifug på högsta varv. Imorgon har Lova varit begravd i 3 månader redan. Jag hinner inte med. Det är äckligt vad fort tiden går och för alla som har det ett normalt liv så är 3 månader ingenting. De har ju allt kvar liksom.
Att tiden kan upplevas så olika, ibland känns det som en evighet gått sedan jag kramade och gosade med Lova, och ibland har kommer känslan att inte hinna med tiden. Och ibland vill jag bara träffa henne igen och vara färdig med mitt liv här. Många människor är rädda för döden. Inte jag, jag hoppas bara det går fort, jag skulle ogärna villa bli ett vårdpaket som Lova blev, och som så många andra tyvärr blir.


Och varför kan bara inte en " döing ", vem som helst fast, komma fram själv till mig och säga,  "Det är sant det finns ett bra ställe efter det här ".
Man vill ju gärna tro på det man hör och läser, det folk berättar, att de fått höra av de som säger sig vara mediala, samtidigt är det jobbigt att många kommer med en massa olika budskap så man vet inte vad som skulle vara sant eller inte. Jag vill själv tro att något finns. Men samtidigt tvivlar jag ibland. Av rädsla, för jag vill att det skall vara sant. Jag vill träffa Lova igen. Mest av allt i hela världen, som man sa när man var liten.
En svart dag idag.

Kommentarer
Postat av: Kia

Svarta dagar följs emellanåt av ljusa,jag lovar dej det.3 månader Anna-Maria är bara en kort stund i din sorgbearbetning.Dryga 2 år sedan Simon lämnade oss men det är lättare att klara av dom ljusa dagarna men dom svarta kommer nu när man minst anar det.Blir ofta arg över det orättvisa att varför Simon???Du tänker samma,Niklas tänker likadant och Maria,Gertie likaså och många fler med oss tänker lika att varför just mitt barn??Ta hand om er.Kram Kia

2010-09-04 @ 13:57:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0