RÖRIGT I BLOGGEN MED

Ha,ha jag skrev ju att det var rörigt överallt. Märkte att jag dubbelpostat förra inlägget. Nu vill jag inte ta bort ena då båda fått kommentarer. Så kan det gå när man är snurrig som få.
Lova har haft besök av rådjuren, de hade ätit upp en del av de vackra fina nejlikorna. Besvikelse. Det är så mörkt redan ute om kvällarna, jag är ju kvällsmänniska. Och snart blir det mörkt ännu tidigare. Jag tycker det är hemskt att tänka på Lova som skall ligga där " ensam " under kalla jorden. Hur man blir att tänka. När det var åskoväder tyckte jag också synd om henne, det är ju hemma i sin varma trygga säng hon skulle ligga. Inte i en kista med sitt prinsesspåslakan om sig. Även om själva Lova förhoppningsvis är någonannastans vill jag inte tänka på vad som händer där under mark när naturen får sin gång.


Det är bara makabert och onaturligt för att det är ingenting annat än fel. Oavsett om man är kremerad eller ligger där med sitt kroppsliga skal så är det ju fel. Det är ju ingenting man räknat med att man en dag gräver ner sitt älskade barn eller " gör aska av det ".
Det är nog tur att jag låst bloggen tror jag, så jag kan få ut ännu mer grouse tankar ur min trötta överarbetade hjärna.
Men det är bara så jävla sjukt jobbigt allting. Och inte kommer jag att fixa och ta undan Lovas skor och andra saker bara så där heller. Det känns ju som man städat henne ur huset också då. Nej ännu måste skorna få stå där i hallen.


Och hennes kläder får finnas kvar på hennes hylla. Jag vill att det skall vara så, för jag vill känna det lite som att hon är kvar, att andra skall påminnas om att hon funnits. Och inte bara ett minne på ett fotografi, hennes dockor måste få synas även om hon inte lekte med dom och hennes skåp, där finns ännu hennes godissamling kvar även om Alvin smakat på lite. Men Lova brukade bjuda lite ibland. Åh, om det bara gick att få dig tillbaka Lova. Vi saknar dig bara mer och mer för varje dag. " Man lär sig leva med sorgen ", åh vad trött jag blir på det. ja man måste lära sig leva med den, men saknaden, den kommer jag aldrig att riktigt lära mig leva med, för den blir bara större och större och större, och det är mest den friska Lova vi minns, hon med det fladdrande långa ljusa håret, de glittrande blå ögonen och det pärlande smittande skrattet.


Kommentarer
Postat av: Maria

Tro mig...jag tänkte också tanken att jag "städade" bort Anthony när jag tog bort hans säng till mamma och annat...men sen tänkte jag att han finns ju inom mig, det är där jag har honom nu.Men jag har absolut också kvar saker framme från honom...det kommer jag nog ha väldigt länge.

Tankarna om hur kroppen förändras där i kistan har jag också brottats med, en hel del på sistone, men jag har knappt vågat yttra det med risk för att låta helt knäpp...fattar inte varför dessa tankar måste komma, vi vill ju minnas dem som dom var, och det gör vi ju också eg..men så kommer dessa hjärnspöken och stör...Vi får påminna varandra om att tänka enbart vackra tankar istället...



Rådjuren, trist på blommorna, men Lova tyckte nog att de var väldigt vackra djur, för jag är säker på att hon såg dem...



Kram...

2010-09-02 @ 21:37:39
URL: http://anglamammaforever.blogg.se/
Postat av: Hannas pappa

Föreställ er INTE hur våra fantastiska barns skal ser ut! Snälla! Barnen är ju välmående i en perfekt dimension med total harmoni! Inget annat!...

Vem försöker jag lura...Hur lätt är det att enbart ha denna positiva syn...Bävar inför lördagen...

Häng i!

"massmis med"

Niklas

2010-09-02 @ 22:32:35
URL: http://hannagull.wordpress.com
Postat av: änglamamman

Vet hur det känns,Adriàns skor och jacka är kvar i hallen, och hans leksaker är kvar där han lämnade dem. Det gör så ont att bara röra dem, kan inte, inte än. Styrkekramar.

2010-09-02 @ 23:23:30
URL: http://www.nglarfinns.blogspot.com
Postat av: Kia

Dessa vackra rådjur....men även jag blev besviken när dom åt upp penseerna ett par gånger om.Tankarna då fick mej att le lite för Simon älskade alla djur.Fick tänka att han skulle tycka dom behöver ngt att äta.Efter dryga 2 år har vi kvar mkt av Simons saker.Hans samlar bilar står där han ställde dom och även alla sim medaljer han tog.Hans snygga tygskor står innanför garaget där han sparkade av sig dom sensommaren 2007....När vi anser att tiden är mogen att göra en förändring då gör vi det...inte när andra tycker.Vi måste få sörja var och en på det sätt som vi tycker är bäst.Kram Kia

2010-09-02 @ 23:37:10
Postat av: RED

Satt precis och skrev i min blogg om röran hemma och snurrig hjärna. Sen skrev jag om att folk frågat om vi plockat undan Alvin saker... Sen kommer jag in här i din blogg och får se vad du skrivit. Kändes så skönt för mig att läsa om Lovas saker och kaoset. Jag fick veta att jag inte är ensam om att göra på ett visst sätt. Folk omkring får tycka som de vill.

Förstår att du blir besviken när råddjuren är framme, man blir ledsen när det inte ser ut som när man lämnade platsen. Kramar

2010-09-04 @ 09:49:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0