FIN FAMILJ

Då vi var till Uppsala i måndags påtalade Susan återigen för oss vilken fin familj vi var, hur bra vi försökte fördela vården av Lova och också ge Alvin utrymme. Det kändes bra att höra en såpass högt uppsatt person som hon är, att säga det. Hon sa också att hon har ju sett många familjer komma och gå. En del får knappt något att funka ens för barnens skull tyvärr, även om de är svårt sjuka.


Det får mig att känna lättnad över att en läkare säger så spontant åt oss, att vi var en bra familj med kärlek och värme där barnen var trygga och framför allt Lova. Lova klagade aldrig menade hon eller gnällde eller visade missnöje med någonting. (Ja provtagningar osv var väl inte roligt men nu menar vi framförallt, mat, sällskap, sysselsättningar osv).


Jag har ibland haft svårt att släppa de där dumma kommentarerna jag fick förut av läsare om att jag aldrig brydde mig om Lova. Och en massa jävla skitsnack ovan på det. Men när en läkare berättar åt en, att vi var en fin familj med god sammanhållning och som fördelade allting bra. Ja då är det nog så. Och det gläder mig.
Bloggen har ju inte varit hela historian som ett Big brother hus där man fått se och läsa och höra allt som händer 24 timmar om dygnet.
Utan det har varit en del av så mycket mer. Små väl valada detaljer där jag inte lämnat ut för mycket men ändå tillräckligt för att få människor att vilja läsa och bli berörda. Och också att uppskatta det som finns här och nu.


Så nästa gång vi tvivlar på oss själva så skall vi försöka komma ihåg vad Susan så åt oss. Vi var den bästa familj Lova kunde haft. Nästa gång vi träffar Susan är förmodligen till sommaren, hon sa att hon gära vill träffa oss för då skall hon jobba på Åland några dagar på sjukhuset här, hon var ju också nyfiken på bebisen som skall komma.
Så det blir nog en påhälsning via barnavdelningen då, om allt går bra med allting.
Jag har blivit så mycket, "om allt går bra" efter allt som varit. Ingenting tas på samma vis för givet för mig och min familj. Jag är inte rädd för att leva men jag har inte samma inställning som förut att "allt finns kvar" varje dag.





Kommentarer
Postat av: Linda

Självklart var ni en underbar familj åt Lova, den absolut bästa hon kunde ha fått, tro aldrig något annat! Kramar.

2011-02-23 @ 10:32:01
Postat av: Maria Nilsson

Ingen idé att bry sig om negativa kommentarer egentligen. Fast konstigt nog fastnar de negativa mer. Säger 99 personer något positivt och 1 något negativ, så är det ändå det negativa man blir ledsen och sårad över.



Egentligen ska man inte bry sig om kommetarerna, man vet ändå innerst inne hur det är/var. Ingen kommentar i världen tar bort sanningen.



Hoppas allt är bra med babyn i magen och er själva. Det ska bli spännande att se vad det blir för något.



kram

2011-02-23 @ 11:05:41
Postat av: Veronica

Har följt med din blogg en lång tid, men aldrig tidigare kommenterat. Klart ni är en fin familj. Du har alltid skrivit att Lova var så stark, klok och aldrig klagade. Sig dig själv i spegeln för tycker det är drag du själv har som din tappra dotter ärvde. Stark som orkar genom en sådan sorg. Hur du orkar kämpa vidare samtidigt som du även sörjer Lova. Därtill har du inte tappat tron till livet och blivit bitter. Så lyssna du på de kloka orden om att ni är en fin familj.

2011-02-23 @ 12:00:11
Postat av: hemmahannah

Usch ja, det är hemskt hur en liten elak kommentar kan etsa sig fast i ens minne så väl. Men precis som folk skrivit här tidigare och som ni vet själv så har ni varit just så bra som ni kunnat/orkat vara vid det tillfället. Och det räcker!

2011-02-23 @ 12:31:19
URL: http://hemmahannah.papper.fi
Postat av: Moa

Lättare sagt än gjort, men de där kommentarerna ska man inte bry sig om. ni vet själva vilka underbara föräldrar ni är, sjukvårdspersonalen såg det mycket bättre än någon random människa som gick in på bloggen och skumläste väldigt konstigt.

men det är ju så. negativa kommentarer fastnar så mycket mer än positiva kommentarer.

kram

2011-02-23 @ 19:10:42
URL: http://legobit.bilddagboken.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0