SNART 8 MÅNADER

Det ofattbara är att dagarna bara går och går, tiden sen vi kramades allt längre och längre bort. Saknade bara större och större om än att man hanterar den utåt. Inombords är det kaos och tungt.
Om 12 dagar är det 8 månader sedan fina du Lova, lämnade oss. Vi tänker på dig ofta, tänder ljus hemma alla dagar och försöker besöka din grav lika ofta. Hoppas det snart får bli vår, din favoritårstid, så att blommorna blommar igen. 8 månader av saknad, sorg, tårar, skratt, ett nytt litet liv i din mammas mage - ditt småsyskon.
Livet är så makabert, oförutsägbart, och också orättvist många gånger. Vi kommer aldrig att glömma dig, aldrig att sluta sakna dig, inte heller att sakna dig mindre, men vi kommer att tvingas lära oss leva med att allting blev så annorlunda. Annorlunda än vi trodde, hoppades, tänkte.
Lillebror din saknar dig också, precis som förut. Hoppas du hör hans godnatt Lova om kvällarna och sagorna han vill höra, för han vill så att du någonstans får höra dem du dem.







Kommentarer
Postat av: Ylva

Men oj vad tiden går fort. Kramar Ylva

2011-01-10 @ 20:05:17
URL: http://lejisi.se
Postat av: Tina

Du ska veta, Anna-Maria, att jag dagligen har tankar kring det här att förlora sitt barn sedan jag hittade din blogg. Det SLITER i mitt hjärta och jag gråter varje gång jag tvingar mig själv att tänka på det du, din man och Lovas lillebror går igenom var dag (gråter nu med). Jag har fått en förståelse för hur tacksam jag ska vara över att ha mina två, små, fina barn hos mig varje dag, som jag har. Tacksam över varje skratt de ger, varje ord de säger och varje sekund jag får krama dem. Jag vet inte varför jag berättar det för dig men kanske vill jag säga att jag lider med dig, att jag i ett mamma-till-mamma-perspektiv iaf kan snudda vid din saknad.



Många kramar!

2011-01-10 @ 21:04:18
URL: http://www.troll.bloggagratis.se
Postat av: Niklas

Ja, hur kan det vara möjligt? Att tiden tillåts ticka på som om inget har hänt. INGET????? ALLT hände och vi ska leva med den outsägliga saknaden i resten av våra liv...Ibland är det tungt. Ofta som nu, är det ännu tyngre...

"massmis med"

Hannas pappa

2011-01-10 @ 21:43:48
URL: http://hannagull.wordpress.com
Postat av: Kia

När våra älskade barn "försvann"så försvann en bit av oss själva.Den biten kan aldrig återkomma så att vi blir hela igen.Nu gäller bara en dag i taget......mot en framtid som vi inte vill veta.Vi bara finns.....inget mer!!Kram Kia

2011-01-11 @ 00:23:30
Postat av: Ewa och tomtenissorna

Först en kram till finaste "lillebror" som säger godnatt varje kväll till sin fina storesyster <3

Sen en kram till dig <3



2011-01-11 @ 07:03:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0