GAMLA KOMMENTARER

Har suttit och gått genom gamla opublicerade kommentarer. Har blivit några som man missat att publicera under Lovas sjukdomstid och all tid vi var på sjukhuset. Och en massa andra med som man missat. Nu har jag hunnit med att publicera kommentarer 10 månader bakåt i tiden. Imorgon är det dessutom 10 månader sedan Lova lämnade oss här.
10 månader, och snart har ett helt år gått. ETT år. Nej, man förstår fortfarande inte. Det känns ännu många gånger overkligt, för overkligt för att vara sant.




Lova och Ruben. Finaste Lova.

Kommentarer
Postat av: Kia

Det är tufft Anna-Maria,saknaden har ju som sagt ingen tid.Även om man kan skratta och skämta så nog finns den där vid sidan och gnager hela tiden.Ibland blir det för mycket och tårarna har segrat igen och igen......Ha en fin dag ,du Alvin och "badbollsmagen"kram Kia

2011-03-21 @ 09:43:55
Postat av: En pojkmammas vardag ♥

Finaste Lova!! Förstår att det känns overkligt .. att saknaden är STOR! Kan inte ens föreställa mig den mardröm som ni har gått igenom ..

Många kramar

2011-03-21 @ 14:45:05
URL: http://edvinsmamma.wordpress.com
Postat av: Hannas pappa

...Och vi har passerat 17 månader...Får det vara så??? Tydligen..........

massmis med

Niklas

2011-03-21 @ 16:08:34
URL: http://hannagull.wordpress.com
Postat av: Jenny

Usch jag får en stor knuta o bröstet och tårar i ögonen när jag läser texten och ser den fina bilden på finaste Lova. Kan inte förstå hur mycket man skulle sakna sitt barn, så obeskrivligt!! usch usch usch



kram

2011-03-21 @ 19:25:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0