GAMLA KOMMENTARER
Har suttit och gått genom gamla opublicerade kommentarer. Har blivit några som man missat att publicera under Lovas sjukdomstid och all tid vi var på sjukhuset. Och en massa andra med som man missat. Nu har jag hunnit med att publicera kommentarer 10 månader bakåt i tiden. Imorgon är det dessutom 10 månader sedan Lova lämnade oss här.
10 månader, och snart har ett helt år gått. ETT år. Nej, man förstår fortfarande inte. Det känns ännu många gånger overkligt, för overkligt för att vara sant.
10 månader, och snart har ett helt år gått. ETT år. Nej, man förstår fortfarande inte. Det känns ännu många gånger overkligt, för overkligt för att vara sant.
Lova och Ruben. Finaste Lova.
Kommentarer
Postat av: Kia
Det är tufft Anna-Maria,saknaden har ju som sagt ingen tid.Även om man kan skratta och skämta så nog finns den där vid sidan och gnager hela tiden.Ibland blir det för mycket och tårarna har segrat igen och igen......Ha en fin dag ,du Alvin och "badbollsmagen"kram Kia
Postat av: En pojkmammas vardag ♥
Finaste Lova!! Förstår att det känns overkligt .. att saknaden är STOR! Kan inte ens föreställa mig den mardröm som ni har gått igenom ..
Många kramar
Postat av: Hannas pappa
...Och vi har passerat 17 månader...Får det vara så??? Tydligen..........
massmis med
Niklas
Postat av: Jenny
Usch jag får en stor knuta o bröstet och tårar i ögonen när jag läser texten och ser den fina bilden på finaste Lova. Kan inte förstå hur mycket man skulle sakna sitt barn, så obeskrivligt!! usch usch usch
kram
Trackback