GODBITARNA UR KAKAN

Självklart har jag mina dåliga dagar med Alvin (hade med både Lova och Alvin också), där ingår trots, envishet och gnabb, så som det gör hos de flesta småbarnsfamiljer någongång.
Jag önskar också många gånger att man inte bråkat den dagen eller den gången med Lova, även långt innan hon var sjuk alltså.


Men skall jag sitta och tänka på allt det när sorgen ändå är så tung som den är, så skulle jag inte vara ändå i såpass "hyfsat skick" som jag ändå är i idag eller kanske som jag upplevs att vara i, utav andra. I min blogg har jag valt att försöka fokusera på de positiva minnena. Det är ju dem de flesta av oss vill bevara av de kära man mist, gammal som ung.
Jag vill minnas Lova som den hon var, och det är så jag beskriver henne. Och så andra som kände henne personligen också, upplevde henne. Det är de finaste minnena efter Lova som får mig att le, och sakna massor, önska att hon fanns här. Allt fint vi hade. Och så är det väl för de flesta som mist, gammal som ung, man bevarar dessa minnen med omsorg. Och grämer sig ibland över de sämre gångerna.


Och det är ju precis som i versen nedan som ofta dyker upp i "sista hälsningarna" vid begravningar eller i tidningens annons.


När dina steg har tystnat
Finns ändå ekot kvar
När dina ögon slocknat
vi alla minnen har
Vi spar dem i vårt hjärta
Tar fram dem då och då
Så kommer du för alltid
Att vara här ändå.




Kommentarer
Postat av: Niklas

Hej!

För mig är det ett sammelsurium av minnen: Underbara, fantastiska bilder blandas med de mest tragiska av bilder.....Inte konstigt att man är....som man är...

Massmis med

Hannas pappa

2011-03-24 @ 20:54:47
URL: http://hannagull.wordpress.com
Postat av: Helena

Fina, fina Lova, vilket fint kort på Er båda. Jag gör mig ingen illusion av att ens för ett ögonblick förstå smärtan Du bär på men känner mig ödmjuk inför ynnesten att se glimtar av den.

2011-03-28 @ 14:24:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0