VAD SKRIVER MAN

Vad skriver man, när man inte har någonting att skriva om. Antagligen ingenting. Jag börjar ibland skrämmas av min egen bloggs torrhet. Det känns ibland som att bloggdöden står och hostar och fräser i ett hörn.
Jag vill ha vår nu. Och mera tulpaner. Jag vill också ha Lova tillbaka. Idag satt jag och sniffade på hennes mössa.
Den luktade bara mössa nu tror jag...jag vill så minnas hennes riktiga doft, hur hon kändes då hon levde frisk och sprudlade av liv och jag minns allt jag vill minnas men jag är också livrädd att glömma. Jag vill att mina barn som finns hos mig får sin storasyster tillbaka. Fan vad man vill mycket som inte går.








Kommentarer
Postat av: Kia (ängeln Simons mamma)

Känner som du Anna-Maria,brukar också sniffa på Simons mössa och även hans favorit tröja.Förut luktade det Simon och tvättmedel men nu är det bara en svag förnimmelsedoft blandad med garderobsdoft.Vill också ha honom här hos oss...han var ju vår lille som skulle bo här med oss i flera år till....nu blev det inte så.Träffade en av hans kompisar igår som berättade att dom klarar inte av att prata om Simon i skolan utan att bli tårögda.Varför har detta elände drabbat oss?Kram Kia

2012-01-30 @ 00:09:58
Postat av: Kirsi

Ja du, ibland är det svårt att veta vad man ska skriva om. Fast jag tror inte att det spelar så stor roll vad du skriver. Jag som har följt dig en längre tid tycker att det är kul att komma in och se även en "liten" uppdatering. Ibland är det "lilla" alldeles tillräckligt :-)



Jag förstår att du saknar Lova och vill att hon ska komma tillbaka. Och jag tror inte att du behöver vara rädd för att glömma....Du kommer bara att minnas på ett annat sätt.

Du kommer alltid att minnas henne, hon har varit en del av din kropp och en del av ditt (ert) liv - inte glömmer du henne <3



Om 30 år från nu så kan en liten händelse få dig att minnas din förstfödda, för minnet av henne kommer alltid att finnas där. Ibland begravd under dagliga vedermödor, ibland gömd bakom lyckan av dina två som du har hos dig, ibland som ett stilla vemod, ibland en knivskarp smärta av vad du mist.



Kramar

Kirsi

2012-01-30 @ 22:52:41
URL: http://gretagochjag.blogspot.com/
Postat av: Fjärilen

Du skriver så trevligt om allt och ingenting...Det är det jag gillar med din blogg, läser den några gånger i veckan, för att se om det är något nytt. När det INTE är det tänker jag att du nog har det mysigt med dina fina , goa ungar och inte hinner med oss...BRA!! Du är så duktig på att fixa med "det lilla", sy, klä om en gammal vagn, ...ja - Du är så lagom och bra!! Började läsa här innan du blev med Lykke och har gråtit och sedan blivit glad över att ni "överlevde" det hemska...! Men kan förstå att du längtar....

2012-01-30 @ 23:27:11
Postat av: Ängeln Lova, Alvin och Lykkes mamma

Kirsi, så sant, fint beskrivet.



Fjärlien Tack...



Kia... Ja man lär väl förbli en luktar oavsett hur lång tid det går. Om inte annat för det är bland det närmsta man kan komma någon som ej finns, "kroppsligt" nu. Kram

2012-01-31 @ 08:10:40
URL: http://bambinidolce.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0