Dolce Bambini

Det finns inte plats för rejäla biffmiddagar längre eller annat med för den delen. Hur gott det än är så fick jag bara i mig en halv biff idag och nån få ynklig klyftis. Sen sa det stopp. Men det är roligt att laga mat, det trodde jag aldrig jag skulle tycka om att göra igen, efter Lovas bortgång.

Nu har elefanten lyckats dra slut på kjeden i jackan. Eller ja, svärmor och jag hjälptes åt snarare. Det är inte lätt att vara tjock, gravidtjock. Men tur att det finns en jacka till.

Jo vi lever nog än som man brukar säga, det är bara jag som har söndagsbloggtorka idag. Och ute strålar solen så maken som jobbade hela dagen igår så tog med sig sonen ut på "grabbgöra".  Själv tvättar jag och tänkte vila lite, sover som en kratta nu på slutet av graviditeten så man får passa på att vila lite om man är ensam på dagen. Baka tänkte jag också hinna med att göra lite senare så.

Här är två av loppisfynden från idag. En 70-tals mössa med skärm och knyt i storlek 60 och sedan en bodysuit från Plastisock som var nästans i nyskick. Lite större modell 62/68 så den lär passa för senare.
Gav 3 euro för dessa tillsammans. Hittade inget roligt åt Alvin fast jag försökte kika, i höstas hittade ju hans handskar han haft hela vintern, de var verkligen populära och bra.

Nu är vi i vecka 33 och ungefär då händer detta med bebisen i magen. Nu är det bara en lång väntan medan bebisen göder på sig för allt är ju annars färdigt på den annars.

Nu väger bebisen c:a 2 kg och mäter totalt omkring 45 cm från topp till tå. (Stämmer nog ditåt då min vägde 1,933 gr på tillväxtultrat i tisdags den 1 mars, och då sa han att den låg lite över för de flesta ligger på 1,8 då)

Förutom att gråta så kan nu bebisen göra allt som en nyfödd 40 veckors bebis kan. Det börjar bli trångt om utrymme inne i livemodern, men bebisen kan fortfarande sparka och röra sig. Den sover mycket under den här perioden, precis som en nyfödd bebis. Ögonen rör sig under REM-sömnen, och forskarna tror att fostret drömmer livfullt inne i livmodern.

 

När bebisen är vaken så använder den sina sinnen; den lär sig alltmedan den lyssnar och känner. Bebisen har sannolikt valt en förlossningsposition nu och ligger antingen med huvudet nedåt eller uppåt (sätesbjudning). När barnmorskan känner på din mage så kan hon känna hur barnet ligger och eventuellt försöka vända det om det ligger med stjärten först.

 

Om bebisen föds denna veckan så är lungorna sannolikt starka nog att fungera utan hjälp, men den kan ändå behöva vård av specialisttränade läkare och sköterskor.

 

Ögonen är öppna under vakenperioderna och färgen på dem är vanligen blå, oberoende av vad den permanenta färgen senare kommer att bli, då pigmenteringen inte är färdigutvecklad. Den slutliga pigmenteringen kräver att ögonen utsätts för ljus och sker vanligen inom några veckor från förlossningen.

 

Du

Din livmoder befinner sig nu c:a 15 cm ovanför din navel. Din viktökning ligger förmodligen mellan 10-13 kg. Under de sista veckorna upplever många att de behöver kissa oftare. Livmodern trycker på urinblåsan och kan göra att du behöver gå på toaletten ofta. Din livmoder har blivit c:a 500 gånger större än den var innan du blev gravid!

(Viktökningen för mig är nog mycket mer än det där lilla, närmare 18 kg. Tippar på en slutvikt på c.a 20 som med de andra barnen)

Produktionen av röda blodkroppar har nu börjat komma ikapp och blodbristen och andfåddheten som du kanske upplevde tidigare börjar avtaga under den här perioden.

 

Annat som kan vara kul att veta är att jag haft totalt ointresse för godis. Inte salt godis direkt men just godis som är färgade och söta och klibbigt äckliga, sånt jag annars gillat. Under de här 8 månaderna har jag aldrig ätit så lite godis någonsin i mitt liv tror jag. Det är ju förvisso bra. Choklad är däremot okej men heller inget jag tryckt i mig av. Däremot har jag varit svag för hembakade bullar och kakor. De köpta är för "söta".

Inte har det dykt upp cravings heller som med de förra barnen. Med Lova blev jag tokig i O´boy, kall sådan och apelsinjuice i litervis. Liksom salt och fet mat med Alvin. Men denna gång faktiskt inget speciellt alls.

 

Ser man på första bilden nedan kan det vara svårt att tro att jag gått upp c.a 18 kg redan. Det syns kanske inte så mycket men jag har nog satt på mig jämt för delat. Men jag vägde bara 50 till mina dryga 1,52 cm då jag blev gravid också.

 

 

 

 

Ser lite glåmig ut på bilden ovan, den nakna osminkade sanningen är det visst.

Och i en helt avslappnad position ser man onekligen stor ut, eller?

Alla barn är ju ganska olika aktiva i magen. En del rör sig massor, andra mindre, en del då man skall sova osv.
Det jag uppmärksammat med bebisen i magen är att den har ganska trevlig rytm, den sover oftast på nätterna. Kan vakna till om man måste via toan men brukar fort somna om för att sparka godmorgon då den hör att Alvin också vaknat och börjat prata. Undrar om den tänker fortsätta med denna bekvämlighet på utsidan eller om det blir en riktigt nattuggla sedan?
Jag har ju haft en kolikbebis och riktig piggelin bebis i Lova och en sjusovare och nöjd med nästan allting bebis i Alvin.
Tänk vilka små personligheter de är redan därinne i magarna.

Efter funderande hit och dit om avslöjandet så kan jag berätta att namnet som är det enda som känns rätt och riktigt oavsett om vi ej mötts öga mot öga är Lykke.
Lykke är som sagt ett norskt-danskt unisexnamn som inte är så vanligt ännu ens i Sverige. Runt 800 personer bär namnet där.
Betydelsen för Lykke är lycka. Och vi hoppas att våran Lykke kommer att sprida både lycka och glädje och ha tur i sitt liv.
Så i min mage plaskar en Lykke som vi "snart" får möta. Och vännerna på facebook som heller inte vetat om namnet har haft bara positiva kommentarer. Det är roligt att namnet gillas fast det är lite ovanligare.
Och så är det fint ihop med Lova och Alvin. Lova, Alvin och Lykke. (Nu får jag hoppas det inte kommer femtioelva Lykke på Åland innan vår egen Lykke kommer, men det blir Lykke oavsett isåfall).

Nu har jag varit på tillväxt ultraljudet. Allt var fint med bebis i magen och jag hade en annan läkare nu än gångerna innan, en svensk till och med. (Jobbar här ibland). Bebisen är fortfarande en av samma sort för de som undrar för vi tittade på allt möjligt och uppskattades väga 1933 gram nu i vecka 32 vilket är lite mer än en baby i samma vecka. Inget megamycket större men lite sa han.
Om man bortser från snittet så kommer barnet att väga runt 3,7-3,9 fullgången då H*n kommer tippade läkaren på.
Jag har också fått datum till vecka 37, den 5 april på Alvins 4 års dag. Då görs sista ultrat samt att vi kommer nog att ha snittsamtalet då, där det gås genom vad som kommer att hända trodde dom.
Dessutom vet jag det preliminära snittdatumet. Så den 5 april vet jag 100% OM det blir den dagen men bara att veta att senast då blir vi 3 barnsföräldrar är jättekul.
En bra eftermiddag med andra ord.

Har varit till MVC idag med magen. Det var helt hyfsat i sin ordning. Järnvärdet har sjunkit en hel del nu men med tanke på att jag gått in i vecka 32 utan att äta järntillskott är det bra ändå. Så lite järntabletter blev ordinationen.
Magen då? ja den fortsätter växa. Nu mätte den 34.5 cm i vecka 32. Och ligger ännu över översta kurvan så imorgon skall jag på ett tillväxtultraljud för att uppskatta hur stor bebisen i magen kan tänkas vara just nu.
Hjärtljuden slog fint och rörelserna var bara bra de med.


Åter till namnfunderingarna. Det har kommit lite svar i förra inlägget, det är alltid roligt. Angående generationsfrågan vad mormor och farmor tycker så ja min mamma och pappa är döda och det vet de flesta som läst bloggen länge. De var heller aldrig "tyckar personer" utan mer- "sköt du ditt så sköter vi vårt och lyssna inte så mycket på vad alla andra tycker hela tiden för då mår man heller inte bra". Egentligen har jag bara syskonen kvar på min sida och någon morbror som jag ytterst sällan träffar, alltså inget som på så vis skulle kunna från mitt håll få mig att göra annorlunda val än jag vill i livet.
Maken har ju sin släkt och han är också mer själv en person som inte hakar sig fast vid vad andra tycker. Han brukar be mig också att försöka att inte bry mig så mycket om alla andra hela tiden. För de skall ju inte leva livet åt oss. Men jag är väl en sådan jålig pallervant som man säger på Åland, en som tänker mer på andra än sig själv och mesar sig lite inför livsval.


Namnet i sig är helt vanligt egentligen men bara att det är ovanligt här och ja det passar en gammal som ung för vi är inga "Tingeling eller Tarzan människor" eller Venus typ. Namnet är ju Nordiskt, det är egentligen ett danskt-norskt namn om man skall avslöja sig såpass långt. Så i grannländerna är det ju nog säkert vanligt förekommande. Men personligen så känner vi för namnet.
Men som sagt någon sa att de hade nämnt namnen innan då hade också släkten vant sig, och så gjorde vi med Alvin eftersom vi visste att han var en pojke och namnet i sig fick väl ingen negativ kommentar alls. Kanske också för att de frågade vad vi tänkt oss för namn


Lova blev ju lite frågetecken runt men det var ju ganska nytt på hennes tid, ytterst få hette Lova som jag också skrivit.
Men nej, det är nog den här lilla personen som gömmer sig i min mage, namnet känns helrätt och passar som sagt en åldring som en liten i sandlådan främst för att det är vackert. Vackert och lite ovanligt, hos OSS alltså.
Inte i grannlandet. ja vi får helt enkelt fundera lite till, för helt plötsligt känns alla andra namn man tänkt sig så...vanliga och "alla andra heter det namn", att det här steg till höjderna nästans.


Och ja, imorgon kl 14.30 (13.30 svensk tid) så ligger jag nog på sjukhuset och kollas med ultraljudet. Denna dag skulle jag också få datumet till vecka 37. Den dagen som kommer att bekfräfta när vårat barn kommer till världen. Spännande dag imorgon med andra ord att få veta när man skall få veta. Kanske man också får en glimt av det icke annulerade könet. Jag tror jag skulle bli förvånad om den bytit nu.

Och så fanns det bara där framför mig, en kväll. Ett namn som gav mersmak, som kändes ännu mera rätt än så många andra. Namnet som känns så rätt fastän vi ännu ej mötts, bebisen och vi. Och även maken verkade tycka namnet var fint.
Det var som med Alvin. Jag som bar honom inom mig då, visste från den dagen jag träffade rätt på namn, Alvin var en Alvin och han är en Alvin än idag även som person.
Lova fick sitt namn på BB men hennes Maria Alice var satta de med från tiden i magen men främst för att de funnits i släkten.


Ett annorlunda namn har nu fastnat i hjärtat, och de jag frågat som är i våran ålder har tyckt det varit ett vackert namn.
Den äldre genarationen lär kanske få koögon och skrämselhicka kan jag tro om vi väljer namnet.
Sällsynt här på Åland ,en även i Sverige men med en vacker betydelse. Så var det dilemmat jag förr råkat ut för, någon bekant tar namnet eftersom de ej vet att man tänkt att använda det. Avslöja namn eller inte blir därför frågan, när man så väl börjat tycka om namnet vill man inte bara släppa det eller dela det med en bekant med jämngammalt barn, men vill ju vara lite själv om namn ett tag. Liksom inte få någon härmar-känsla.


EN smårolig sak är iallafall att namnet egentligen är både ett kvinno och ett mansnamn. Ett unisexnamn från första början. På så vis avslöjar man inte direkt VEM det är som ligger i magen som om jag skulle säga Frida eller Pelle (taget ur luften) och därmed visste alla könet direkt. Och andra sidan vill man inte höra en massa skräp om namnet av anhöriga som inte tycker om det eftersom det känns främmande och nytt och sådant många verkar råka ut för oavsett vad de nästans väljer för namn. Och om de ändå kunde tycka tyst men de vill gärna högt och ljudligt dela med sig av sin åsikt åt lyckliga nyblivna föräldrar men det är nog bara att stänga öronen inför dessa åsikter.


Idag får ju många barn ovanligare namn och de kommer inte att sticka ut så värst mycket ändå vare sig på dagis, skola eller jobb i framtiden.
Någon sa också åt mig att har man dessuton ett helt vanligt "tråkigt" sson - efternamn som just Jansson, Karlsson, Andersson osv så kan man gott ta ett namn som är annorlunda och inte ett beige namn som Karin eller Johanna eller så.


Namnet passar också ihop med de övriga syskonens namn, Lova och Alvin. Jag får se, kanske vi berättar vad det är för ett lite annorlunda namn vi fastnat för.
Hur har ni andra gjort med namn ni fastnat för? Har ni berättat, varit tysta, blivit (nu kallar jag det bestulen) "bestulen på namn" av bekant-släkt som fått barn i samma veva?

Jag har ju inte haft någon brådska med att tvätta upp alla nya bebiskläder men idag fick jag ändå lust att tvätta några plagg, som för tillfället hänger på tork. Får nog stryka dem sedan. Jag är ju ingen strykarmänniska i vanliga fall men de där allra första plaggen, den allra första gången så vill man ju ta till vara på.
Annars har dagen varit lugn i stilla anda.

Gick ju in i vecka 32 den här veckan. Och nu har jag omking 6-7 veckor kvar till snitt. Tror dock mer på 7 själv.



Lite mer omkring vecka 32.

Nu väger bebisen ungefär 1,7 kg och är cirka 42 cm lång från topp till tå. Lungorna kommer inte att vara fullt utvecklade förrän närmare förlossningen, men bebisen tränar redan andning genom att "andas" fostervatten. Från vecka 32 har bebisar som föds för tidigt goda chanser att överleva och frodas. Bebisens hud blir slätare och mjukare med den ökade mängden underhudsfett.


En del bebisar har redan fullt av hår på huvudet, medan andra bara har små fjun. Att ha tjockt hår vid födseln garanterar inte att man kommer att ha tjockt hår senare i livet, men det har visat sig att barn som har tunt hår oftast har tunnare hår också som vuxna.


Om bebisen är en pojke, brukar testiklarna nu vandra ner i pungen från bukhålan. Det händer emellertid att den ena eller båda testiklarna ligger kvar tills efter födseln. Två tredjedelar av alla fall då testiklarna inte vandrar ner i pungen vid födseln har rättat till sig av sig själva vid ettårsdagen.


Du lägger förmodligen på dig ungefär 450 gram i veckan nu, framför allt därför att bebisen lägger på sig nästan halva sin födelsevikt under de sista sju veckorna av graviditeten. Försök äta bra också under den sista tiden.

Nu är magen ganska stor - du kan nog vänta dig ökad uppmärksamhet!

 

 

 

Jag skrev ju om skötbäddar en gång, sådana man har på skötbordet. Jag berättade också att den gamla vi hade har tjänat sitt så den var sprucken i plasten och att jag skulle köpa en ny. Då slog det mig att man kan klä om den med en vaxduk man gillar. Är man megaduktig kan man sy garanterat, är man lite bekvämare så duger det fint att tejpa med ett bra brett tejp undertill. Ingen kommer ändå att lyfta på madrassen mer än vi isåfall. Jag menar, ingen gäst lär slita bort den från skötbordet för att se hur den kan tänkas se ut undertill. Tror inte man kommer på en sådan tanke. (Fast vem vet).

Så här är en liten förebild och en efterbild av hur det blev där barnet skall ligga, dock på en handduk.

 

Spruckit efter allt den upplevt. Och jag fyndade den t.om hel och ren och i princip ny en gång

på loppis då 2003.

 

 

Resultatet en polkadot skötbädd i grått och vitt.

Nu får vi se hur det blir att använda den.

Har suttit och tittat på namn ikväll. Vilka konstiga namn man hittar, i mitt tycke är de inte direkt vanliga heller och inget "vardagsmat-namn". Men man kan ju heta det mesta idag och några av de underliga jag hittat är bland annat Polykarpus,Spjälle, Velam, och Eckard. Namnletandet och funderandet får fortsätta lite till tror jag. Finns många namn jag själv tycker om, så som de flesta har favoriter. Jobbigast då man väljer namn eller har valt ett namn redan är väl släktingars åsikter om huruvida det är fula namn eller "så kan man väl inte heta namn". Oftast får man någon form av reaktion men sällan endast positiva utrop.


Det enda man kan svara då kanske är att du har haft din chans att namnge barn, nu är det vår tur och vårat val. Och ett namn lika många ogillar som gillar är ju tex Loke. För mig är Loke fint. Medan många tänker på gudar och jättar och den elaka Loke som att nämna exempel. Men ännu finns tid kvar att fundera, tänka och leta och några namn finns med bland favoriterna. Att barnet inte "passar" eller ser ut som det namnet är en sak som är det minsta bekymret.
Jag gillar namn, att leta namn, läsa om namn och gärna äldre namn men även nyare fina namn. Precis som Lova var relativt nytt då när våran Lova föddes.
Vad för namn tycker du om?

När jag ser på gravid widgeten till höger som dagligen tickar på, och idag visar 61 dagar kvar enligt sista mens, och tja omkring 64 om jag följer ultrat så stämmer ju inget av dessa.
Det är ungefär 10-14 dagar minus ovanstående. Knappast mer, knappast mindre. Jag längtar till vecka 37 och ett exakt snittdatum. Inte bara veta ditåt och att det sker innan påsk.


Ännu har jag inte tvättat upp alla bebiskläder, jag försöker hålla mig så man har något roligt att göra när tiden sniglar på. BB väskan lär jag inte behöva iordningställa heller som förut runt vecka 36-37 och gå och pilla i fram tills vecka 40. Nu kan man ju i lugn och ro packa den dagarna innan. Jag tror heller inte bebisen kommer innan. Mina 2 förra har kommit punktligt som klockan. Något jag kanske kommer att sakna är hur det kör igång. Jag har fått värkar om morgnarna och åkt in efter lunch och fått först på kvällen, men aldrig blivit hemskickad då förlossningarna kommit igång med regelbundna värkar så gott som direkt.
Nu lär vi få åka in kvällen innan och bli inskrivna för det planerade snittet. Det blir nog onekligen annorlunda.
OM så skulle vara att det drog igång innan blir jag ju ändå snittad eftersom det är planerat att vara så men då blir det ju lite mer "akut" men inte skitbråttom.
Men jag hoppas det blir en positiv upplevelse iallafall.

Minns ni att jag berättade för någon vecka sedan att jag börja känna av karpaltunnelsyndrom främst nattetid?
Hand och fingrar kunde pirra och domna bort. Nu har det blivit lite jobbigare med diffus värk så MVC rådde mig att testa skenor, främst nattetid så idag var jag och hyrde ett par sådana i hopp om förbättring hos Gullåsen.
Det här går ju över, allt som oftast då graviditeten är över den med och har ju göra med att man har mer vätska i kroppen och andra gravidhormoner osv.


Många människor sover dessutom med handlederna kraftigt böjda så det är förvärrar ju bara symptomen om man har dem.
Och jag blev ju så fruktansvärt "snygg" i skenorna. Men de är ganska bekväma bortsett från att det börjar klia under dem. Hoppas nu att de gör någon nytta. Det här är ju dessutom egentligen den första gravidteten där jag har något som helst "hjälpmedel". En del har ju hemska foglossningar och får ha bälten och kryckor osv. Ja, och jag har fått hyra skenor till händerna istället. Men har ändå kroppsligt haft det ganska lätt tills nu då jag nästans är inne i åttonde månaden.


Nu börjar det bli tungt att gå längre sträckor, svårt att ta sig upp och även ner och lite diffus smärta i svanken om man tex står och diskar eller ligger ner för länge. Men det är nog väl värt mödan  som man brukar säga, när belöningen kommer i april. För kroppsligt har det ju inte varit tungt föräns nu mot slutet som sagt. Jag har ju inte mått illa, och knappt haft huvudvärk. Lite trött men inget anmärkningsvärt. Har tex inte behövt äta järntillskott heller då HB hållit sig stabilt. (Får se vad det visar på måndag). Så överlag är det här nog den enda åkomman som gjort mig lite mer "handikappad" då jag inte har samma styrka i vänster hand för tillfället och smärtor och inte kan göra allt lika snabbt och effektivt. Men det blir nog bättre får man hoppas.


(Här kan man läsa lite om karpaltunnelsyndrom) (och här)

 

 

Var och fyndade en äldre babysitter idag. Riktigt kul då jag letat en i sådan modell. Behöver bara tvätta tyget på den. Men annars var den hel och ganska ren. Dock har jag svårt att få mer exakt årtal på den annat än att bandet man har runt barnet och mellan benen är smalt. Inte bredare än 3 cm och inte alls så där brett det är på liknande modeller idag. Någon som vet ålder?

Hämtade ut bebiskläder på posten idag. Det jag beställde för ett bra tag sedan har kommit för nu fanns allt på lager.
Här är iallafall ett set med body och byxor som jag hunnit att fota idag av det som kom med i paketet.

Just nu ser omröstningen ut så här, där ni kan gissa om vem som leker kurragömma i min mage. Nu har den legat ute i 53 dagar och jag känner mig nästans taskig som inte avslöjar men samtidigt är det ju lite roande för mig iallafall.



"Så här var resultatet efter 477 svar på omröstningen Vem tror du gömmer sig i min mage?"

Har spanat runt på lite babytillbehör. Skötbäddar osv. På den gamla skötbädden har det spruckit i plasten efter att ha agerat underlag åt 2 barn så nu letar jag någon snygg/fin ny sådan. Och det finns ju en massa otaliga modeller och mönster.
Egentligen finns det ju babyartiklar i överflöd nu för tiden. Olika modeller, märken och färger. Helt galet. Men också galet roligt att kika runt på.


Dock känns det inte så bråttom då man vet nästans ungefär då bebis anländer, och de två förra har ju kommit ganska punktligt så denna bebis lär knappast komma innan snittet heller.
Känns som jag vill spara så mycket av det roliga som bebisklädtvätt osv mot slutet ännu, så man har något att göra sista veckorna med. Med Alvin gick jag ju  på stan på beräknad förlossningsdag så jag brukar nog orka hålla igång. Kört bil till sista stund också nästan.


Och just det, det är den 19 februari idag. För 11 år sedan idag så förlovade jag mig med min man. Nu räknas ju inte förlovningen in på samma vis då vi är gifta. Men det är ju ändå ett datum man inte bara "glömmer bort".


En läsare undrade om jag skulle avslöja könet innan snittet eller inte, som jag skrivit tidigare så tror jag att vi håller det för oss själva. Eventuellt också att vi håller snittdatumet "hemligt" för att andra skall få vara lite extra nyfikna, precis som de är vid en "vanlig" förlossning. Allt jag kan säga är ju någonstans från den 14 april fram till skärtorsdag, så en tisdag eller en torsdag blir jag snittad någonstans från den 14 april. Vi väntar ju själva ett fast snittdatum ännu och det får man i vecka 37 här.