Dolce Bambini

Vecka 31 har vi hunnit fram till denna vecka och det är ungefär 8 veckor kvar till snitt (eventuellt 7). 8 veckor är inte så länge men ändå känns det så ibland. Har försökt fota magen på skoj nästan varje vecka som med sonen. Med Lova var det svårare för på hennes tid var det mest gamla vanliga analoga med film.
Nog har ju magen vuxit lite när jag jämför med vecka 18-19 (bilden längre ner) och jag som tyckte jag började vara stor då. Nästans skrattretande idag vilket det också kommer att vara om man når vecka 39 och ser bilderna idag sen.

 

Bilden nedan var just innan blogg galan där runt vecka 18 så det växer för fullt.

 

Lite om vecka 31.

Bebisen är nu omkring hela 42 cm från huvud till tå och väger omkring 1.6 kg. Den här veckan är en milstolpe i bebisens utveckling då lungorna får förmågan att fungera på egen hand tack vare bildandet av en "surfaktant" som hindrar att lungblåsorna faller ihop om bebisen av någon anledning skulle förlösas och bli tvungen att andas utanför livmodern.

Öronen är nästan helt färdigutvecklade, både de yttre och inre delarna, och bebisen kan höra din röst som den också kan känna igen efter förlossningen, tillsammans med andra vanliga ljud.

Bebisen bildar också underhudsfett och hudfärgen är mer rosa än röd vid det här laget (för "vita" bebisar). Naglarna är så långa att bebisen kan råka riva sig med dem innuti livmodern.

Försvann tårna för ett bra tag sedan. Nu har magen tagit upp en del av min sikt nedåt.

Och de där tightsen, strumpbyxorna, "kalasbyxorna" kärt- barn- har- många- namn byxorna blev ett plagg man gärna botaniserar i som gravid. Speciellt hemma. (Ja, jag brukar nog ha andra byxor ovanpå men konstaterar att nästsista paret gravidbyxor är en hårsmån från att vara för små och den lustiga synen ikväll var att maken fick både knäppa upp dem i sidan och dra av dem åt mig, ja då börjar man vara tjock)

Och utöver det så ligger det en naken docka under bordet (som säkert någon uppmärksam läsare redan sett), arma lilla "barn" du måste frysa och "mormor" sitter och bloggar och klär inte på dig.
Det gulliga körsbärslinnet är köpt i Uppsala på Cubus för den nyfikne och då tyckte jag det var så fint och det fanns bara M. Jag som är en S annars. Nu är det där linnet nästans för litet på både längd och bredd, det som var lite stort förut.

Status: riktigt gravid.

Jag brukar leta bloggar på google ibland. Gärna ställer jag in den på så nära tid som möjligt så man får upp ganska färska inlägg. Jag har ibland letat bloggar om andra som är gravida ganska nära mig just nu. Denna gång hann jag dock inte med att ställa in "senaste veckan" innan jag fick syn på min dyka upp från vecka 29. Men datumet är nog några år tillbaka i tiden och då hade vi just och just tänkt att vi skulle ge Lova ett syskon, en Alvin. 7 juni 2006.
Ett bra eller dåligt omen hmmm.

7 juni 2006. Ja det var ju ett litet tag sedan. En Alvin började planeras in i vårat liv. Min mamma hade dött någon vecka tidigare och Lova var en frisk och kry 2.5 årig flicka. Men inlägget är dock skrivet denna graviditet bloggade inte ens på blogg.se år 2006.

Veckorna går men snön därute verkar bestå. Det har varit riktigt oväder med snöstorm och snöyra här. Våren känns fortfarande avlägsen.
Bebisen knådar och bökar på och ligger man ner så kan det kittlas till rejält i den sidan man ligger mot och är man dessutom ganska kittlig som jag är så knycker man till, men inte av obehag utan bara som det känns då någon kittlar en i sidan.


Det trycker på åt alla håll nu som då och jag är inte direkt vigulant längre. Är nyfiken på den krabat som vuxit i min mage i snart 8 månader. Skall bli så spännande att träffa denne och samtigt så inser man att ens tredje graviditet är över. En annorlunda sådan där glädje och sorg kantat varandra och man har kanske inte alltid orkat bara gå in för att vara gravid och njuta som de två första gångerna. Missförstå mig inte nu visst njuter man, men det har också varit mycket sorg efter Lova som rört det som komma skall. Syskonen som inte får växa upp tillsammans. Allt Lova missade här och nu i nutid. Sådan sorg alltså i främsta hand. Och saknaden.


Är också nyfiken på vilket snittdatum vi får där någonstans runt 14 och 20 april. Kommer antagligen att försöka hålla det riktiga datumet hemligt också för de som inte står oss närmast mest för att få det så likt de vanliga förlossningarna som möjligt då folk väntar nästans lika ivrigt som en själv och man har fått säga på morgonen, nu har det dragit igång och snart åker vi in. (För mig har det börjat på morgnarna med de två tidigare faktiskt).
Nu är det en 8-9 veckor kvar så nog skall jag kunna knipa tyst om vem vi snart får träffa några veckor till.
De som vill får gärna fortsätta rösta och gissa där till höger i menyn.

Dags för en klippning så småningom. Tror jag siktar in mig mot mars så är man någorlunda i skick i huvudknoppen sedan. För sen lär man inte ha tid med frissabesök. Kanske man slänger i en toning också. Är länge sedan och jag har snart min helt naturliga färg även om man ser lite av slingorna än. Fast här på bilden är håret fuktigt därför hänger det rättt platt. "Lilla" magen, om några veckor är du borta.

Åttonde MVC besöket är avklarat (9 med häslosamtalet). Allt var bra och alla värden fina. Magen fortsätter växa och ligga över översta kurvan mätte 32,5 cm nu mot 29 sist för 3 veckor sedan. Hon kände en del på magen och sa att bebisen verkar stor bara av det hon kunde känna med händerna så nästa besök blir 28.2 och då får vi se om vi bokar in ett tillväxtUL som också överläkaren som beviljade snitten var för att göra. Är i vecka 30 om jag följer senaste mens och 2 dagar innan om jag följer rutin ultra men i och med snittet känns det som 2 dagar inte gör värsta skillnaden.
Huvudet var neråt nu, så bebisen har vänt sig och hjärtljuden var 150 så de har legat mellan 150 och 160 hela tiden.


Jag och Alvin hade lite fotorace idag tillsammans (tacka vet jag självutlösaren). Bjuder på bilderna nedan. Inte perfekta men fina minnen ändå.

Så var det onsdag. Idag är det ett besök till MVC som står på tapeten. Annars utöver det en oplanerad dag ännu.

Vi har visst gått in i vecka 29 med trean i magen. Nu börjar jag ha svårt ibland att ta mig upp från golvet och att böja mig känns också och tar emot. Att vända sig i sängen har varit tungt ibland då man haft ont i svanken men annars har jag klarar mig hyfsat fast börjar känna av (främst nattetid) den berömda åkomman hos gravida karpaltunnelsyndrom. (Klicka för att läsa om du ej vet vad det är och är nyfiken). Men överlag har det varit en ganska lätt graviditet liksom de två första förutom att man är trött ibland.


Mer om vecka 29.


Förmodligen känns det nu som om alla organ trängs undan av magen och barnet. När du börjar närma dig slutet av din graviditet känns benen ofta tunga och trötta. Många kvinnor börjar nu fundera på den förestående förlossningen. Skriv gärna ned dina tankar om att vänta och föda barn. Det är ett bra sätt att bearbeta det du har framför dig.

Barnets vikt är ca 1,4 kg och längden runt 26 cm från huvud till stjärt. Det fortsätter att lägga på hullet, samtidigt som hjärnan och de inre organen växer till sig. Nu finns det inte plats för akrobatik konster i livmodern längre, men barnet kan fortfarande sträcka ut sig och sparka. Barnets huvud står i proportion till den övriga kroppen. Hjärnan växer mycket snabbt och gör så att de mjuka skallbenen pressas utåt. Vindlingarna som är karakteristiska för hjärnans utseende, blir allt fler eftersom den blir snabbare och kraftfullare samt förbindelserna mellan nervcellerna ökar. Hjärnan kontrollerar nu andning och kroppstemperatur. I ögonhålorna rör sig ögonen och barnet börjar bli känsligt för ljus, ljud, smaker och lukter. Det kan också skilja på naturligt och artificiellt ljus genom livmoderväggen.

Den första amningskudden blev enormt stor, och jag tror den får vara sådan i ett lager bara. Däremot har jag ägnat timman åt följande amningskudde med kanintyget. Den blev väldigt mysig men skall sy ett ytterfodral till.
(Har haft fullt upp hela dagen, och haft besök av en vän också därför är det inte så många inlägg idag, men Alvin och jag var och åt pizza till lunch som jag tidigare nämt.)

Projekt amningskudde, med första lagret klart, dock skall jag nog stoppa om den och sy ett ytterfodral som man kan ta av och tvätta.

Var otroligt lätt att sy denna faktiskt, och jag tog till och med fram symaskinen denna gång som jag inte rört på år och dagar.

Först tänkte jag att jag skulle köpa en amningskudde, jag har aldrig haft någon, utan använt mig av vanlig kudde eller ingenting alls och det har ju gått bra. Men eftersom jag skall snittas nu kanske det här underlättar amningen ännu mer i början om man har ont.
Jag har köpt hem tyg idag, så en del av kudden kommer sannolikt att bli i samma mönster som det gröna påslakanet, men gult.
Nu får vi se om man får till något en dera dagen.

Nu är vagnen nästans färdigt omklädd. Lite småsaker att fixa med ännu och visst ser man att det är gjort för hand om man måste syna i sömmarna men den är totalt jätteunik. Jag kan nästans garantera att det är den enda Brion på Åland som ser ut som den här.
Men överlag är den nästans klar.


Man kan säga att det tog mig en normal arbetsdag för andra som jobbar 8 timmar om jag räknar ihop allt hittills och då har jag knåpat med nål och tråd nästintill allt för hand på kvällar i tysthet och lite då Alvin såg på Bompa. Usch, så mycket har jag inte sytt sedan slöjden i högstadiet. Men det här var iallafall roligt att göra. Den blev ju riktigt retro i sin klädsel. Kanske jag skulle ta mig an en amningskudde nästa gång, fast då lär jag nog få starta igång symaskinen och det verkar inte så spännande. (Trasslande undertrådar och nålar som går av då man racer som bäst).
Tyvärr gör ju foton sig aldrig riktigt rättvisa och det bruna tyget är lite ljusare i verklighet.

Och nedan ser man hur den såg ut före med det dassiga tyget som hade lite gula fläckar även om de ej syns så bra på kortet nedan så var det ett sunkigt innertyg med doft av gammal vind kan man säga.

Idag har vi varit på födelsedagskalas. Makens kusin blev 19 år. Vad åren har gått fort. Nu är hon lika gammal som jag var när jag träffade min man, jag var 19.5 ungefär. Och flickan var bara i ålder med Lova och skulle börja första klass.
Månne det bara är de unga som åldras? (Skämt och sido).
Jag skall ägna fortsättningen av kvällen att klä in vagnens liggdel. Så ni vet vad jag sysslat med igen några timmar.
Undrar riktigt vad det skall bli till slut.

Nu börjar det mesta i klädväg finnas åt parveln i magen, kläder som jag också gillat åt de andra barnen. Om allt finns inne vilket det verkade göra vid beställningen kommer följande kläder hem om ett tag.
Tycker det har varit mysigt att klicka hem små kläder ibland även om man har barn sedan innan så hör det till för mig att köpa nytt också. Blir lite en del av graviditeten och gör den också lite verkligare och väntan inte så lång alla gånger.

 

Jag funderar på att fortsätta klä in liggdelen på vagnen i samma tyg som sufletten då jag ändå håller på. Jag har börjat fnula lite smått men vi får se om det händer något under dagen. Jag började lite försiktigt igår att spåna. Jag antar jag fortsätter idag mellan nysningarna. (Har lyckats bli förkyld igen men inte så kraftig tack och lov)
Nedan ser man lite av den gamla gulnande klädseln, så sannolikt i min fantasi så skall det bli i samma bruna blommiga tyg som sufletten. Om inte annat motiverar jag mig själv att lyckas få det någorlunda då jag skrivit om det här i bloggen.

Nu har man hunnit in i vecka 28. Nu någonstans känns det som om veckorna rör på sig i en annan takt än förut, kanske lite snabbare.

 

Lite om barnet i vecka 28.

Fostrets hjärta slår snabbare när det hör din röst. Nu kan centrala nervsystemet också reglera ditt barns kroppstemperatur och kroppen börjar få ett fettlager.

Barnet är nu så stort att det fyller ut livmodern helt, det finns därför inte längre plats för så många armrörelser som tidigare. Många upplever nu mindre och annorlunda fosteraktivitet än tidigare. Du ska ändå vända dig till barnmorska eller förlossningsavdelningen om du märker att barnet rör sig markant mindre än normalt.

Du kan nu glädjas åt att barnet har ganska goda möjligheter att överleva om det skulle födas nu. I vissa kulturer markeras 7-månadersstadiet med en fest, därför att fostret kan vara "tryggt" nu.

 

 

 

Svårt ibland att tänka sig att det bara är 10-11 veckor kvar nu, efter att man har blivit beviljad snitt. Någongång mellan den 14-20 april kommer det sannolikt att komma en bebis till oss, och tid får vi i vecka 37. När man säger runt 10 veckor låter det lite, men säger man april och tittar ut på snömassorna känns det så avlägset.

Jag är fortfarande inte klar på långa vägar känns det som men min frånvaro beror på att jag pysslat med vagnens suflett vars tyg inte var så trevligt efter alla år. Vi får se hur det fortskrider. Lätt är det direkt inte, för en som aldrig gjort det förr. Det ser iallafall lite bättre ut än tyget som fanns innan.

Satt en stund igårkväll och gnodde med vagnen. Putsade lite här och lite där. Svinto och vatten får det mesta som blivit matt att glänsa som nytt och tar också bort ytligare rost hyfsat bra. Tur att vagnen inte hade mycket rost alls. Sitter jag och gnor i 10 veckor till så lär den blänka som silver (åtminstone i fantasin). Vagnen kanske inte är direkt något vem som helst vill ha, man skall nog ha något slags faschination för äldre vagnar tror jag. Ungefär som en del myser över jänkare. (Vilket jag också gör om jag ser en fin sådan).
Lustigt nog är att ju att dagens nyproducerade vagnar sjunker i värde så fort du rullar ut genom butiken med dem, medans de äldre, i fint skick stiger i värde och blir någonting extra.


Och nog är det ju någonting lite speciellt med en del äldre barnvagnar. De som började komma runt 60 talet och en bit in på 80. Nå hursomhelst, vagnen jag införskaffade har väl någon liten skavank av ålderdom. Men den rullar bra, stadig och lär komma fram i snön.  Jag hoppas att komma över en sittdel som passar eftersom vagnen bara var en liggvagn, men bebisen ligger ju mest i början och sedan finns det ryggplatta då de börjar sitta lite. En annorlunda vagn, i en annorlunda familj. Skall senare länka till någon riktigt notorisk vagnsamlare, för det finns sådana som t.om hyr en lokal och in dit ställer dom alla vagnar de fyndat, fått, köpt i retro stil bara för att, ja det är ett intresse dom har. Ett lite annorlunda intresse.

Först vill jag tacka alla som hittills delat med sig av snittupplevelersna de haft, tack tack tack. Det är fint att läsa om att andra som gjort samma sak innan.
Och ja, det var alltså skötväskan jag hämtade ut från tullen. Den hade kommit till posten som den skulle och posten hade skickat den till tullen som lämnade över den utan att något mer för den. Det var ju inte mycket det överskred maxsumman att handla något för heller så. Det var samma trevliga tjej i kassan som ordnade med Nikon kameran jag vann i somras. Så jag kom ut glad och nöjd. Lunchade också med sonen på Hesburger.


Väskan var större än jag trodde och riktigt så där knalligt cerise rosa. Den har olika 3 fack som man kan stänga med kedjor, och  en skötbädd och fack inne i facken osv. Den verkar riktigt rymlig med andra ord. Innertyget är orange så den är helt klart lite annorlunda. Man får lite 80tals vibbar och tuggummikänsla. Helt klart annorlunda än vanliga väskor och t.om SkipHop blir vanlig i jämförelse. Jag hoppas jag kommer att få mycket användning för den. Färgen gör en också glad.


En annan sak som gjorde mig lika glad var att jag efter mycket letande kom hem med en retro vagn.
En gammal Brio Noblesse plysch. Hur länge har man inte letat en sådan. Lite att göra på den är det men det var kärlek vid första ögonkastet typ. Att vagnen dessutom inhandlades till ett bra pris med tanke på vad många går för på Blocket från 70-80 tal så förtäljer inte historian.
Alvins Knorr sålde jag ju förut och köpte hans Emmaljunga scooter då han blev 1 år, men den ska inte bebben ligga i eftersom det är en sittvagn med bara viloläge. Nu kommer jag nog att skilja mig markant från mängden bara jag får Brion i rullning och förhoppningsvis en bebis att lägga däri. Ni får se vagnen senare men väskan visar jag nu.

Finns det någon vänlig människa därute som kan dela med sig åt mig om sina positiva snitt upplevelser. Helst de planerade snitten då jag ju själv skall få ett planerat.
Berätta om hur det var att ställas i ordning inför operationen/snittet, berätta om hur ni upplevde allt kring det.
Berätta om ni hade musik, berätta om om hur länge ni låg till sängs, hur länge ni hade ont, när ni kunde åka hem.
Allt positiv feedback är så välkommet. Vill ni inte skriva i kommentaren så kan ni alltid maila [email protected]
Berätta allt fint och lämna bort det skrämmande nu om blodförluster och katetrar som inte kommer rätt osv för sådant läser och hör man ändå tillräckligt av också även om man föder "som det är tänkt att man borde" normen.
Så maila och kommentera på, om fina snittupplevelser.

Alvin, en liten klimp som tog 18 minuter att klämma ut, och drygt 12 timmar allt som allt från värkstart till the end.
Och nog ser man ju rätt mör ut på fotot. Alvin ser mest arg ut. Tänk att den lille grabben, som föddes helt utan gråt och insnarad i navelsträngen så hårt att han var helt tyst och helt blå, kunde få ur sig sånt ljud till sist, helt ljuvligt.
Och idag är han snart en kille på hela 4 år.

Träffade överläkaren idag igen, och jag har fått mitt snitt beviljat. Han sa att nu kan du gå hem och njuta av graviditeten, så ses vi igen i vecka 37. Då får du ett datum (Troligtvis just innan BF så jag kan tänka mig just där vid påskens start) samt information om snittet. Ja oj, vad känner jag just nu, det är många blandade känslor, det känns bra med tanke på vad jag tidigare upplevt vid förlossningarna, det blir nog att läsa på en del om snitt nu. Det känns också bra att veta att jag slipper akutsnittas mitt under förlossningen som det var nära med Lova. Och barn som är så hårt snarade om halsen av navelsträngarna att de fått klippa dem då bara huvudet varit framme.
Frågorna blir nog många men jag tror det här kommer att bli det absolut bästa även om man är lite rädd också självklart. Det känns skönt att veta, att vi förmodligen kommer att få ett litet mirakel där innan den 26.4 iallafall.


Han sa också att om min SFkurva som redan var hög fortsätter i samma fart så skulle jag boka in ett tillväxtultraljud runt vecka 30 eller just därefter. Bara det är skönt att veta att han beaktade det direkt, med tanke på bäckenet är lite litet också.
Så det var en bra eftermiddag, med positivt besked.

Nollad inom snitt efter 2 vaginala men det blir nog bra det här. Nu slipper jag bekymra mig för förlossningskomplikationer som förut uppstått och hoppas att snittet blir en positiv upplevelse.